Forskare i NRRV har under hösten påbörjat ett projekt inom ett för forskargruppen helt nytt ämnesområde. Det handlar om rörelsemönster hos den spanska skogssnigeln, även kallad mördarsnigel. Mördarsnigeln är en ovälkommen gäst i mångas trädgårdar, där den kan orsaka stor skada genom att äta rent i odlingar och blomsterrabatter. Det är en främmande art i Sverige, som mest troligt har kommit hit när ägg följt med plantor, jord, krukor och annan trädgårdsutrustning.

Frågor om sniglarnas spridningsmönster och koloniseringsförmåga när de väl har kommit till ett område skulle kunna besvaras med hjälp av studien. Till en början diskuterades sniglarna under en fikarast på universitetet, sedan följde att Johan Watz (projektledare) med flera på Karlstads universitet sökte och fick pengar av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien för att genomföra studien.

Nu har ca 50 mördarsniglar i en trädgård i Karlstad märkts med små chip (så kallade pit-tags, samma typ av märkning som används i forskningen om fisk), så att sniglarna kan pejlas och deras rörelsemönster och levnadsvanor studeras.

Tidningen Värmlands folkblad (VF) skrev om projektet måndag 1 oktober, som på flera platser i Karlstad tog plats på löpsedlarna.

Även SVT uppmärksammade studien 3 oktober, och reportaget når du genom att trycka här.

Årets fältförsök i Eldbäcken har dragit igång. Tanken är att undersöka öringens habitatval i fiskvägen, samt ta reda på om mängden ved i de olika habitaten har någon inverkan på var öringen trivs. Tidigare studier har visat att död ved har positiv effekt på densiteten av öring, samt på deras tillväxt så det ska bli spännande att se vilka resultat vi får i biokanalen.

För att öringen som används i experimentet inte ska kunna rymma från biokanalen så har fiskspärrar satts upp nedströms och uppströms i fiskvägen. Märkt öring som fastnar i någon av ryssjorna anses ha lämnat systemet och är ute ur experimentet.

Öringar har hämtats i tre omgångar från Särna fiskodling. Tack för hjälpen Stefan och Tom!

Öringarna vägs, mäts och märks med PIT-tags.

Efter att ha simmat runt i en vecka elfiskas öringarna upp. De olika habitaten elfiskas och söks sedan igenom med hjälp av en bärbar PIT-tag-antenn, vilket gör att fler märkta fiskar kan hittas.

En del öringar från pilotprojektet i höstas finns fortfarande kvar i biokanalen och fångas även de. De vägs och mäts och släpps sedan ut utanför fiskspärrarna.

Tyvärr hittas inte alla märkta fiskar. Öringarna kan ha grävt ner sig så djupt att vi varken fångar dem vid elfisket eller hittar dem med hjälp av antennen. Sedan finns det ju andra sätt som små öringar kan försvinna på… Vi har hittat några PIT-tags i större lakar (>27 cm) och dessutom finns både mink, utter och häger i området.

Nästa vecka kommer förhoppningsvis det sista elfisket att utföras. Vi håller tummarna för fint väder och många fångade fiskar!

Nu när vintermörkret breder ut sig kan det kanske vara trevligt att prata lite om våren och tider när vattnet blir varmare istället för kallare. Förra våren spenderade jag en knapp vecka med att assistera på ett forskningsprojekt om lekvandrande Blueback herring (Alosa aestivalis) och Alewife (Alosa pseudoharengus) i Herring River, på Cape Cod på USA:s östkust. Båda arterna är sillfiskar och går på engelska under epitetet River herring. De vandrar vid tiden för lek från havet upp i vattendrag för att leka i dammar uppe i bäcksystemet. De har historiskt haft stor ekonomisk och kulturell betydelse på Cape Cod. Forskningsprojektet i Herring River handlar om att kartlägga de vandrande sillfiskarnas lekvandring i relation till en tidvattenssluss, kulvertar och det naturliga damm-systemet i området. 

Förra våren, fångade vi fisken med landvad, och med driftnät på natten, i området nedströms tidvattenslussen. Fisken märktes sedan med pit-tags och/eller akustiska sändare. Det akustiska systemet användes för att kartlägga fiskens rörelse framför tidvattenslussen under olika tidvattensfaser. Även predatorfiskar märktes senare under säsongen. Detta för att undersöka den vandrande sillens beteende även i relation till rovfiskarnas rörelser. Högre upp i systemet övervakades kulvertpassager och damm-mynningar av pit-tag läsare. På detta sätt kunde fiskens vandring från havet ända upp i dammsystemet, och tillbaka igen, följas i detalj.