Naturresurs rinnande vatten

Migration of Freshwater Fishes av Martyn C. Lucas och Etienne Baras är en imponerande sammanställning  om fiskars migration i sötvatten.

Författarna går till att börja med igenom allmänna drag i migrationen. Fysiologin bakom migrationen, alltså hur fiskarna överhuvudtaget kan migrara  – simförmåga, uthållighet, minne, syn, lukt, elektromagnetiskt sinne och så vidare.  De diskuterar också varför fiskar migrerar och skiljer på migration för att leka (reproducera sig), söka skydd, hitta mat samt sprida sig. Laxen, som kläcks i floden, lever där under sina första levnadsår, vandra ut till havet (eller i tex. Klarälvens fall –sjön!)  för att äta under år något eller några år och sedan åter vandrar åter upp i floden för att leka är det kanske mest klassiska exemplet på migrerande fisk. Men det är knappast det ända. Exempel på exempel radas upp i boken, allt från kortare migrationer från grunt till djupt vatten under vintrarna (tex. abborre) till flodmigrationer på hundratals mil (tex.  zungaron i Amazonas). Fiskar som leker och kläcks i sötvatten för att sedan vandra ut och äta upp sig till havs (anadroma fiskar tex. havsnejonöga) och fiskar som föds och leker i saltvatten för att sedan leva och växa till sig i sötvatten (katadroma fiskar tex. många ålar). Anadromi, att leka och växa upp i sötvatten men äta upp sig till havs, verkar vara vanligare i det näringsrikare vattnet i tempererade eller arktiska klimat. Medan katadromi, att istället födas i havsvatten och vandra in i floder och sjöar för att äta, verkar vara vanliga i tropiska områden där havet ofta är mindre produktivt.  Men vandringen mellan söt och salt vattten utgör bara en ytterligghet i fiskvandringens värld. Sen tillkommer alla fiskar som vandrar mellan olika miljöer inom sötvatten, potamodroma arter:  mört, braxen, gädda och asp  för att nämna några närliggande exempel.  Vandring mellan översvämningsmark och floder är väldigt utbredd, inte minst  i tropikerna där regn- och torrperioder bestämmer säsongsvariationen istället för våra vintrar och somrar.

Efter att författarna gått igenom fiskvandring i generella ordalag, där koncept blandas med konkreta exempel, följer ett långt avsnitt där migration inom olika fiskgrupper gås igenom. Från nejonögon till plattfiskar över allt från malar och abborrfiskar till laxfiskar och cyprinider. En sorts julkalender av fiskvandring – där man med fördel inte slukar allt på en gång – och där det familjära blandas med det väldigt exotiska. Ibland är det tur att det går att bildgoogla Macquaria novemaculeata, Alestes baremoze och andra fiskar som i alla fall inte fanns i mitt eget bildminne.

Bokens sista delar behandlar metoder som används vid undersökning av fiskvandring – fångster, observationer, fångst-återfångst, kemiska analyser (tex. av otoliter), märkningar och avancerad telemetri. Och tillämpad forskning – påverkan från vattenkraftverk, dammar, bevattning och andra mänskliga ingrepp i det rinnande vattnet, samt åtgärder av olika slag.

En läsvärd och faktaspäckad bok som målar både livets och fiskvandringens fantastiska mångfald.

I morgon 13 mars presenterar NRRV passagelösningar för fisk vid aktiviteter i Trollhättan och i Gävle.

I Trollhättan presenterar Simon Karlsson för Länsstyrelsen och i Gävle redogör Olle Calles för Miljödomstolen om föreslagna lösningar vid Forsbacka nya kraftverk i Gavleån.

På lördag kommer Naturmorgon i P1 delvis att handla om fiskvandring.

Eller som de själva formulerar det: “Småskaliga vattenkraftverk, som det i Brevens Bruk, får stora konsekvenser för livet i vattendragen. Men hur mycket behöver egentligen olika fiskar vandra för att överleva och må bra? Erik Kohlström skildrar en tvist som pågår i domstol om vilka fiskar som är vandringsfiskar.”

Programmet sänds kl 06.14 på lördag morgon. För oss som är lite morgontrötta, eller upptagna, vid den tidengår det en kortrepris på kvällen (kl.21.03) Efter sändning kan man också ladda ner avsnittet från Naturmorgons hemsida eller lyssna på det online.

För att följa upp blogg-inlägget om laxkramningen, så var vi i somras på studiebesök vid Fortums kompensationsodling i Gammelkroppa. Här odlar Fortum lax och öring från Klarälvens och Gullspångsälvens stammar. Fiskens föräldrar fångas i fällan i Forshaga och kramas på rom respektive mjölke. Äggen befruktas med mjölken och utvecklas i rombackar på odlingen. Därefter lever de små juvenilerna i kar – ungefär en kvadratmeter – stora medan de växer till sig. Ungefär 20 000 yngel lever tillsammans i de här karen:

När fisken växt tills sig lite mer överförs de till större tankar (ungefär 50 kvadratmeter). När fiskarna slutligen smoltar – ofta efter 2år – släpps de ut i Klarälven (där även den odlade Gullspångsfisken sätts ut). En del fisk sätts också ut på utvalda platser i Vänern. Utsättningarna sker för att kompensera fisket för minskad fiskproduktion på grund av vattenkraftverk i de båda älvarna.

Även om odlingen främst är inriktad på lax och öring från Klarälven och Gullspångsälven, så odlar man även andra varianter av öring. Dessa odlas också till större storlekar. På bilden ovan ser vi, om jag inte missminner mig, just en sådan fisk – den snabbväxande Konnevesi-öringen – som sätts ut i vissa sjöar för att gynna det lokala sportfisket.

Mängden utsatt fisk varierar något mellan olika år. Men ett riktvärde från vattendomarna är att ca 75 % som sätts ut skall vara lax och 25 % öring. Klarälven ska kompenseras med 150 000 smolt/år och Gullspångsälven med 25 000 smolt/år.

Idag var Tomas Jonsson från Sveriges Lantbruksuniversitet på Karlstads Universitet och höll ett seminarium om “Climate change and great Arctic charr”. Han berättade om forskning där man genom modeller underöker hur temperaturförändringar via effekter i näringsväven påverkar rödingbeståndet i sjön.

Mycket tyder på att varmare vintrar kan leda till mis-match mellan tiden då rödingynglen behöver mat och tillgången på mat. Maten i det här fallet är zooplankton. Rödingäggen och ynglen utvecklas snabbar om temperaturen under vintern är högre. Medan zooplankton främst är beroende av vårtemperaturen. Varmare vintrar kan alltså betyda att rödingen hinner kläckas, förbruka gulesäcken och vara på jakt efter mat innan zooplankton produktionen kommit igång på allvar. Detta blir såklart ett problem för de hungriga ynglen. Och mycket riktigt verkar man kunna läsa varma vintrar som minskningar i röding fångsterna (vägda efter ansträgning och effektivitet) med en fördröjning på 4-7år. Detta är åldern på fisken som dominerar fisket.

Såklart är inte detta hela rödingens historia. Fiske, rom predation från signalkräfta, konkurrens med utsatt lax och minskad närsaltsbelastning listades som andra faktorer med möjliga negativa effekter på Vätterns röding. Tomas Jonsson pratade också om sambandet mellan siklöja och röding. Siklöje-populationen i sjön påverkas av inomarts konkurrens (där starka årsklasser håller tillbaka rekryteringen av följande årsklasser), predation (från bland annat röding) och abiotiska faktorer – temperatur. Även i detta samspel verkar klimatförändringar spela en roll. Genom att kolla på fiskedata från tidigt 1900-tal ser man att rödingen och siklöjan länge följer varandra i en typisk predator-byte kedja – där ökning av siklöja leder till en ökning av rödingen, som trycker ner siklöjan och så vidare. Men från 1990-talet verkar situationen förändras, ungefär samtidigt som temperatur-öknningen sätter fart – nu syns inte samma tydliga samband längre. Samtidigt har siklöje-populationen minskat – möjligen som ett resultat av en annan mis-match där siklöjeynglen kläcks för tidigt på grund av för varma vintrar.

Nästa vecka är vi tillbaka i vattendragen då Lea Schneider kommer hålla ett seminarium om musslor. Mer information om det kommer inom kort.

På tisdag kommer Tomas Jonsson från SLU till Karlstads Universitet och håller ett seminarium med titeln “Food web models and the Great Arctic Charr in Lake Vättern”. Seminariet ges i rum 5F416, kl.13:15. Alla är välkomna! Större grupper kontaktar John Piccolo för föranmälan.

Igår besökte Alfred Sandström och Thomas Axenrot från Sötvattenslaboratoriet (SLU) Karlstads Universitet och höll ett seminarium om deras arbete i Vänern. De pratade bland annat om kartläggning av de pelagiska och bentiska fisksamhällena, om signalkräftans situation i sjön och om ett satellitprojekt i uppstartsfas.

Provtrålning kombineras med hydroakustik för att ge en bild av de olika pelagiska fiskbestånden. I den hydroakustiska undersökningen använder man sig av ekolodsteknik och omtolkar de mottagna signalerna till fiskarter och tätheter. Undersökningen sker i transekter som tillsammans sträcker sig över 300km och täcker 4500km². Hela sjön tar ungefär två veckor att kartlägga. Provtrålning sker på utvalda platser och på olika djup  – grunt, vid språngskiktet och djupt. Man har undersökt artsammansättning och fisktäthet på olika platser i sjön varje år sedan 1995. Nors är den dominerande arten i pelagialen, men biomassan av både siklöja och gös kan på vissa platser vara betydande.

Botten- och strandnära fisksamhällen följs i utvalda områden och undersöks med översiktsnät. I Vänern styr djup och produktivitet i hög utsträckning vilken artsammansättning man finner i ett visst område. Till exempel utmärker sig fyra näringsrika områden i sjön (1% av sjöns yta) som artrika och som viktiga rekryteringsområden för kommersiella arter (men är också övergödda).

Signalkräftan har satts ut i Vänern under en betydande tid, troligtvis sedan 1969. Även om bestånden ökat under senare år, och tätheterna kan vara relativt höga i vissa områden, har den ännu ej koloniserat hela Vänern. Spridning av signalkräftan i sjön, som naturligt är ganska långsam, förväntas fortgå framöver. Vänern har historiskt inte haft mycket kräftor vilket i sig gör de ekologiska effekterna i systemet viktiga att studera. En viss oro för flodkräftans öde i omkringliggande tillflöden finns också.

Och så det nystartade satellitprojektet. Genom att kolla på Vänern med satelliter kan man uppskatta primärproduktion, temperatur, vattnets grumlighet och få mått på humushalter. Med satellit kan man kolla på hela sjön många gånger per år och får därigenom mätvärden som i omfång och provtagninsgsfrekvens aldrig kan erhållas genom arbete direkt från sjöns yta. Satellitdata kan sedan, med hjälp av andra mer direkta provtagningar, omvandlas till värden relevanta för att kolla på tex. fiskbestånden, produktivitet osv.

Efter seminariet fortsatte diskussionerna eftermiddagen igenom. Och såklart pratades det en del om lax och öring också.

Håll koll på vår Kalender för att inte missa framtida intressanta seminarier.

Nu har anmälan öppnat till Fiskmarknad 2013!

Fiskmarknad 2013 går av stapeln i Karlstad 7-9 maj. Konferensen handlar om vandrande fisk och åtgärder i reglerade vatten, är gratis och har några av världens främsta experter och företag. Fiskmarknad 2013 riktar sig till alla som är intresserade av vandrande fisk och åtgärder som syfta dessa bestånd. Vi välkomnar Vattenförvaltare, fiskevårdsområdesföreningar, kraftbolag, konsulter, myndigheter, universitet, icke statliga intressegrupper och organisationer, återförsäljare samt intresserad allmänhet. Målet är att sammanföra människor som är engagerade i arbetet med fiskvandring och fiskpassage..

Hela arrangemanget drivs i en konstruktiv anda med vissa övergripande grundtankar: Hur åstadkommer vi effektiva åtgärder? Vad är viktigt att tänka på? Vad ska man undvika?

Läs mer på: www.fiskmarknad.nu

En stor man har gått bort! Göran Ulfsparre har varit Emåns och Emåöringens främste beskyddare och var aktiv inom fisket och fiskevården under lång tid. Karlstads universitet har forskat i Emån sedan 2001 och Göran har alltid visat stort intresse för forskningen och bidragit till densamma med sin erfarenhet och sitt kunnande. Göran tvekade aldrig att säga när han tyckte delar av projekten var konstigt planerade eller onödiga. Göran kommer saknas av många, inklusive mig själv.

För några månader sedan var några av oss på studiebesök under laxkramning vid fiskfällan i Forshaga.

Laxen fångas under sin lekvandring i Klarälven, de flesta vilda laxar körs med bil uppströms förbi åtta vattenkraftverk och släpps sedan ut för att leka i älven. Men några fiskar sparas för att bli föräldrar till fiskarna i Fortums kompensationsodling. Dessa fiskar hålls under en tid i bassäng. När det tillslut är dags för lek kramas honorna på ägg medan hannarna kramas på mjölke. Ägg och mjölke blandas, äggen befruktas och tillåts utvecklas i rombackar på odling. De unga laxarna växer sedan till sig på odling under ungefär 2 år innan de som smolt sätts ut i naturen.

De flesta smolt sätts ut i Klarälven nedan Forshaga kraftstation och får själva vandra den sista älvsträckan ut till sjön. Detta gör att de präglas till Klarälvens vatten och även återkommer hit för att leka efter att de växt till sig under några i sjön. Både odlad Klarälvslax och odlad lax från Gullspångsälven släpps ut i Klarälven. Detta innebär att den odlade Gullspångslaxen också återvänder till Klarälven – vattnet som den präglats på.

I den här filmen ser vi kramning av just Gullspångslax.