På tisdag, alltså den 19:e februari, kommer Åsa Enefalk att hålla ett seminarium om öring och död ved i strömmande vatten. Titeln på seminariet är “Brown trout responses to instream wood” det och ges kl. 13:15 i Rum 5F416 på Karlstads Universitet.
Intresserad allmänhet kontaktar John Piccolo för att föranmäla sig.
För kommande händelser vid Avdelningen för biologi vid Karlstads Universitet, se vår kalender.
Det finns konstgjorda bäckar i källaren på Karlstads universitet – vårt så kallade strömvattenakvarium. Under hösten har årsungar av öring fått möta olika miljöer i dessa bäckar. Syftet har varit att undersöka effekten av död ved, i detta fall grenar och kvistar av björk. En av rännorna fick ta emot massor av björkris, en annan litegrann, och en tredje inget alls. Fiskarna videofilmades, och hypotesen är att de gynnas av död ved, mer ju mer som finns. Öring är en aggressiv fisk som gärna slåss med andra öringar, men som lever efter idén “syns inte, finns inte”. När det finns gömställen – t ex i nedfallet ris – minskar antalet slagsmål och öringen kan spara energi. Man har också kunnat se på större öring att aktivitetsnivån sjunker då det finns död ved – fisken vilar mera. När resultaten av detta experiment är färdiganalyserade kan de ge en fingervisning om detta även gäller ung öring.
Ett vanligt beteende hos ung öring i miljöer utan ved – att ligga och trycka i bottengruset. Bild från strömvattenakvariet.
Johan Watz och Åsa Enefalk höll varsin presentation på OIKOS-konferensen i Linköping tidigare i veckan.
Johan berättade om ett labförsök med fokus på öring och is, Åsa om ett fältförsök och ett labförsök på temat död veds betydelse för ung öring.
I år handlade konferensen om klimatförändringar, och tack vare att den hölls i Linköping bjöds många fina föredrag om skalbaggsfaunan i gamla ädellövträd.
Gå gärna in på OIKOS hemsida för mer information om tidskriften och föreningen OIKOS. Här kan man också läsa abstracts från konferensens presentationer.
(foto från aftonbladet.se)
En stor del av laxarna och öringarna överlever leken och börjar vandra åter mot Vänern, oftast på hösten efter lek eller under följande vår. Men väldigt många av dem verkar gå sitt slut till mötes vid något av de åtta vattenkraftverk som skiljer lekplatserna från Vänern.
Men många är inte alla, även bland fiskarna finns individer som lyckas med det lilla extra . Av alla våra radiomärkta lekfiskar har en (1) fisk, frekvensnummer 2102, utmärkt sig genom att övervinna kraftverk efter kraftverk. 2102 – en öring – lekte runt månadsskiftet September-Oktober i Höljan, ett biflöde till Klarälven nordväst om Höljes. Därefter påbörjade den nedströmsvandringen mot Vänern, en resa på betydligt mer än 200km. Den passerade sista stora hindret, kraftverket i Forshaga, i mitten av November. Nu finns det alltså en liten chans att 2102, tillskillnad från de flesta andra fiskar, kommer att återvända till Klarälven och leka ytterliggare en gång.
2102 är en hane. När han märktes i Forshaga den 13 Juni i somras var han 57cm lång och vägde 1,6kg.
Förövrigt har Zlatan Ibrahimovic – 2102:s motsvarighet på fotbollsplanen – en karp tatuerad på ryggen. Karpen ska passande nog symbolisera hopp och mod.
Sjätte pejlningen av öring i Djupadalsbäcken genomfördes i förrgår. Denna gång lokaliserade vi fiskar under isen när mörkret hade lagt sig. Som vanligt fann vi ca 100 fiskar, varav en del var fiskar som vi inte hade sett röken av sedan de märktes i december.
Den portabla PIT-antennen scannar i pannlampssken t.v. och en koncentrerad Oscar t.h.
Under projektets gång har vi hittat en del spår i snön. Bilden nedan visar några av de som vi sett.
Någon som vill vara med i gissningsleken?
Spår i snön.
Som bekant överlever en hel del Atlant laxar och öringar leken för att vandra tillbaka till havet eller sjön. En del fiskar vandrar ner under hösten, ganska nära inpå leken. Andra övervintrar i älven och vandrar ner under våren. Förra året, i Klarälven, vandrade hälften av våra radiomärkta nedströmsmigrerande utlekta laxar mot Vänern under hösten och hälften under våren. Under vintern, i det kalla vattnet verkar fiskarna ofta hålla sig ganska stilla och inte röra sig längre sträckor.
Tillgången till lämpligt vinterhabitat skulle kunna ha stor betydelse för hur många kelt som överlever vintern och vandrar tillbaka mot sjön eller havet. Förhållanden under vintern – som habitat-tillgång och temperatur – har framhållits som faktorer vilka kan påverka andelen återlekare (fiskar som överlever leken och återvänder till älven för att leka ytterligare en eller flera gånger) i populationen.
Under den gångna veckan har vi spårat den radiomärkta kelten i Klarälven. Genom radiopejlningen kan vi avgöra var fisken befinner sig, och om de/sändaren rört sig, men inte säga något som fiskens tillstånd. Vi har undersökt var i älven de utlekta laxarna och öringarna befinner sig, och huruvida de förflyttat sig några längre sträckor sedan i december.
Och lugnet verkar råda för de flesta laxar och öringar i Klarälven. De flesta befinner sig på samma plats idag som i mitten av december. Men en handfull av det trettiotal fiskar vi spårade hade rört sig mellan några kilometer och någon mil. Nu återstår att kolla närmare på de valda övervintringsplatserna. Samtidigt som våren, och den förväntade nedströmsvandringen, får berätta vilka fiskar som överlevt vintern.
Den här veckan har jag arbetat med höstens logger-data från Edsforsen kraftverk. Vi vill kartlägga de nedströmsvandrande lax keltens beteende vid kraftverksdammen. För att kunna göra detta har vi sedan förra våren haft en uppsättning loggrar, små datorer kopplade till antenner, uppsatta på strategiska platser runt kraftverksdammen i Edsforsen.
Med hjälp av loggrarna har vi kunnat registrera den radiomärkta fiskens rörelser när de kommer till dammen. När fisken närmar sig loggern registrerar denna radiosignaler från den radiomärkta fisken. Vilken signalstyrka som registreras beror bland annat på sändarens avstånd till loggern, på dess relation i förhållande till antennens riktning och på om det finns sten eller cement mellan sändaren och loggern. För att överföra de olika signalstyrkorna till en fysisk karta har vi med en båt fört en sändare runt i dammen och sedan kollat vilka signalstyrkor de olika loggrarna har registrerat när vi befunnit oss på bestämda platser i dammen. Med denna information har vi kunnat rita flera olika signalkartor.
Genom att nu jämföra signalkartorna med de signalstyrkor loggrarna registrerat från passerande fiskar skapar vi en bild av fiskarnas rörelser i dammen. Hur kommer fisken in i dammen? När kommer den in? Hur beter den sig där? Hur länge blir den kvar? Och passerar den dammen genom turbinen eller via spilluckorna?
Inte alla fiskar beter sig likadant. Men om inte allt för lång tid kommer vi förhoppningsvis ha en hyfsad bild av fiskarnas rörelser i dammen.
I Djupadalsbäcken, i skogarna mellan Loka och Karlskoga, har ett projekt rörande vinterekologi hos öring pågått sedan december förra året. Projektets syfte är att undersöka överlevnad, tillväxt, samt förflyttning under vintern. Speciellt fokus ligger på att studera hur yttäckande is påverkar fisken. Under hösten märkte vi fiskar (PIT-märken) och återutsatte dem där de fångats. Därefter har simulerade istäcken placerats över vissa sträckor så att fiskarna erbjuds ytis även när vintern är mild. Regn, mildväder och en rejäl snösmältning vid nyårshelgen ställde till med en del besvär, då en del av konstruktionerna gick sönder. Vattnet rann dock undan till slut och efter två dagars reparationsarbete var “isen” på plats igen.
Att arbeta i –17°C är karaktärsdanande. Johan slår ned en stolpe.
Fiskarna kan lokaliseras med hjälp av en portabel läsare och det är tänkt att fiskarna ska kunna spåras då de rör sig ut och in från dessa istäcken, samt var de väljer att placera sig i bäcken i närvaro respektive frånvaro av is.
Teemu pejlar under det simulerade istäcket.
Så var det då dags för en populärvetenskaplig slutrapportering av ett av våra många projekt i Klarälven! I tisdags presenterades uppnådda resultat för projektet ”Lax och öring i Klarälven” på Karlstads universitet för en intresserad publik. Ett sjuttiotal personer hade samlats i ”ägget” för att lyssna och ställa frågor. Under eftermiddagen undertecknades också avtalet till ett nytt forskningsprojekt som kommer att äga rum i Klarälven och som sker i samarbete mellan Karlstads universitet och Fortum. Även Länsstyrelsen deltar i detta nya projekt.
Evenemanget och projekten uppmärksammades även av:
//Eva Bergman
Vi har just avslutat en veckas besök av Ed Meyer från NOAA, Portland, USA. Ed är välkänd expert på att hitta passagelösningar för fisk vid vattenkraftverk och kommer hjälpa till med att studera lösningar för Klarälven, men har under besöket även tagit sig tid att granska frågor som rör fiskpassage i bl.a. Gavleån och Testeboån. Ett stort tack till Ed!
