Det senaste numret (nr2 2015) av Våra Fiskevatten, Sveriges fiskevattenägareförbunds tidning, har temat fiskpassage. Olle Calles och Larry Greenberg från NRRV och Karlstads Universitet berättar om passagelösningar och relaterad forskning i bland annat Ätran, Klarälven och Alsterälven. Deras fokus ligger på nedströmspassage. Andra intressanta artiklar om passage-lösningar i Rolfsån, Testeboån och Säveån finns också med i tidningen. Tidningen kan beställas hos Fiskevattenägareförbundet och ett smakprov kan läsas här.

Studenterna på masterkursen ”Vetenskapliga metoder i sötvattensekologi” skriver här om sina upplevelser i Falkenberg.

Ryssjan placeras ut.

“20 maj startade äventyret på Karlstad Universitet inför våra fältdagar i Falkenberg med att vi drillades i konsten att suturera fisk. Det hela föregicks av att vi fick träna på blå disktrasor för att få in sutureringstekniken. Sedan gick vi över till att träna på avlivad fisk under verkliga omständigheter med tidtagning under ingreppet och insättning av sändare och PIT-tags. Som ett sista eldprov fick vi märka bedövad levande öringsmolt.

Dagen därpå packade vi bilarna fulla med fältutrustning och styrde kosan mot Falkenberg. Väl på plats vid Hertings vattenkraftverk startade vi med en rundvandring för att orientera oss i vårt klassrum för de kommande dagarna. Vi tittade på fiskräknaren vid uppströmspassagens början och fiskfällan vid nedströmspassagen. Vi beundrade också det nya lutande intagsgallret och njöt av forsen i den naturlika fiskvägen. Den sköna skåningen Jonas Christiansson, för tillfället ansvarig för uppföljningsprojektet vid Herting, tog väl hand om oss både denna första skakiga dag och resten av vistelsen.

Vi startade fredagen med att titta på när fällan vid nedströmspassagen vittjades, vilket görs dagligen. Utöver några smolt så fanns en kraftigt sälbiten stackars lax. På förmiddagen hade vi besök av årets naturvårdsbiologistudenter från KAU som vi demonstrerade vår nyförvärvade fiskmärkningskunskap för. Vi upprättade tre stationer som studenterna i mindre grupper fick besöka. En där de fick prova på radiopejling av fisk, en där fiskmärkning demonstrerades samt en där de själva fick testa att sy i disktrasor. Studenterna verkade nöjda och glada och vi hade kul. Efter lunch blev det en liten båttur för att vittja ryssjor. Ryssjorna är utplacerade för att fånga uppströmsvandrande havsnejonöga (Petromyzon marinus) som tidigare inte kunnat ta sig förbi kraftverken. Genom att fånga och märka havsnejonöga är målet att undersöka om den nya fiskvägen fungerar även för dem. Men vi kammade noll denna dag, ryssjorna var tomma. Vi hann också med ett besök längs Högvadsån och kvarnen i Nydala och avslutade med en skön promenad vid Sumpafallen. Kvällen avrundades med gemensam grillning på Skrea camping. Kockarna serverade flankstek, fransk potatissallad och ett mustigt rött vin.

Ett av de fångade havsnejonögonen på märkningsbordet.

Lördagen blev en spännande dag. Direkt på morgonen vittjades nedströmspassagen i vanlig ordning men denna gång fick vi själva ansvara för att håva, artbestämma, räkna och mäta den sprattlande fisken. Sedan var det dags för ryssjorna där vi, hör och häpna, lyckats fånga årets första havsnejonöga. Den oväntade och roliga fångsten kullkastade det planerade schemat för dagen och fokus fick istället läggas på förberedelser för märkning. Nu blev det dessutom plötsligt bråttom att rengöra och rätta till ryssjorna inför den förmodade och efterlängtade anstormningen av havsnejonögon. En högtryckstvätt införskaffades i all hast och ryssjorna plockades upp på land och spolades. När ryssjorna var rena och vi var blöta och nergeggade så sattes de tillbaka i strömmen. Ett konststycke som krävde vältajmat samarbete av fyra man i två gummibåtar. Som en belöning för slitet med ryssjorna fick vi bevittna en exemplarisk radiomärkning utav havsnejonöga utförd av dr Olle Calles.

Sista dagen startade vi med att i ett rasande tempo först vittja nedströmspassagen och sedan ryssjorna. Gårdagens slit med att iordningställa ryssjorna visade sig ha varit mödan värt då vi faktiskt fann ytterligare ett havsnejonöga. Därmed upprepades märkningproceduren, denna gång med Jonas som kirurg. Av nyfikenhet bestämde vi oss också för att pejla gårdagens märkta havsnejonöga. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Efter att ha letat i närområdet vid kraftverket utan resultat fortsatte vi cirka 2 km nedströms ända till Tullbron i Falkenbergs centrum. (På vägen passerades även Vallarnas friluftsteater där Johannes passade på att kliva upp på scen och framföra ”Gubben Noak” på munspel för oss.) Men fortfarande hörde vi inga signaler och vände med tunga steg åter till Herting och grubblade på vad som hade gått snett. Var det sändaren som inte fungerade? Hade havsnejonögat rymt? Eller var det något fel på vår mottagare? Det visade sig dock att det eftersökta objektet hela tiden befunnit sig vid kraftverket. Den hade gömt sig i en av betongfickorna vid turbinutloppet vilket gjorde att signalen blev svår att uppfatta. Att äntligen få lägga in positionen i GIS-programmet på surfplattan kändes som en perfekt avslutning på mycket lärorika, roliga och berikande fältdagar.

Och förresten, alla våra övningsmärkta öringar lever ännu.

Emmy, Johannes, Kristin, Peter, Pia och Simon”

11th International Symposium on Ecohydraulics arrangeras den 7-12:e Februari 2016 i Melbourne, Australien.

Symposiumet beskrivs på ise2016.org: “Ecohydraulics is central to many challenges facing river and water resource management around the world. Ecohydraulics links the disciplines of hydraulics with aquatic ecology, water engineering, fluvial geomorphology and biogeochemistry. The International Symposium on Ecohydraulics is the premier international meeting for scientists and innovative practitioners working across these disciplines focussing on the underpinning science and its application.”

På konferensen kommer Olle Calles tillsammans med Claudio Comoglio, Paul Kemp och Chris Katopodis att arrangera ett special-session med titeln “Advances in Fish Passage research”

Abstract deadline för konferensen är redan den 22:a Maj i år. Alltså om knappa två veckor!

Olle Calles, hemkommen till Karlstad sedan länge, slutför nu sin rapportering från sitt besök i Brasilien: “Rio Madeira ligger långt upp i Amazonflodens avrinningsområde, men någon bäck är det inte! Flödet kan nå över 60 000 m³/s och dammarnas avkodningsförmåga är mer än 80 000 m³/s. Som jämförelse kan nämnas att Göta älv har ett maxflöde på strax över 1000 m³/s, Donau 15 000 m³/s och Columbiafloden 35 000 m³/s. Två kraftverk, Jirau och Santo Antônio, är under uppförande och kommer vid färdigställandet ha en effekt på 3,6 TW respektive 3,8 TW. Ett normalår står vattenkraften för >80 % av energiförbrukningen i Brasilien och produktionen ökar ständigt i takt med ökad utbyggnad.

Båda kraftverken omgärdas av omfattande program för att kompensera  effekterna på miljön och lokalbefolkningen, så även om det är kontroversiellt att bygga vattenkraftverk i Amazonas djungler tror jag de flesta länder har mycket att lära av den brasilianska modellen. Man jobbar med fiskpassage vid båda kraftverken, vilket minst sagt är en utmaning med tanke på att Rio Madeira är enormt stor och man i dagsläget har identifierat mer än 1000 (!) fiskarter.

Vid Santo Antônio har man anlagt en enorm naturlik fiskväg, vars andra ingång är under färdigställande. Man hade tidigare placerat gabioner i fiskvägen, men dessbättre har man insett begränsningarna med ”ståltrådsstenkistor” och testar nu att ersätta dem med rundade stenblock.  Man provfiskar fiskvägen varannan vecka med hjälp av kastnät och har även genomfört telemetristudier och hydrauliska experiment för att optimera fiskpassagefunktionen. Rio Madeira har sitt namn efter att stora mängder träd transporteras med floden, vilket innebär att man med ytlänsar och stora yttappade luckor försöker styra träden bort från turbinintagen. Vi tipsade om att ytslänsen och ytspillet skulle kunna fylla en funktion för nedströmsvandrande fisk, vilket man inte reflekterat över tidigare.

San Antonio-kraftverk. Överst till vänster: fiskvägsingångar och fiskvägen med gabioner Överst till höger: fångst vid provfiske i fiskvägen Nederst: Våra värdar vid Santo Antônio.

Jirau kraftverk är det längst uppströms belägna kraftverket i Rio Madeira och man måste därför fånga och artbestämma alla fiskar för att inte släppa vidare sådana arter som historiskt inte kunnat passera de vattenfall osm låg mellan de två kraftverken.  Man har därför anlagt två ”falska fiskvägar” som leder fisken in i fångstsystem, med möjlighet till ”trap and transport”.  Den ena av dem är dessutom flyttbar (dock inte är gjort i en handvändning) och man kan således ändra dess placering vid behov. Det finns en del arbete kvar för att optimera placering och design av fiskvägarna vid Jirau, men det är sannerligen ingen enkel uppgift.

Jirau-kraftverk. Rad 1 – Den fasta fiskvägen med fälla och anläggning för att fånga och transportera fisk (T&T). Rad 2 – Den flyttbara fiskvägen samt spilluckor Rad 3 – Våra värdar vid Jirau samt pågående byggnation

Det ska bli mycket spännande att följa det fortsatta arbetet vid såväl Santo Antônio som Jirau kraftverk. Vi tackar för en fantastisk gästfrihet och hoppas på att få återgälda den!”

Niklas B. Sjöberg, Stockholms Universitet, försvarade förra veckan sin doktorsavhandling “Eel migration – results from tagging studies with relevance to management”. Olle Calles närvarade som medlem i betygsnämnden och rapporterar att “Niklas gjorde en stabil insats och gav ett samlat intryck. Med 5 av 6 papper redan publicerade var det hög kvalitet på avhandlingen som spände från simblåsemask till ålar fast  i Mälaren (blankålar som återfångsas i sjön år efter år och således inte verkar hitta ut till havet) och spårningsförsök av ål i Atlanten mot Sargasso havet. Eftersom hälften av ålarna med satellitsändare var från Kau:s arbete i Ätran, var det kul att just de nådde längst!”

Handledare var Sture Hansson, Håkan Wickström och Erik Petersson medan Alan Walker från CEFAS (Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture Science, UK) var opponent.

Avhandlingen abstract och en lista på inkluderade publikationer kan läsas här.

Den vetenskapliga artikeln “Ice cover alters the behavior and stress level of brown trout Salmo trutta”, om juvenila öringars vinterbeteende, har publicerats i Behavioral Ecology. Artikeln är resultatet av ett avdelningsgemensamt experiement på Karlstads Universitet där Johan Watz och Bror Jonsson hållit i taktpinnen.  Övriga författare är Eva Bergman, Olle Calles, Åsa Enefalk, Stina Gustafsson, Anna Hagelin, Anders Nilsson, Johnny Norrgård, Daniel Nyqvist, Martin Österling, John Piccolo, Lea Schneider och Larry Greenberg.

I abstraktet beskrivs studien: “Surface ice in rivers and lakes buffers the thermal environment and provides overhead cover, protecting aquatic animals from terrestrial predators. We tested if surface ice influenced the behavior (swimming activity, aggressive encounters, and number of food items eaten) and stress level (coloration of eyes and body) of stream-living brown troutSalmo trutta at temperatures of 3–4 °C in indoor experimental flumes. We hypothesized that an individual’s resting metabolic rate (RMR, as measured by resting ventilation rate) would affect winter behavior. Therefore, groups of 4 trout, consisting of individuals with high, low, or mixed (2 individuals each) RMR, were exposed to experimental conditions with or without ice cover. Ice cover reduced stress responses, as evaluated by body coloration. Also, trout in low RMR groups had a paler body color than those in both mixed and high RMR groups. Trout increased their swimming activity under ice cover, with the highest activity found in high RMR groups. Ice cover increased the number of aggressive encounters but did not influence the number of drifting food items taken by each group. In mixed RMR groups, however, single individuals were better able to monopolize food than in the other groups. As the presence of surface ice increases the activity level and reduces stress in stream-living trout, ice cover should influence their energy budgets and production. The results should be viewed in light of ongoing global warming that reduces the duration of ice cover, especially at high latitudes and altitudes.”

Läs artikeln här. Om du inte har tillgång till tidskriftens innehåll men ändå vill läsa artikeln, maila någon av författarna!

Olle Calles fortsätter att berätta om sitt besök till Brasilien, Rio Paraná och Itaipu, ett av världens största vattenkraftverk:

“Itaipu var tidigare ett partiellt naturligt vandringshinder i form av vattenfall, som i dag är överdämda. Uppströmsvandrande fiskar kan idag passera kraftverket via den 10 km långa fiskvägen Canal da Piracema (Översatt ”Fiskvandringskanalen”) med ett flöde på 5-12 m³/s. Fiskvägen utgörs till stor del (7 km) av det naturliga biflödet ”Rio Bela Vista”, som uppströms kraftverket överdämts av den 170 km långa Itaipudammen. De resterande 3 km av fiskvägen utgörs av olika typer av tekniska fiskvägar med naturligt substrat (se foton). Vid vårt besök var nivån i Itaipudammen låg och flödet i fiskvägen var begränsat, men förstärks vid behov av ett pumssystem. Av de drygt 310 fiskarter som förekommer i aktuell del av Rio Parana, har 116 påträffats i Canal di Piracema., varav 17 klassificerats som långvandrande. Det är dock oklart vilka fiskarter som historiskt har passerat platsen och för vilka av dem som fria vandringsvägar är nödvändiga. Det mångåriga arbetet med fiskvandring i Rio Paraná och Itaipu fortgår bl.a. genom Domingo Fernandez (Itaipu Binacional), Sergio Markrakis och Maristela Makrakis (båda från Unioeste). Nedströmspassage är inte på agendan i Brasilien, delvis till följd av de enormt stora kraftverken, men även pga av de förekommande arternas livshistorier. Många arter leker i biflöden varefter de befruktade äggen och sedan fiskynglen driftar nedströms innan de etablerar sig i lämpliga habitat.”

Canal da Piracema, fiskvägen vid Itaipu

Canal da Piracema, brasiliansk fiskvandring och möjliga lösningar diskuterades också på World Water Week under förra hösten. Bläddra i slides och klicka dig fram till presentationer här.

Här finns också ett Youtube-klipp från Canal da Piracema.

Olle Calles fortsätter att rapportera om sitt besök till Brasilien:

“Andra etappen gick till Foz de Iguazu, som ligger vid världens största kraftverk, Itaipu i Rio Paraná. Eftersom Rio Paraná utgör gränsflod, fick vi möjlighet att besöka såväl Argentina som Paraguay. I biflödet Rio Iguazu ligger, någon mil uppströms mynningen i Rio Parana, de världskända Iguazu falls som utgör världsarv för sin storslagenhet (mer om detta i ett annat blogg-inlägg).

Itaipu tävlar med Three Gorges i Kina om att vara det kraftverk som producerar mest el i världen. Nyligen återtog Three Gorges förstaplatsen. Årsmedelflödet vid Itapu är 11 200 m3/s. Var och en av de tjugo Francisturbinerna har en slutförmåga på 700 m3/s, dvs en total slukförmåga på 14 000 m3/s. Som jämförelse har Sveriges största kraftverk Stornorrfors i Ume-/Vindelälven en slukförmåga på cirka 1000 m3/s. Itaipu har 120 m fallhöjd och producerar årligen cirka 90 TWh, vilket tillgodoser 16 % av Brasiliens totala elbehov. I sammanhanget kan det vara intressant att veta att Sveriges totala förbrukning är cirka 140 TWh där vattenkraften står för 65 TWh.”

Vid Itaipu-dammen finns en av världens största fiskvägar. Den är 10km lång och utgörs delvis av ett föredetta biflöde. Mer om det i en annan blogg-post. 

Itaipu-dammen

Niklas Egriell (HaV) vid tuben till en av turbinerna.

Deltagare vid Itaipu-besöket: Domingo Fernandez (Itaipu Binacional), Carla Canzi (Itaipu Binacional), Leandro Celestino (Universidade Estadual do Oeste do Paraná), Javier Sanz-Ronda (Universidad de Valladolid, Spain), Niklas Egriell (HAV), Maristela Makrakis (Universidade Estadual do Oeste do Paraná) och Sergio Makrakis (Universidade Estadual do Oeste do Paraná)

Som ett led i Sveriges samarbetsavtal med Brasilien befinner sig Olle Calles (Kau) tillsammans med Niklas Egriell (HaV) i Brasilien. Olle Calles rapporterar från andra sidan Atlanten:

“Resan syftar till att skapa kontakter med forskare och förvaltare i de två länderna. Under elva dagar besöker vi kraftbolag, kraftverk och myndigheter.

Vid deltagandet på årsmötet för IEA vid Eletrobras (CEPEL) kontor i Rio de Janeiro presenterade vi syftet med vårt besök och pågående svenska projekt inom ”vattenkraft-miljö”. Vi fick även möjlighet att knyta kontakter med bl.a. universitet i Brasilien, Kina (Three Gorges), Norge (SINTEF, NVE, OED), Kanada, Australien, Finland och USA.”

Olle Calles har utlovat flera brasilianska berättelser om studiebesök, fiskar och möten inom en snar framtid.

En forskningsrapport med titeln “Granö fiskavledare” har nyligen färdigställts. Författarna Jonas Christiansson, Simon Karlsson och Olle Calles introducerar den så här: “Två år, fyra säsonger, ca 11000mil i bil, nästan 300 märkta ålar, ett spräckt ögonbryn och ett dött rådjur. Ja, det är mycket slit, strul och lösningar som ligger bakom denna rapport som handlar om utvärderingen av den nya fiskavledaren i Granö, Mörrumsån. Vi hoppas att rapporten ska nå ut till intresserade privatpersoner samt professionella och den belyser verkligen behovet av att faktiskt utvärdera fiskvägarna som man bygger. Att inte bara förlita sig på att fiskvägen finns, och därför fungerar den, vilket inte alltid är fallet. Situationen för utvandrande blankål från Åsnen och i Mörrumsån har avsevärt förbättras i och med installationen av denna fiskavledare, men arbete återstår innan man besitter tillräcklig kunskap om exakt hur en avledare ska utformas på olika platser och hur detta ska kommuniceras till beställare, ingenjörer och tillverkare. Trevlig Läsning!”

Läs abstract här eller klicka på bilden nedan för att komma till rapporten.