During the spring semester the master’s course Scientific methods in freshwater ecology is given at Karlstad University. The course is held by researchers from the NRRV research group, and is included in the master program in ecology and conservation biology at Karlstad University. The course is available for distance students, and most students on the course live in other places in Sweden than Karlstad. We also have international students on the course, this year from both Europe, North America and Africa. In 2018, some parts of the course were carried out together with a visiting student group from Northern Kentucky University.

Here follows a report of the field and laboratory work carried out by the students on the course in 2018.

The first practical session started Monday 24 April, and focused on fish tagging and laboratory studies. The week started with Professor Erik Petersson from the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) having a lecture on ethics and legislation concerning animal experimentation. Thereafter the students had practical training in fish handling and sedation. The following days were spent at the laboratory facilities at Karlstad University, where students practiced different methods for tagging fish. The students also conducted experiments in the stream aquarium laboratory, where they examined how the drift-feeding behavior of juvenile brown trout changed in the presence of a predatory fish. This gave the students an opportunity to plan and conduct a laboratory study from the beginning to the end.

After the laboratory session in Karlstad, the week continued in Mörrum in southeastern Sweden. The course was given a tour of the area and shown remedial measures to facilitate fish migration in the regulated river Mörrumsån. In addition, the students conducted a field study where they looked at downstream migration of Atlantic salmon.

 

 

A month later, a second course gathering was held in Karlstad, this time focusing on benthic invertebrate sampling and electrofishing. This course module was carried out together with a visiting student group from Northern Kentucky University. The first day was spent at river Rannån, where students learned different methods to measure abiotic conditions in running waters and how to sample benthic fauna. The second day was spent at river Djupedalsbäcken where the students practiced electrofishing, which resulted in that all students on the course became certified electrofishers. Electrofishing is the most common method used for monitoring fish populations in streams. Therefore, it is a valuable skill for people interested in pursuing a career in stream fish ecology.

 

 

 

Kursdeltagare från Masterkursen “Vetenskapliga metoder i sötvattenekologi” rapporterar om en intensiv fältvecka:

“Måndagen den 24 april gick startskottet för fältveckan på Karlstads Universitet. Under kurserns första del fick vi lära oss konsten att suturera fisk och designa experiment. Första dagen fick vi lyssna till professor Erik Petersson från SLU berätta om etik och lagar kring djurförsök. Dagen fortsatte med förberedelser inför ett labbexperiment där vi studerade hur temperaturen i vattnet under laxens äggstadie påverkar dess förmåga att födosöka som ung fisk.Tisdagen och oKknsdagen ägnades åt labbexperimentet respektive arbete med sutur, bedövning och märkning av lax. Vi förberedde också inför fältarbete och resa till Ätran och Hertings krafverk där merparten av resten av veckan spenderades.

Väl på plats i Herting fick vi en rundvandring för att få kunskap om hur det ser ut och vilka åtgärder som har gjorts för att förbättra fiskens vandring förbi vattenkraftverket. Dagen efter blev vi indelade i tre grupper där varje grupp körde varsin station per dag. Den första station behandlade telemetri, där vi fick lära oss pejla radiosändare med mobil radiomottagare. Vi fick även lära oss mycket om tekniken. Andra stationen gick ut på att artbestämma, mäta och märka ett givet antal fisk fångade i en Wolf –trap-liknande fälla. Resten av den infångade fisken artbestämdes, räknades och släpptes ut. I den tredje stationen fick vi lära oss att fiska med ryssjor. Utöver arbetet i de olika stationerna ägnades en av dagarna till att besöka mindre kraftverk uppströms i Ätran, och se hur de har löst fiskvandringen förbi kraftverken Nydala kvarn och Vebro kraftverk i Vessigebro. I Nydala kollade vi på en fiskfälla och i Vessigebro fick vi se en ålyngeluppsamlare. Vi besökte även laxlekvatten vid naturreservatet Sumpafallen.

Sammantaget en trevlig och givande vecka med nya kunskaper samt erfarenheter! Vi rekommenderar stark denna kurs för framtida studenter, speciellt om du har ett intresse för vatten och fisk!

Olle Calles pratade under veckan också fiskvandring, kraftverkspassage och fiskmärkning på P4 Värmland. Intervjun utfördes i källaren på Karlstads Universitet i samband med ett fiskmärkningsmoment under kursen Vetenskapliga metoder i sötvattensekologi. Lyssna på inslaget här:

För några veckor sedan återfångades en märkt Atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus) i Enångersfjärden söder om Hudiksvall. Stören var 165 cm lång och vägde 20,3 kg. Den hade enligt uppgift kläckts 2001 och satts ut i Östersjön vid mynningen till Peene. Stören var under 1800-talet fortfarande väl utbredd i Östersjön och lekte i de södra vattendragen. Överfiske och utbyggnad av vattendragen ledde till en kraftig minskning som i princip utrotade fisken från området. Under senare år bedrivs försök att återintroducera stören i Östersjön.

 

Som jag redan skrivit om på bloggen tidigare var vi för några veckor sedan vid Hunderfossen i Norge för att hjälpa till att märka vandrande öring. Det hela var en del av ett försök för att testa effektiviteten av fisktrappan/fällan vid kraftverket och jämföra fisk som en gång gått in i trappan med fiska som inte gjort det (iaf inte samma säsong). Fisken som upplevt fällan märks ju lätt när den just fångats i fällan. Den naiva fisken, alltså fisken som aldrig upplevd fällan, måste däremot fångas i älven eller sjön.

I försökets systerstudie hemma i Klarälven fångas den naiva fisken i ryssja ute i sjöns mynningsområden och får sedan på egen hand vandra upp mot kraftverket i Forshaga. Det har också gjorts försök med att märka fisk fångade i sportfisket nedströms fällan. Vid Hunderfossen däremot hade de en annan fångsmetodik. Genom att styra spillvattnet till den bortre spilluckan under en period innan märktiden lockades fisken till området precis nedströms denna spillucka. När märkningen skulle börja stängdes spilluckan hastigt, vattnet försvann och fisk blev kvar i pölar och kar i området nedströms. Frivilliga sportfiskare hjälpte till att stänga möjliga flyktvägar och fångade fiskar placerades i håligheter där vatten fortfarande fanns kvar.

Metoden hade använts framgångsrikt tidigare och Morten Kraabøl, vår norska kollega, hade stora förhoppningar om en god fångst och många märkta fiskar. Dock ville det sig inte riktigt idag. Visst fångade vi och märkte vandrande öringar, men inte alls så många som vi hoppats på. Anledningen till det låga antalet kan vara flera. Morten pratade om att högt vatten gjorde det möjligt för fler fiskar att hinna fly ut från området när vattentillförseln ströps. Men det kan såklart också handla om att få fiskar var där just den dagen/tidsperioden/året. Vi märkte i alla fall alla fångade migranter med Carlin-märken varefter fiskarna släpptes åter till älven, nedströms kraftverket. Inom kort ska flera fiskar märkas, både med Carlin-märken och radiomärken.

Fältarbetaren Daniel Nilsson berättar: Jag har nu jobbat ungefär en månad som fältarbetare i projektet “Vänerlaxens fria gång”. Den här delen av projektet är ett led i att få lax och öring att kunna ta sig från Vänern och till sina lekplatser mellan Ekshärad och Höljes. Man vill i framtiden även få laxen att leka uppströms Höljes. Problemet består i alla kraftverk på vägen upp, där det första är placerat i Forshaga ca 2 mil norr om Karlstad.

När fiskarna kommer till Forshaga så är det stopp. Det finns ingen laxtrappa som hjälper de förbi kraftverket. Här har Fortum fått ålagt sig att bygga en fiskfälla. den fungerar då så att lekfisk (fisk som vill uppströms för att leka) själva vandrar in i fällan. Där sorteras de, mäts och transporteras senare upp med tankbil till vatten varifrån de själva kan vandra vidare mot sina lekplatser högre upp i systemet. Vissa laxar kommer sen simma upp och leka medans det finns vissa som vänder neråt och fastnar mellan kraftverken. När laxen har lekt så övervintrar den uppe i systemet och vänder sedan neråt mot Vänern igen. Det gör även de “smolt” (laxyngel) som ska ner och äta sig stora i 2 eller flera år innan de sen ska upp och leka i sin tur. Problemet uppkommer vid nedströmsvandringen där de måste gå genom turbinerna (om det inte spillls vatten vid kraftverken) ner. Turbiner på 7 kraftverk. Det är inte många procent av fiskarna som överlever. Mycket på grund av detta och frikostigt fiske tidigare så har laxfångster gått från 30 000 lekfisk på 1800-talet till ca 500 st idag.

Projektet ”Vänerlaxens fria gång” tar alla dessa delar i anspråk och söker lösningen på problemen. Den delen jag är med på handlar om att effektivisera fällan i Forshaga, det är doktorand Anna Hagelin på KAU som sköter denna delen , och jag är då fältarbetare åt henne och hjälper till med att utföra praktiskt arbete i fält så hon kan sköta andra viktiga delar.

På kraftverket i Forshaga så har vi placerat ut 4 loggrar. En logger är en apparat som registrerar när en speciell sändare passerar eller kommer nära, sändare som vi sätter på lax. Sen gjorde vi en signalkarta i vattnet nedströms kraftverket. Detta för att se vilken väg laxen tar när den närmar sig kraftverket.

Jag och Anna har märkt 28 laxar som kom upp tidigt till fällan, tidigt lekvandrande fiskar som vill upp och leka. Dessa ska då studeras hur de beter sig när de släpps upp mot lekomårdena så tidigt. Anna som satt sändare på 100-tals fiskar utför då själva proceduren medans jag antecknar och hjälper till som en sjuksyster. De laxar vi märker är oftast mellan 70-90 cm så i mina ögon sett inga småfiskar.

Vi har även ett samarbete med en yrkesfiskare på Vänern. Han fiskar bland annat med ryssjor. Stora fångstburar som har långa ledarmar som leder in fisk i buren. I dessa fångas bland annat lax. Lax som vi sätter sändare på . Det har monterats loggrar i varje älvmynning i Klarälven så vi kan se när, och via vilken väg, de märkta laxarna från Vänern stiger upp i älven. När dessa så småningom kommer upp till Forshaga så pejlas de in till fällan. Detta görs både med hjälp av signalkartan och med handpejling.

/Daniel Nilsson, fältarbetare

Texten är, i något annorlunda utformning, även publicerad på bloggen Nesseman. 

Johnny och Adam låter hälsa att årets sista märkta vildsmolten nu frisläppts vid Ransby i Nordvärmland.

Smolten är märkta med akustiska sändare och planen är att följa deras vandring mot Vänern. Det är en upprepning av en studie som gjordes för några år sedan. Då överlevde 16% av smolten vandringen förbi de åtta vattenkraftverken i älven. Detta var ett år med begränsat spill, i år kommer det spillas mera vatten bredvid turbinerna. Det ska bli intressant att följa smoltens öden..

Den som suktar efter mera Klarälvs-smolt kan få ytterliggare lite läsning på bloggen Värmlandsfiske.