Fältarbetaren Daniel Nilsson berättar: Jag har nu jobbat ungefär en månad som fältarbetare i projektet “Vänerlaxens fria gång”. Den här delen av projektet är ett led i att få lax och öring att kunna ta sig från Vänern och till sina lekplatser mellan Ekshärad och Höljes. Man vill i framtiden även få laxen att leka uppströms Höljes. Problemet består i alla kraftverk på vägen upp, där det första är placerat i Forshaga ca 2 mil norr om Karlstad.

När fiskarna kommer till Forshaga så är det stopp. Det finns ingen laxtrappa som hjälper de förbi kraftverket. Här har Fortum fått ålagt sig att bygga en fiskfälla. den fungerar då så att lekfisk (fisk som vill uppströms för att leka) själva vandrar in i fällan. Där sorteras de, mäts och transporteras senare upp med tankbil till vatten varifrån de själva kan vandra vidare mot sina lekplatser högre upp i systemet. Vissa laxar kommer sen simma upp och leka medans det finns vissa som vänder neråt och fastnar mellan kraftverken. När laxen har lekt så övervintrar den uppe i systemet och vänder sedan neråt mot Vänern igen. Det gör även de “smolt” (laxyngel) som ska ner och äta sig stora i 2 eller flera år innan de sen ska upp och leka i sin tur. Problemet uppkommer vid nedströmsvandringen där de måste gå genom turbinerna (om det inte spillls vatten vid kraftverken) ner. Turbiner på 7 kraftverk. Det är inte många procent av fiskarna som överlever. Mycket på grund av detta och frikostigt fiske tidigare så har laxfångster gått från 30 000 lekfisk på 1800-talet till ca 500 st idag.

Projektet ”Vänerlaxens fria gång” tar alla dessa delar i anspråk och söker lösningen på problemen. Den delen jag är med på handlar om att effektivisera fällan i Forshaga, det är doktorand Anna Hagelin på KAU som sköter denna delen , och jag är då fältarbetare åt henne och hjälper till med att utföra praktiskt arbete i fält så hon kan sköta andra viktiga delar.

På kraftverket i Forshaga så har vi placerat ut 4 loggrar. En logger är en apparat som registrerar när en speciell sändare passerar eller kommer nära, sändare som vi sätter på lax. Sen gjorde vi en signalkarta i vattnet nedströms kraftverket. Detta för att se vilken väg laxen tar när den närmar sig kraftverket.

Jag och Anna har märkt 28 laxar som kom upp tidigt till fällan, tidigt lekvandrande fiskar som vill upp och leka. Dessa ska då studeras hur de beter sig när de släpps upp mot lekomårdena så tidigt. Anna som satt sändare på 100-tals fiskar utför då själva proceduren medans jag antecknar och hjälper till som en sjuksyster. De laxar vi märker är oftast mellan 70-90 cm så i mina ögon sett inga småfiskar.

Vi har även ett samarbete med en yrkesfiskare på Vänern. Han fiskar bland annat med ryssjor. Stora fångstburar som har långa ledarmar som leder in fisk i buren. I dessa fångas bland annat lax. Lax som vi sätter sändare på . Det har monterats loggrar i varje älvmynning i Klarälven så vi kan se när, och via vilken väg, de märkta laxarna från Vänern stiger upp i älven. När dessa så småningom kommer upp till Forshaga så pejlas de in till fällan. Detta görs både med hjälp av signalkartan och med handpejling.

Karta över området nedströms Forshaga kraftverk. De svarta markeringarna är då signalpunkter. Där har vi haft en sändare som registrerats av loggrarna. Allt för att utröna var laxen vill gå. Till slut så kommer den förhoppningsvis gå in i fällan.

Här poserar Anna stolt med en laxhane som fått en radiosändare. Sändaren kan man se vid ryggfenan

Daniel Nilsson och yrkesfiskaren Måns Bagge på väg ut på Vänern. Märkränna i förgrunden.

/Daniel Nilsson, fältarbetare

Texten är, i något annorlunda utformning, även publicerad på bloggen Nesseman. 

Nu har våren kommit till Djupadalsbäcken. Isen har smält och vattnet sjunkit undan något. Valborg firades genom att pejla fisk: 110 märken pejlades, varav en handfull högst troligt är döda fiskar/tappade märken. Ändå verkade det som om många har överlevt vintern. Nu när den naturliga isen är borta, finns det en chans att de simulerade istäckena ger effekt, då det är dags för öringarna att börja äta aktivt. Inom kort kommer dock konstruktionerna att tas bort och fiskarna ska elfiskas för att mäta vinteröverlevnad och viktförändringar.

Under två dagar har jag, Anders Andersson och Johan Watz varit på fiskmärkningskurs i SLU:s regi vid deras anläggning i Älvkarleby. I föredrag och praktiska övningar fick vi se exempel på olika fiskmärkningsmetoder. Allt från molekylära inmärkningar, köldtatueringar och Carlin-märkning till pit-tags, radiosändare och datalagrande märken. Försöksdesign, fiskhållning, lagstiftning och etik runt fiskmärkning diskuterades också.

Demonstration av Carlin-märkning – fisken är bedövad!

Övning – regnbåge pit-tag märks med hjälp av en så kallad pistol.

Demonstration av pit-tag-märkning av smolt.

Döda regnbågslaxar väntar på att bli märkta med T-märken

Vi vill passa på att tacka arrangörerna, föreläsarna, instruktörerna och våra fellow kursdeltagare för två intressanta och trevliga dagar! Väl mött igen!

Vi sysslar en hel del med att märka fiskar med sändare (radiosändare, PIT-tags, akustiska sändare) för att sedan följa deras rörelser i olika vattendrag. I allt från Vänerns Vänerns mynning till småbäckar.

Här är ett kort föredrag från TED-talks om att spåra stora fiskars vida rörelelser i oceanen.

Så småningom kanske det blir dags att närmare kartlägga fiskarnas vandringar i våran egen insjöocean? 

(foto från aftonbladet.se)

En stor del av laxarna och öringarna överlever leken och börjar vandra åter mot Vänern, oftast på hösten efter lek eller under följande vår. Men väldigt många av dem verkar gå sitt slut till mötes vid något av de åtta vattenkraftverk som skiljer lekplatserna från Vänern.

Men många är inte alla, även bland fiskarna finns individer som lyckas med det lilla extra . Av alla våra radiomärkta lekfiskar har en (1) fisk, frekvensnummer 2102, utmärkt sig genom att övervinna kraftverk efter kraftverk. 2102 – en öring – lekte runt månadsskiftet September-Oktober i Höljan, ett biflöde till Klarälven nordväst om Höljes. Därefter påbörjade den nedströmsvandringen mot Vänern, en resa på betydligt mer än 200km. Den passerade sista stora hindret, kraftverket i Forshaga, i mitten av November. Nu finns det alltså en liten chans att 2102, tillskillnad från de flesta andra fiskar, kommer att återvända till Klarälven och leka ytterliggare en gång.                                                                                           

2102 är en hane. När han märktes i Forshaga den 13 Juni i somras var han 57cm lång och vägde 1,6kg.

Förövrigt har Zlatan Ibrahimovic – 2102:s motsvarighet på fotbollsplanen – en karp tatuerad på ryggen. Karpen ska passande nog symbolisera hopp och mod.

Den här veckan har jag arbetat med höstens logger-data från Edsforsen kraftverk. Vi vill kartlägga de nedströmsvandrande lax keltens beteende vid kraftverksdammen. För att kunna göra detta har vi sedan förra våren haft en uppsättning loggrar, små datorer kopplade till antenner, uppsatta på strategiska platser runt kraftverksdammen i Edsforsen.

Med hjälp av loggrarna har vi kunnat registrera den radiomärkta fiskens rörelser när de kommer till dammen. När fisken närmar sig loggern registrerar denna radiosignaler från den radiomärkta fisken. Vilken signalstyrka som registreras beror bland annat på sändarens avstånd till loggern, på dess relation i förhållande till antennens riktning och på om det finns sten eller cement mellan sändaren och loggern. För att överföra de olika signalstyrkorna till en fysisk karta har vi med en båt fört en sändare runt i dammen och sedan kollat vilka signalstyrkor de olika loggrarna har registrerat när vi befunnit oss på bestämda platser i dammen. Med denna information har vi kunnat rita flera olika signalkartor.

Genom att nu jämföra signalkartorna med de signalstyrkor loggrarna registrerat från passerande fiskar skapar vi en bild av fiskarnas rörelser i dammen. Hur kommer fisken in i dammen? När kommer den in? Hur beter den sig där? Hur länge blir den kvar? Och passerar den dammen genom turbinen eller via spilluckorna?

Inte alla fiskar beter sig likadant. Men om inte allt för lång tid kommer vi förhoppningsvis ha en hyfsad bild av fiskarnas rörelser i dammen.

Vi har i dagsläget märkt 28 öringar och 28 laxar som gått upp tidigt på säsongen fram tom mitten av juli. Vi håller nu på att märka ytterligare 35 laxar som gått upp sent from mitten av augusti.

Tanken är att vi ska titta på skillnader i beteende under migration och lek mellan dessa olika typer av fiskgrupper. Vi
kommer också att jämföra dessa med de fiskar vi märkte i fjol.

Det vi kan se än så länge är att öringen kommer först till fällan i Forshaga och verkar utnyttja biflödena i större utsträckning än vad laxen gör.

Vi har också varit med yrkesfiskare Måns Bagge och märkt lax fångade i ryssjor på Vänern. Detta har vi gjort för att titta på dels val av väg upp i älven men också för att kartlägga fiskens rörelser nedanför kraftverket. Dessa fiskar kan också ge en viss indikation på fällans effektivitet. Än så länge har endast en fisk utav de tio som gått upp till kraftverket, hittat in men den ångrade sig snabbt och gick ut tillbaka.

Måns och Anders ser över märkutrustningen

Då var vi igång igen!

28 öringar av vilt ursprung är nu radiomärkta och utsatta ovan Edsforsen. Öringen kom, som vanligt, först till fällan i Forshaga. Laxen dröjer förmodligen ytterligare några veckor. Märkningen gick bra och alla fiskar verkade pigga efter utsläpp.

Som ni kan se på bilden ovan var det inte bara fisken som tyckte det var kul att komma ut i älven även Anders var galet nöjd!

Knotten, som var många i antal, har lyckligtvis inte börjat bita än…

Nu har vi på allvar kört igång årets gäddstudie i Klarälven. Under de senaste två veckorna har 18 gäddor fångats på spö och försetts med radiosändare. Eftersom sändarna har en aktivitetsfunktion så kan vi förutom att bestämma exakta positioner även se hur aktiva gäddorna är på olika platser och habitat under olika tider på dygnet. Detta ger oss helt unik data från Klarälven på var gäddorna väljer att vila, när dom patrullerar utmed kanterna och över älven, och var dom ställer sig i bakhåll i väntan på byten. Just nu följer vi deras reaktion på slommens uppsteg i älven, och så småningom kommer vi även att få data på lekbeteende och hur dom reagerar då älven fylls på med odlade stora välgödda smolt.

Om DU fångar en gädda med en radiosändare fastsatt vid ryggfenan (se bild nedan) så sätt den varsamt tillbaka i vattnet, notera gärna hur läkningsprocessen ser ut och skicka ett mail till johnny.norrgard @kau.se

Fisket i älven har varit grymt segt under den senaste tiden, 2,9 grader i vattnet vid Almar igår… brrr… Stort tack till elever och lärare vid ForshagaAkademin som slitit hårt trots bistert väder och kalla fingrar. Nu senast har de lokala Klarälvsjägarna Niclas Karlsson och Mattias Epperlein & Co visat hur man levererar fina Klarälvsgäddor. På bilderna nedan visar Mattias upp en märkt gädda från igår, notera sändaren som sitter fäst vid ryggfenan. Kolla även i Andreas Vårds fina gädda på http://www.fisheco.se/news.php?modulID=2&newsID=2070

Om DU fiskar i Klarälven (Forshaga-deltamynningarna) och vill delta i studien, eller vill ha mera information om projektet, skicka ett mail!

Hej!

Peter Olsson heter jag och kommer i samband med mitt examensarbete blogga om det här med hopp om intressant och lärorik läsning. Syftet med examensarbete är att undersöka hur aspen (Aspius aspius) beter sig om den flyttas över vandringshinder i de åar där den naturligt leker, mao. Utreda förutsättningarna för återkolonisation om fiskvägar byggs eller vandringshinder tas bort. För att kunna göra detta kommer 20 aspar att radiomärkas och följas. Studien görs i Glumman ca två mil öster om Karlstad och jag har nu sedan 11 dagar haft en ryssja i ån för att fånga in asp. Hittills har jag fångat 13 olika arter men dessvärre ingen asp. Glädjande nog verkar det vara mycket fisk i rörelse i ån då det de två senaste dagarna har varit betydligt större fångster än tidigare, mestadels små mört, björkna och braxen. Förhoppningsvis kommer aspen också snart .

Återkommer när den första aspen fångats.

Mvh Peter