Årets fältförsök i Eldbäcken har dragit igång. Tanken är att undersöka öringens habitatval i fiskvägen, samt ta reda på om mängden ved i de olika habitaten har någon inverkan på var öringen trivs. Tidigare studier har visat att död ved har positiv effekt på densiteten av öring, samt på deras tillväxt så det ska bli spännande att se vilka resultat vi får i biokanalen.

För att öringen som används i experimentet inte ska kunna rymma från biokanalen så har fiskspärrar satts upp nedströms och uppströms i fiskvägen. Märkt öring som fastnar i någon av ryssjorna anses ha lämnat systemet och är ute ur experimentet.

Lars och en av nettingryssjorna som fungerar som fiskspärr.

Lars och en av nettingryssjorna som fungerar som fiskspärr.

Öringar har hämtats i tre omgångar från Särna fiskodling. Tack för hjälpen Stefan och Tom!

Ispåsar och full AC i bilen gör att temperaturen hålls nere och fiskarna klarade transporten fint.

Ispåsar och full AC i bilen gör att temperaturen hålls nere och fiskarna klarade transporten fint.

Öringarna vägs, mäts och märks med PIT-tags.

Märkutrustningen är på plats.

Märkutrustningen är på plats.

Efter att ha simmat runt i en vecka elfiskas öringarna upp. De olika habitaten elfiskas och söks sedan igenom med hjälp av en bärbar PIT-tag-antenn, vilket gör att fler märkta fiskar kan hittas.

Robin och antennen.

Robin och antennen.

Elfiske i morgondimman.

Elfiske i morgondimman.

En del öringar från pilotprojektet i höstas finns fortfarande kvar i biokanalen och fångas även de. De vägs och mäts och släpps sedan ut utanför fiskspärrarna.

Öringen med ID-nummer 614 var i höstas 8,1 cm lång och vägde 5,2 g. Nu har den växt till sig och var 13,5 cm lång och vägde 31,8 g. Det syns knappt några spår efter var PIT-tagen sattes in.

Öringen med ID-nummer 614 var i höstas 8,1cm lång och vägde 5,2g. Nu har den växt till sig och var 13,5cm lång och vägde 31,8g. Det syns knappt några spår efter var PIT-tagen sattes in.

Tyvärr hittas inte alla märkta fiskar. Öringarna kan ha grävt ner sig så djupt att vi varken fångar dem vid elfisket eller hittar dem med hjälp av antennen. Sedan finns det ju andra sätt som små öringar kan försvinna på… Vi har hittat några PIT-tags i större lakar (>27 cm) och dessutom finns både mink, utter och häger i området.

Öring nummer 944 vilar i magen på en lake.

Öring nummer 944 vilar i magen på en lake.

Nästa vecka kommer förhoppningsvis det sista elfisket att utföras. Vi håller tummarna för fint väder och många fångade fiskar!

Redan i juli drog förberedelserna igång inför höstens labförsök (se tidigare inlägg).

Efter tips från länsstyrelsen i Dalarna om vilket vattendrag man skulle kunna hitta gott om flodpärlmusslor i så åkte jag och Martin dit för att ta oss en titt.

Stina

Jaaa…musslor!!

Musslorna övervakades i fält. Genom att försiktigt öppna musslan med en speciell tång kan man ta sig en titt på musslans gälar. Ifall den är gravid syns larverna, som kallas glochidier, som en gulaktig massa på gälarna.

Martin

Martin demonstrerar musseltången

När det började närma sig för larverna att släppas togs några musslor in till akvarieanläggningen på universitetet. Där fick de stanna tills de släppt sina glochidielarver.

Här kan du se en liten film på de små glochidierna.

musselbarn

Olika stadier hos glochidierna. Man kan se att de börjar likna små musslor mer och mer…

Efter en lång väntan var mussellarverna på Tansåns flodpärlmusslor äntligen redo att släppas.

glochidiesläpp

En mussla passar på att släppa sina glochidielarver framför kameran.

Glochidier från fyra flodpärlmusslor blandades till en ”glochidiesoppa” som öring från fyra olika stammar infekterades med. Öringen fick simma runt i ett bad med 25 000 glochidier/l under 45 minuter.

Bild1

Musselbad

Öringarna simmar nu runt i sina akvarier, medan mussellarverna på deras gälar förhoppningsvis växer och mår bra.

Avslutar med en bild på mina favoritfiskar. Öringarna i akvarium 5. De är så snälla och bråkar inte, så ingen är mörkbrun och ligger på botten och är ledsen, ingen har svamp och de blir så glada när man kommer förbi och matar dom.

akvarie5

Man kanske inte får ha favoriter i experimentet egentligen, men så länge alla behandlas lika borde det vara ok. Den enda skillnaden är att jag möjligtvis utstrålar lite mer kärlek när jag går förbi akvarium nummer 5. Förhoppningsvis påverkar det inte försöket :-)

I förra veckan fick jag hjälp att elfiska biokanalen.

elfiske

Fint väder för elfiske

När biokanalen var nybyggd var elritsan den klart vanligaste arten. När sedan laken hittade till biokanalen minskade antalet elritsor snabbt. Under detta elfiske var elritsan återigen vanligast, kanske på grund av sommarens ommöblering av kanalen? Laken var dock fortfarande vanlig och vi fångade en hel del lakar i storleken ~20 cm.

öring och lake

Öring, lake och elritsa

I övrigt fick vi även några simpor, harrar, abborrar och öringar.

Öringelfiske

Tjusig öring fångad och fotad av Anders. Den största jag sett i biokanalen hittills. Kul!

 

 

Mer ved i biokanalen

Posted by Stina Gustafsson | Projekt Eldbäcken

Igår åkte jag och Jenny till Eldbäcken för att lägga i de extra träden som Leif kapat ner.

Tyvärr var vädret inte lika fint som veckan innan.

Två blöta, men superstarka tjejer

Två blöta, men superstarka tjejer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en dag i regnet hade vi tillslut lagt ut 42 nya björkar i biokanalen, varav 13 hamnade i det öhabitat som ligger längst uppströms.

Mer ved

Förr: ca 0,5 m3 ved i öhabitatet         Nu: ca 1,3 m3 ved

Ved i Biokanalen

Posted by Stina Gustafsson | Projekt Eldbäcken

I förra veckan besökte vi biokanalen för att ta reda på hur mycket ved som ligger ute i de olika habitaten. Vi hade superfint väder och vattnet i kanalen var varmt och skönt…behövde inte ens använda vadarbxorna.

JENNY

Obs. Solränderna på ryggen visar tydligt hur soligt det var

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det tog (som vanligt) kanske lite längre tid än planerat och vi jobbade på och glömde helt att ta några tjusiga bilder till bloggen. Jenny fick visa ungefär (nja) hur mätningarna gick till så jag kunde ta en bild :) 

vedö

I det första öhabitatet (nedströms räknat) ligger ca 0,23 m3 ved..ungefär 5 träd till behövs.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I förra veckan utförde Anders Bruks + personal habitatförbättrande åtgärder i biokanalen.

Bruks

Bruks övervakar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bland annat breddades fiskvägen för att anpassas till ett högre flöde. Att kunna släppa igenom mer vatten i biokanalen gynnar även habitatet i den nedströmsliggande gamla älvfåran. Fler större block och stenar placerades ut i biokanalen. Här lades även finare material ut som förhoppningsvis kommer att kunna stanna kvar i skydd av de stora blocken. 

Före och Efter

Breddad fåra och extra block

 

 

 

 

 

 

 

Som en del av kommande forskningsprojekt lades även död ved i varierande mängd ut i de olika habitaten i biokanalen. Tanken är att veden ska tillföra viss beskuggning medan standvegetationen växer till sig och även bidra med strukturell komplexitet, något som bland annat har visat sig vara positivt för öring. Den döda veden kommer även att fungera som substrat för olika taxa av bottenfauna. 

Ved

Öhabitat längst uppströms

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till sist: en tjusig före och efterbild.

beforeafter1

Till vänster: biokanalen innan breddning vid 1200 L/s
Till höger: biokanalen efter breddning vid 600L/s.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan åkte jag till Trondheim för att vara med på en heldag med information i PIT tag-teknik. Warren Leach från Oregon RFID gav oss en introduktion till hur PIT tags fungerar och vad man bör tänka på när man bygger sin antenn och sätter upp den i fält. Han tipsade bland annat om att man kunde använda kanalplast (som ofta används i växthus) för att få ett jämnt avstånd mellan de olika antennslingorna, något jag nog ska testa. Jag ser fram emot att få materialet från kursen skickat till mej så jag får nörda ner mej ordentligt då pratet om induktans, resistans, kapacitans och liknande termer kanske gick lite väl fort för att jag skulle kunna komma ihåg allt utantill…

Om allt går som det ska kommer två fantastiskt tjusiga antenner att sitta uppsatta i biokanalen i sommar. En uppströms och en nedströms så jag kan se var/om fiskarna lämnat kanalen.

Warren

Warren Leach visar hur man ”tunar” sin antenn genom att välja rätt kombination av kondensatorer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en längre tids stiltje på biokanalsfronten har projektet dragit igång med en ny fas. Målet med del 2 av biokanalsprojektet är att utreda om Eldbäcken utgör ett fullgott habitat för flodpärlmusslor och dess värdfisk – öringen. Förhoppningsvis kan det vi kommer fram till ha stor relevans för åtgärder som syftar till restaurering av vattendrag och anläggande av nya habitat som kompensation för förstörda habitat. Det första steget i projektet blir att genomföra vissa biotopåtgärder i biokanalen (t.ex. tillföra död ved samt lägga i block) för att göra den mer passande för flodpärlmusslor och öring.

Snäcka

Den första snäckan som hittats i biokanalen

Gomphidae

Gomphidae

Knott

Det är inte lika underhållande när provet ser ut såhär…1425 st knottlarver och inget annat.

I väntan på vår och fältarbete har jag tittat på de bottenfaunaprover som samlades in under 2012 och 2013. I proverna hittade jag tre familjer som är nya för biokanalen – Planorbidae (fösta snäckan!), Gomphidae (trollslända) och Sericostomatidae (nattslända). Dessa tre familjer hittades alla i poolhabitaten.

Idag har vi ätit tårta för att fira publiceringen av Stina Gustafssons artikel ”Macroinvertebrate colonization of a nature-like fishway: The effects of adding habitat heterogeneity”. Pappret handlar om hur bottenfaunan har koloniserat olika habitat i en naturlig fiskväg vid Eldforsen i Västerdalälven. Artikeln är begränsat tillgänglig här.

SGustafsson

Stina Gustafsson med artikeln

TrichopteraCake

En underbart god Trichoptera-tårta och en fantastisk Baetidae-kladdkaka

Eldbäcken

Den naturliga fiskvägen vid Eldforsen, hösten 2012.