Naturresurs rinnande vatten

Som jag redan skrivit om på bloggen tidigare var vi för några veckor sedan vid Hunderfossen i Norge för att hjälpa till att märka vandrande öring. Det hela var en del av ett försök för att testa effektiviteten av fisktrappan/fällan vid kraftverket och jämföra fisk som en gång gått in i trappan med fiska som inte gjort det (iaf inte samma säsong). Fisken som upplevt fällan märks ju lätt när den just fångats i fällan. Den naiva fisken, alltså fisken som aldrig upplevd fällan, måste däremot fångas i älven eller sjön.

I försökets systerstudie hemma i Klarälven fångas den naiva fisken i ryssja ute i sjöns mynningsområden och får sedan på egen hand vandra upp mot kraftverket i Forshaga. Det har också gjorts försök med att märka fisk fångade i sportfisket nedströms fällan. Vid Hunderfossen däremot hade de en annan fångsmetodik. Genom att styra spillvattnet till den bortre spilluckan under en period innan märktiden lockades fisken till området precis nedströms denna spillucka. När märkningen skulle börja stängdes spilluckan hastigt, vattnet försvann och fisk blev kvar i pölar och kar i området nedströms. Frivilliga sportfiskare hjälpte till att stänga möjliga flyktvägar och fångade fiskar placerades i håligheter där vatten fortfarande fanns kvar.

Metoden hade använts framgångsrikt tidigare och Morten Kraabøl, vår norska kollega, hade stora förhoppningar om en god fångst och många märkta fiskar. Dock ville det sig inte riktigt idag. Visst fångade vi och märkte vandrande öringar, men inte alls så många som vi hoppats på. Anledningen till det låga antalet kan vara flera. Morten pratade om att högt vatten gjorde det möjligt för fler fiskar att hinna fly ut från området när vattentillförseln ströps. Men det kan såklart också handla om att få fiskar var där just den dagen/tidsperioden/året. Vi märkte i alla fall alla fångade migranter med Carlin-märken varefter fiskarna släpptes åter till älven, nedströms kraftverket. Inom kort ska flera fiskar märkas, både med Carlin-märken och radiomärken.

Anna Hagelin är redo inför märkning. Säkerhetsutrustningen var regid: vadare, livdräkt, flytväst, signalväst och hjälm. Dessutom kvitterades nedklättring och återkomst av en säkehetsansvarig från kraftbolaget.

Ett helt lag frivilliga sportfiskare hjälpte till att fånga och samla in fisk i området nedanför spill-luckan när spilletvattnet där strypts av.

En öring placerad i kvarvarande vatten pöl/kar i väntan på märkning.

Carlin-märkning av en öring i en märkvagga.

Stina Gustafsson med assistans har under ett par dagar elfiskat i vackra Älgåälven. De små öringar som fångats har märkts med PIT-tags och släppts tillbaka på ungefär samma plats som de fångats. De kan senare återfångas och en får en bild av tillväxten och rörelsen.

En elfiskad flodkräfta

Flodpärlmusslor

En nymärkt öring

Under sommaren besökte jag Lettland för att bistå det lettiska kraftbolaget Latvenergo med att utreda om möjligheterna finns att återetablera fria vandringasvägar för fisk i landets största älv Daugava. Daugava är en av Östersjöns största älvar och är t.ex. större än både Umeälven och Torne älv. Sedan cirka 40 år sätter tre stora kraftverk helt stopp för vandrande fisk, men man vill nu alltså undersöka möjligheterna till att återetablera fria vandringsvägar. De viktigaste vandringsfiskarna anses vara lax, vimma och nejonöga, men även arter som stör har historiskt förekommit och man arbetar med ett återintroduceringsprogram. I Daugava är det mesta av lekområdena indämda, med undantag för sträckan mot och in i Vitryssland. Uppströms det första kraftverket i Riga mynnar dock biflödet Ogre, som har potential som habitat för havsvandrande fisk. Riga är för övrigt en mycket vacker stad och människorna är mycket trevliga.

I slutet av förra veckan for Anna Hagelin, med mig som assistent, till Hundefossens kraftverk i Guldbrandsdalslågen för att märka fisk som en del av en undersökning av kraftverkets fisktrappas effektivitetet. Det är en parallel studie till den Anna driver vid Forshaga kraftverk i Klarälven. Vid Hunderfossen  brukar ungefär 700 migrerande öringar från sjön Mjösa vandra förbi årligen. De väger vanligtvis 3-4kg men lekfisk på upp till 12kg förekommer. Ovan kraftverket finns 60km älv med flera fina lekplatser.

En grupp öringar som vandrat upp i fisktrappan – där de räknas i en fiskfälla innan de får fortsätta uppströms – har redan märkts med Carlin-märken och transporterats nedströms igen. Ytterliggare en grupp fiskar ska fångas utanför fällan – alltså innan de upplevt trappan – och märkas. Genom att följa de märkta fiskarnas vidare öden vill man se hur effektiv trappan är – hur stor andel av de närvarande fiskarna som hittar upp i den och hur lång tid det tar.  Dessutom, genom att jämföra fisk som tidigare vandrat genom trappan men satts ned, med fisken som aldrig upplevt trappan hoppas man bättre kunna förstå hur viktig fiskarnas tidigare erfarenheter är för deras benägenhet att hitta och gå upp för trappan. Ett antal fiskar ska dessutom radiomärkas så att man ska kunna följa deras rörelser nedanför fällan i mera detalj.

Mer om själva märkningen kommer inom kort…

Hunderfossen och det sagolika blågröna vattnet.

Fiskfällan – huset där fisken räknas anas bakom björkarna.

Mårten Kraabol berättade att överlevnaden vid nedströmsvandringen förbi kraftverket var mycket hög- både för smolt och kelt. En timmerränna alldeles bredvid turbinintaget bidrar till hög spillpassage. Men även via turbinerna – modell Kaplan – har smolt smoltöverlevnaden visat sig vara stor. Barriären på bilden används inte för att guida fisken – det är den för grund för.

Förra veckan åkte Martin och Stina upp till Älgån för att reka inför höstens musselprojekt.

Det första vi gjorde var att ta reda på ifall det fanns gravida flodpärlmusslor i bäcken, vilket det gjorde.

En titt på musslans gälar avslöjar ifall den är gravid eller inte.

Sedan följde elfiske för att få en uppskattning av mängd och storlek på de öringar som kläckts i år. Tyvärr var många av dom fortfarande väldigt små och det kan dröja innan de vuxit till sig tillräcklit för att kunna bli märkta.

Martin in action, dagens fångst och en elfiskad kräfta

Nästa vecka blir det nog en till tur upp till bäcken. Då är det förberedande habitatundersökningar och ännu ett elfiske som gäller. Vi håller tummarna för att öringen växt till sig till dess.

Det kommer goda rapporter om uppvandrande lax från flera älvar i norr. SVT rapporterar om fina siffror från Vindelälven, Byskeälven, Kalixälven och Torneälv. Det ska bero på goda årsklasser och minskat fiske ute i havet. Se ett kort repotage här:

Titta också på live-kamera från Stornorrfors fisktrappa (i Umeälven där Vindelälvslaxen vandrar) här.

Migranet är ett projekt för att kartlägga, och underlätta bevarandet av, migrerande fiskar i Galicien (norra Spanien), norra Portugal och sydvästra Franrike. De vandrande fiskarna är hotade av vattenkraft, föroreningar, överfiske och klimatförändringar. Systematiserad kunskap om områdets vandrande fiskpopulationer är begränsad. Genom projektet hoppas man utveckla kunskaper om vandringen och de lokala vandrande fisk-populationerna. Arterna det handlar om är lax, öring, ål, havsnejonöga (som är en uppskattad matfisk i området), majfisk (Alosa alosa) och staksill (Alosa fallax).

Ett inslag om projektet från galicisk tv:

En liten ordlista för hemsida och Youtube-länk, svenska-spanska-galiciska:

fiskar – peces – peixes

lax – salmón – salmón

öring – trucha – troita

ål – anguila – anguía

nejonöga – lamprea – lampreia

staksill – saboga – sabela

majfisk – sábalo – zamborca

Här följer ett gapigt repotage om fiskvandring i Mekong-floden från National Geographic-serien Monster fish. Vandringens stora omfattning, mångfalden av migrerande fiskar, den vandrande fiskens betydelse för människor runt floden och hotet från damm-byggen tas upp av den lite tjocke (mentalt ej fysiskt) program-ledaren Zeb Hogan. Vröligt men intressant!