Nu är Fiskmarknad 2013 i Karlstad över för den här gången. De första två dagarna bestod av en mängd intressanta föredrag , möten och diskussioner på temat fiskvandring och åtgärder. Den tredje dagen vände sig till den intresserade allmänheten med bland annat pejlning, mussel- och fiskvisning, botaniserande bland bottenfauna, tipspromenad, elfiske-uppvisningar, sportfiskeinstruktioner på Sandgrundsudden, samt några kortare föredrag på Karlstads Museum.

De två första dagarna filmades, så eventuellt kan mycket av det intressanta innehållet bli tillgängligt online i framtiden. Abstracts till praten finns redan online här.

John Ferguson pratar, som alla andra talare, inför fulll sal på Karlstad Stadshotell.

Journalist, barn, abborrar, mörtar och en liten gädda – under dag tre.

Under tredje dagen kunde allmänheten kolla på fiskar och se hur radiopejlning går till. Här har tre gäddor, ett par braxen och Olle Calles besökargruppens uppmärksamhet.

Diskussion över en kopp kaffe

Idag fortsatte vår finsk-svenska workshop med forskare från Vilt och fiskeriforskningsinstitutet i Oulo. Från Karlstad Universitet pratade Johnny Norrgård om odlad smolt, smoltvandring, kraftverk och gäddor; Anders Andersson om Vänern, laxen och sportfisket; Olle Calles om nedströmspassage; Anna Hagelin om laxens lekvandring i Klarälven, Stina Gustafsson om biokanalen i Västerdalälven och Martin Österling om forskning och återintroduktion av tjockskalig målarmussla. 

Panu Orell, från Oulo, pratade om fiskvägar i Finland. Hur också de har många dammar men få fiskvägar samt tappat många migrerande fiskpopulationer och ersatt dem med kompensationsutsättningar. I Finland är det så illa ställt att de kollar på Sverige för att hitta erfarenheter om fiskvägar. Han visade resultat från undersökningar vid Merikoski Fishpass i Oulujoki River. Uppströmsvandrande lax hade studerats och de fann förseningar på runt 3 veckor (från att fisken nådde dammen till den hittade  fiskvägen) och endast 40-50% av de märkta fiskarna lyckades passera dammen via fiskvägen. Fiskgruppen som använde fiskvägen dominerades också fullständigt av 1SW hannar (det vill säga hannar som spenderat en vinter till havs – 1 Sea Winter – innan de återvänt till älven för att leka) och endast några få procent av de passerande fiskarna var honor. Orsaken var oklar och teoerier som framlades var en storleksselektiv fiskväg och/eller selektivt fiske. Vad gäller framtiden pekade Panu på en prioriteringsordning i fiskvägsprojekten och hoppades att åtgärder i Kymijoki River skulle bli en stor finsk fiskvägsframgång. Han avslutade sin presentation med att prata om hur telemetri och flödesmodeller kan samköras för att skapa en generell förståelse för fiskbeteende i olika flödessituationer.

Den andra finska presentationen kom från Maare Marttila och handlade om tvärvetenskapliga studier av restaurering av vattendrag. Att kombinera ekologiska och socioekonomiska metoder kan vara viktigt vid utvärderingar och beslut gällande åtgärder i vattendrag. Ett restaureringsprojekt kan utvärderas på flera olika sätt. Hon visade utvärderingar av på habitatets egenskaper, tex strömhastighet, substratstorlek, skuggning, heterogenitet – före, efter, långt senare åtgärden och i jämförelse med ett mera orört vattendrag. Fiskpopulationerna – före och efter en åtgärd – jämfördes genom att titta på elfiskedata. En tvärvetenskaplig utvärdering sker sedan genom att väga samman ekologiska data (tex. fiskpopulationer, salmonid reproduktion, macroinvertebrater), kostnader för åtgärden och den samhälleliga framgången – i form av ekosystemtjänster – åtgärden åstadkommit. Den samhälleliga framgången (“the societal success”) är svårmätt. Maare själv försöker mäta den med frågeformulär till fiskare, kanotister och lokalinvånare. Att väga samman alla olika aspekter kan möjliggöra en systematisk jämförelse av alternativa restaureringsmöjligheter.

Därefter hölls några korta presentationer förberedda av forskare som inte kunde närvara. Bland annat en kort presentation om en undersökning som visade att en mer komplex uppväxtmiljö ger livskraftigare odlade smolt – smolt med, bland annat, bättre simförmåga, fenkondition, anti-predator beteende, kapacitet att äta naturlig mat och högre överlevnad i odlingsmiljön.  Efteråt följde sedan innan någon timmes diskussion och ett studiebesök till Forshaga-fällan.

I morgon 13 mars presenterar NRRV passagelösningar för fisk vid aktiviteter i Trollhättan och i Gävle.

I Trollhättan presenterar Simon Karlsson för Länsstyrelsen och i Gävle redogör Olle Calles för Miljödomstolen om föreslagna lösningar vid Forsbacka nya kraftverk i Gavleån.

Vi, alltså forskargruppen Naturresurs Rinnande Vatten på ämnet biologi vid Karlstads universitet, medverkar i det Interregfinansierade projektet Vänerlaxens fria gång. Under två år har vi genomfört projekt i Klarälven i syfte att lära oss mer om laxens biologi i Klarälven. För att kunna genomföra en god förvaltning av ett ekosystem måste man ha goda kunskaper om de arter man vill förvalta. Laxen är en sådan art och våra olika projekt syftar till att lära oss mer om laxens olika livsstadier i älven. Var leker den? Hur många utlekta fiskar överlever och tar sig ut i Vänern igen? Hur många överlever till olika ålder? Hur många kommer tillbaka för att leka? Hur många lyckas vi fånga i Forshaga? Alla dessa frågor söker sina svar och vi ska försöka svara på en del av dem. Målsättningen är att i slutet av projektet kunna göra en god bedömning av hur mycket lax som finns och kunna identifiera de svaga perioderna i laxens livscykel. När man har den kunskapen blir det lättare att lägga grunden till en bra förvaltning som förhoppningsvis kan leda till ett starkare bestånd av den vilda laxen i Klarälven.

Under 2012 har vi haft fem olika delprojekt igång i Klarälven. Våra studier har berört 1) lekfiskens vandring från Vänern upp till Forshaga, 2) lekfiskens vandring från Edebäck till sina lekområden, 3) keltens vandring nedströms, 4) smolten uppströms Edebäck och 5) smoltens vandring från Forshaga till Vänern.

I årets redovisning redovisar vi dels vad som gjorts, vilka preliminära resultat vi hunnit få fram hittills samt i aktuella fall kortfattat hur de fortsatta studierna ser ut. Dessutom beskriver vi en studie om vild smolts nedströmsvandring som vi skulle vilja göra 2013. Vi vill också påpeka att det är väldigt obearbetade siffror som redovisas och att det ännu är för tidigt att dra för stora slutsatser av det redovisade materialet. Vi arbetar vidare med analyserna och redovisar våra slutsatser allteftersom datamaterialet är färdigbearbetat.

Läs rapporten här: Vänerlaxens fria gång – Redovisning av fältarbetet 2011-2012

Under den senaste veckan har Paolo Vezza och Claudio Comoglio från Politecnico di Torino (Italien) varit på besökt för att hjälpa till att kartlägga vattenrörelserna vid Edsforsens kraftverk. Efter flera dagars förberedelser kunde mätningar genomföras både säkert och korrekt. ADCP:n (Acoustic Doppler Current Profiler) monterades på en nivåflexibel ram i båtens för och en flytande säkerhetslina med bojar säkrade spilluckor och turbinintag. ADCP:n mäter vattenhastighetens hela vägen ner till botten, så det finns lite information att analysera. Vid mätningstillfället gick drygt 200 kubikmeter/sekund förbi kraftverket.

Just nu pågår fiskvägskonferens “Engineering and Ecohydrology for fish passage” i Amherst, USA och i går avhandlades Europa i form av prat av mig själv om nedströmspassage i Sverige, Alistair Maltby pratade UK och Projektet Living North Sea, Iwan de Vries pratade om River Vecht och Kees Dorst pratade fiskpassage i Rhen (se foton nedan). Läs mer om konferensen här. Längst ner ser ni Ed Meyer och Larry Swenson, experter på fiskpassage vid NOAA, i diskussion om hur man kan förbättra passagemöjligheterna för fisk i Klarälven.

Marmoröring nr. 2 landades i dag och märktes efter visst rabalder. Ännu en hona med marmoreringar och stort nästan gäddlikt huvud. Stadig lunch med fjärlispasta (farfalle)med kronärtskocka och tonfisk till primo, fläskkotlett med citron och bönor med grisrulle (!) till secondi…

Under eftermiddagen fixade vi de sista automatiska stationerna, som drivs av solpaneler och då kom elfiskebåten in med… fyra malar
packade som sillar i en back. I Italien ses malen som ett skadedjur och man måste döda dom. Dessa fyra fick behålla livet efter att ha försetts med radiosändare och PIT-tag. Den största malen var 120 cm lång.

I dag på påbörjades Karlstads universitets projekt tillsammans med Politecnico di Torino (Polito) som finanisieras av Regione Piemonte går ut på att öka kunskapen om den utrotningshotade marmoröringen. Vi ska studera hur vuxna marmoröringar vandrar mellan Italiens största flod Po och ett av de största biflödena, Dora Baltea. Claudio o co från Polito har förberett flera veckor och dag var det dags att fånga fisk.

Vattentemperaturen var 6 grader trots att solen gassade och gav oss 25 grader i skuggan. Den första marmoröringen fångades i Dora Baltea vägde knappt 4 kg och var ett praktexemplar! Sedan väntade vi… och väntade… ingen mer öring.

Vi åkte vidare nedströms till Po där det dock bara blev malar! Vi provar lyckan vidare i morgon och hoppas vi får användning för alla våra 40 radiosändare. Det var många som slet så att svetten lackade… Claudio (med på märkningsfoton), Massimo, Stefano, Michele, Matteo, Tommaso och Andrea (foto). Dessutom många frågor och trevligt bemötande från besök av en massa besökande ”Park officers” från ”Fluvial park Po-Torinese”.

Sedan några veckor tillbaka är kompositgallren i Granö, Mörrumsån, på plats. För information om kompositgaller, se Compracks hemsida.

Vid ett besök på plats 18 november inspekterades de humusbruna gallren och den kran (foto vänster) som ska göra det möjligt att lyfta ålsumpen/buren från brunnen (foto mitten) till det fordon som används för att frakta ålen förbi alla kraftverk ner till havet. Ingångarna till fångstsystemet syns en bit ner på gallren (foto höger).

Gallret rensas genom att det sänks mot botten och vattnet spolar rent det, varvid det höjs igen. Lennart (till höger på fotot till vänster), meddelar att de första veckornas drift tyder på att få löv fastnar och att övrigt drivgods ansamlas vid ytan, vilket borde tala för att “självrensen” ska funka.

Barnens universitet med “ålamörker” följdes av Interreg-möte i Sysslebäck (Långberget) på tisdagen med många intressanta presentationer om Klarälven/Trysilelva i dag och i framtiden.

Från vänster till höger: Pär Gustafsson (tidigare Kau, nu Lst Värmland), Tore Qvenild (Fylkesmannen i Hedmark), Stefan
Stridsman (Havs- och vattenmyndigheten), Olle Calles (Kau) och Anna Hagelin (Kau). Värt att notera är att tjuvfiskeperioden har inletts… : )

Andra talare var Mikael Hedenskog (organisatör och projektledare, Lst Värmland), Jon Museth (NINA), Grete Algesten (Lst Värmland), Kjetil Olstad (NINA), Richard Gow (Lst Värmland/Kau), Marco Blixt (Fortum). Ett stort tack till Mikael och Tore för ett bra möte.

På torsdagen bar det av till Naturum Ronneby för en presentation på temat “Rädda vandringfisken” (foton) och på fredag för möte med Länsstyrelsen Blekinge m.fl. i Lyckeby vid Lyckebyån. Grattis till Robert Ekholm på Naturum för utmärkelsen “Årets Naturum 2011” och stort tack till en liten men intresserad skara åhörare på Naturum.