De flesta laxar tar det fortfarande lugnt uppe i klarälven även om några har börjat att så sakteliga röra sig ner över. Det har varit mycket lite rörelse under vintern, de allra flesta verkar ha hittat en favoritplats att hålla till på där de stått mer eller mindre stilla i väntan på varmare vatten och ljusare dagar. Av det 30 tal fiskar som övervintrat i älven har ca 10 stått i Vingängsjön, övriga är mer spridda över hela älvsträckan. Vi fortsätter att hålla koll på dem framöver för att se när de går ut men också för att få en bättre förståelse för hur de rör sig i närheten av kraftverken.

Marmoröring nr. 2 landades i dag och märktes efter visst rabalder. Ännu en hona med marmoreringar och stort nästan gäddlikt huvud. Stadig lunch med fjärlispasta (farfalle)med kronärtskocka och tonfisk till primo, fläskkotlett med citron och bönor med grisrulle (!) till secondi…

Under eftermiddagen fixade vi de sista automatiska stationerna, som drivs av solpaneler och då kom elfiskebåten in med… fyra malar
packade som sillar i en back. I Italien ses malen som ett skadedjur och man måste döda dom. Dessa fyra fick behålla livet efter att ha försetts med radiosändare och PIT-tag. Den största malen var 120 cm lång.

I dag på påbörjades Karlstads universitets projekt tillsammans med Politecnico di Torino (Polito) som finanisieras av Regione Piemonte går ut på att öka kunskapen om den utrotningshotade marmoröringen. Vi ska studera hur vuxna marmoröringar vandrar mellan Italiens största flod Po och ett av de största biflödena, Dora Baltea. Claudio o co från Polito har förberett flera veckor och dag var det dags att fånga fisk.

Vattentemperaturen var 6 grader trots att solen gassade och gav oss 25 grader i skuggan. Den första marmoröringen fångades i Dora Baltea vägde knappt 4 kg och var ett praktexemplar! Sedan väntade vi… och väntade… ingen mer öring.

Vi åkte vidare nedströms till Po där det dock bara blev malar! Vi provar lyckan vidare i morgon och hoppas vi får användning för alla våra 40 radiosändare. Det var många som slet så att svetten lackade… Claudio (med på märkningsfoton), Massimo, Stefano, Michele, Matteo, Tommaso och Andrea (foto). Dessutom många frågor och trevligt bemötande från besök av en massa besökande ”Park officers” från ”Fluvial park Po-Torinese”.

Nu har snart de sista ålarna vandrat ut från våra vatten. Manuell pejling har skett dagligen och resultatet kommer nedan.

Forsa: Det verkar vara en kvar uppströms fällan men signalerna är lite konstiga så vi vet inte riktigt ännu. Av dom som vandrat ut har jag fått tag på en, den är nedströms kraftverket i Axelfors. Hittade den idag så i morgon kommer fortsatt pejling att ske för att se om den lever eller inte.

Östra Frölunda: En märkt ål är kvar och hon verkar ha bestämt sig för att stanna ett år till. Vid kontroll av märkningsprotokoll visade det sig att silvergraden inte var så hög. Hon går ca 500 m upp och nedströms utsättningsplatsen och har gjort så sedan märkningen. Två ålar har kommit ganska långt ner. De har passerat kraftverken i Skåpanäs och Skogsforsen, tyvärr tog resan slut för en av dom vid Bällforsen. Där återfanns den död på gallret. Den andra har dock gått förbi i luckan och befinner sig nu ca två km nedströms Bällforsen. Den tredje är pejlad ca 300 m uppströms Skåpanäs, vi får se om den har kraft nog att klara kraftverken. Nu är det tre individer kvar att få tag på, vi får se om de hittas innan projektet är slut.

Vessigebro: Inga större skillnader från förra veckan. En är fortfarande kvar, oklart varför. Den enda som man har riktig kontakt med är den som fortfarande simmar runt mellan laxbron och gamla kraftverket i Herting. Då och då kommer svaga signaler från en andra individ på väg nedströms, hon verkar nästan bestämt sig att stanna i Ätran ett år till. Resterande lyser med sin frånvaro just nu men det är långt till älven långa sträckor och någon gång borde väl deras och min väg stämma så signalen kommer.

Torsdag förra veckan var det dags för den stora märkningen av ål från Ätran. Personal från SLU (Niklas Sjöberg), DTU (Kim Aastrup) och Havs och Vatten myndigheten (Ingvar Lagenfelt och Håkan Westerberg) kom upp till Östra Frölunda för att utföra denna märkning. Sumpade ålar i storlekar mellan 1,2 kg och  1,7 kg blev försedda med high tech sändare som skall visa deras väg från våra vatten till Sargassohavet. Då lite är känt om ålens vandringsvägar är detta ett ypperligt sätt att kunna följa dom en bra bit på vägen och se deras vandringsmönster. Under dagen försågs 24 ålar med två olika sändare som skall registrera skilda parametrar såsom djup, vattentryck och temperatur. Jag ser fram mot den rapport som visar dessa ålars vandring och vilken väg de tar. Ålarna släpptes vid Marstrand och skall jämföras med ålar som kommer från ett vattendrag helt utan vandringshinder, vilka ålar som har störst benägenhet att vandra snabbt återstår att se. Som sagt ser jag fram mot resultatet.

Nu är det dags för veckans lilla summering gällande de märkta och sändarförsedda ålarna. Vi har dock inte hunnit analyserat data från loggrarna då förkylningstider råder.

Vessige, Lilla Å: Just nu finns ingen kontakt med manuell pejling av de som var kvar uppströms fällan, analys av loggrarna kommer att ske de närmaste dagarna. Dock har en av de som först gick ut nu stannat till nedströms kraftverket i Herting. Jag har pejlat den i tre dagar nu och den simmar runt mellan laxbron och det gamla kraftverket. Den andra som gick ut samtidigt är på väg ner, svaga signaler hörs från Herting.

Östra Frölunda, Lillån: Här har lite roliga saker skett. Den som var stationär under fällan i flera dagar har nu gått ut, vet inte hur långt men pejling kommer att ske längs älven. Den som förra veckan var nära fällan var en blyg ål, ena dagen nära fällan för att nästa vara ca 150 upp ströms. Detta har pågått tills idag. Då 16 ålar till kom simmande följde den med och hamnade i fällan. Nu har vi tre återfångster av de sändarförsedda ålarna. Kanske mer blyghet av ål, en som var märkt med streamertag 19/9 återfångades i lördags 22/ 10. Hon har då växt 4 cm på längden och gått upp 3 hg i vikt. Även ögon och bröstfena har ändrat storlek, gäller även en högre silvergrad.

Forsa kvarn: Här kan alla ha gått ut och försvunnit. Manuell pejling förra helgen gav signaler frå sex st nedströms fällan. Igår fanns ingen signal alls att få, vare sig upp eller nedströms. Här måste man kolla på loggrarnas data för att få en uppfattning om vad som hänt då älven rinner långt från vägar en lång sträcka.

Nu är data från loggrarna analyserade och ger ett blandat resultat.Tio ålar på varje lokal är märkta med radiosändare.

Vessigebro, Lilla Å: Spilluckorna är öppna så alternativ väg för ålarna finns. Fem ålar är återfångade, tre st är kvar och två har gått ut i Ätran. Manuell pejling efter de sistnämnda har skett, dock utan resultat. En har varit stationär i själva dammen ett antal dagar. Manuell pejling sker även efter de som är kvar. För några veckor sedan märktes nio st med streamertags, två är återfångade.

Östra Frölunda, Lillån: Här är storluckan öppen dagtid, tills för en vecka sedan var fler passager öppna för att minska vattenståndet. Två ålar är återfångade, fem st är kvar och tre har gått förbi. En till kan ha gått ut, manuell pejling visar att den med stor sannolikhet ligger i poolen strax under fällan. Då fångas den bara upp av antennen som pekar uppströms. En annan individ är nära fällan, strax uppstöms gångbron över älven. Även här märktes ål med streamertags, 10 st. Ingen av dessa är återfångad, men det var under tiden då vattenflödet blev som högst och alla luckor öppna dagtid.

Forsa kvarn: Här är den stora stålluckan öppen hela tiden, det är den som förser Ätran med vatten. Fällan står vid de mindre luckorna bredvid. Här har nio ålar gått förbi och en är kvar, ingen återfångst. Dock finns en sändare som verkar fungera dåligt så manuell pejling kommer att ske efter den individen. Samtidigt som dessa individer fick radiosändare var det sex st som fick streamertags, ingen av dessa heller är återfångade.

I fredags var det sora ålmärkardagen i Vessigebro, Östra Frölunda och Forsa. Detta för att kunna se i vilken utsträckning ålarna går i våra fällor och var de tar vägen om de inte gör det. När vi märkte som bäst kom en grupp elever från Vessigebroskolan under ledning av Ann Lundin. De stannade och tittade på ålarna och märkningen och ställde alla frågor man kan kan tänka sig om ål! Även Jonas ålder var av stort intresse! : ) Det var riktigt kul att se hur intresserade alla var och vi tror nog att det fanns en och annan framtida ålräddare bland dem! Kom gärna och hälsa på snart igen! Publicering av foton har godkänts av skola och föräldrar.

MVH

Olle, Jonas, Tony och Flo

Vid tisdagens pressträff dök representaneter från såväl tidning, radio som TV upp!

NWT

Länkar till övriga reportage kommer…

I förra veckan inleddes radiomärkningen av vild och odlad leklax i Forshaga. Märkningen leddes av projektpartner Morten Kraabøl från NINA (Norskt Institutt for naturforskning), som har många års erfarenhet av radiomärkning med externa radiosändare. Just nu simmar 43 radiomärkta laxar omkring mellan Edsforsen och Höljes, där de allra piggaste passerade Stöllet för några dagar sedan. Doktorand Anna Hagelin och medhjälparen Britt-Marie Olsson är i skrivande stund ute för att dokumentera de senaste förflyttningarna.