Imorgon, tisdagen den 14 Maj, kommer Anna Hagelin att hålla ett seminarium om lekfiskvandrande laxfisk i Klarälven.

Det sker kl. 13.15 i sal 5F416 på Karlstads Universitet. Alla är välkomna! Större sällskap kontakter John Piccolo för förbokning.

Anna Hagelin med en lekvandrande lax

(foto från aftonbladet.se)

En stor del av laxarna och öringarna överlever leken och börjar vandra åter mot Vänern, oftast på hösten efter lek eller under följande vår. Men väldigt många av dem verkar gå sitt slut till mötes vid något av de åtta vattenkraftverk som skiljer lekplatserna från Vänern.

Men många är inte alla, även bland fiskarna finns individer som lyckas med det lilla extra . Av alla våra radiomärkta lekfiskar har en (1) fisk, frekvensnummer 2102, utmärkt sig genom att övervinna kraftverk efter kraftverk. 2102 – en öring – lekte runt månadsskiftet September-Oktober i Höljan, ett biflöde till Klarälven nordväst om Höljes. Därefter påbörjade den nedströmsvandringen mot Vänern, en resa på betydligt mer än 200km. Den passerade sista stora hindret, kraftverket i Forshaga, i mitten av November. Nu finns det alltså en liten chans att 2102, tillskillnad från de flesta andra fiskar, kommer att återvända till Klarälven och leka ytterliggare en gång.                                                                                           

2102 är en hane. När han märktes i Forshaga den 13 Juni i somras var han 57cm lång och vägde 1,6kg.

Förövrigt har Zlatan Ibrahimovic – 2102:s motsvarighet på fotbollsplanen – en karp tatuerad på ryggen. Karpen ska passande nog symbolisera hopp och mod.

Det verkar som om de flesta laxar lekt färdigt i Klarälven för i år. Allt fler uppehåller sig i djupare, lugnare områden av älven och några har vandrat nedströms mot kraftverken. Vi kommer att följa dem var 6e dag en period nu fram tills de stillar sig på sina övervintringsplatser. Det ska bli spännande att se hur många som stannar uppe i älven och hur många som vill vandra nedströms.

Vi har sett en stor skillnad i beteende mellan vild och odlad lekfisk. Den odlade fisken har haft det besvärligt med att hitta lekområden även om de simmat lika bra som de vilda och mer än hälften gick ut med spillvattnet förbi kraftverket i Edebäck. De odlade som ändå lyckats stanna i älven verkar leka på samma områden som den vilda laxen.

De har gått två dagar sedan Paolo åkte hem till Italien, de dagarna har varit jäktiga och de har varit fullt upp med både de ena och de andra. I första hand har det pejlats och jag  försökt att positionsbestämma var havsnejonögonen har befunnits sig. De som vi satte ut ovanför herting verkar göra sitt första stopp när de når Fors. En del av dem har nu kommit upp mot Ätrafors, fast de är ännu bara en av dem som har simmat upp i högvadsån. De som är utsatta nedanför herting, verkar simma runt vid utloppen till de båda kraftverken, i hopp om att hitta en väg vidare upp i systemet.

Som kanske nämnts tidigare har vi fortfarande den stora ryssjan ute, i hopp om att kunna få ett litet begrepp om hur många havsnejonögon de kommer upp i ätran för att lek. Detta är så klart svårt, när inte vet exakt hur bra ryssjan fångar.  Som de ser ut nu, är de så lite vatten vid laxbron att ledarmarna blir mer som ett nät, än som ledarmar och i dag hade vi noll fiskar i ryssjan.

Den lilla ryssjan har spänts upp mellan några träd i hopp om att kunna fånga några landkrabbor 😉

…tre av våra 21 havsnejonögon stod i dag inte längre kvar på sträckan Vessigebro-Högvadsån! Lasse båtpejlade från Högvadsån till Herting (se foto nedan) och  Jonas med Paolo sista biten till havet, men ingenstans fanns de.

Det blev till att bilpejla (foto nedan) vid Ätrafors och uppåt i Högvadsån och två stod direkt nedan Ätrafors kraftstation! Den sista då? Till slut hittade vi henne en liten bit nedanför Nydala kvarn (foto nedan). Starkt simmat!

Så kommer då berättelsen om nr 2…

Lax nr. 29 är en hane på 71 cm och 2,9 kg som märktes och sattes ut ovan laxbron 31 augusti.

Den väntade till 8 september innan den närmade sig laxtrappan och det krävdes 10 sådana besök innan den tog sig förbi 3 oktober. Knappt en dygn senare var den i Vessigebro och 2½ dygn efter den passerat Herting var den och rekade i Högvadsåns mynning. Sannolikt lekte den vid “Nannes öar” strax nedströms Högvadsåns mynning. Vid högflödena under hösten passade den på att vandra nedåt och förbi Herting, med det spillvatten som släpptes den 28 november. Nästa fisk får bli någon som inte haft det så lätt som nr. 44 och 29.

När vittjningen av mjärdarna i dag skulle göras, springer Jenny med vana ben över laxbron med lådor, hinkar och mätrännor. Efter stund ringer det på telefon, Jenny med halvt hes röst. Jag tror det är en stor sutare i mjärden, kom och titta! Mycket riktigt, en stor sutare låg där i mjärden.Vi mätte längd och kontrollerade att den mådde bra innan vi återutsatte den. Den simmade lugnt i väg…

Mörten fortsätter att vara aktiv och i dag hade vi 14 stycken. De största har vi nu individmärk med streamer-märke för att vi ska kunna veta vilka som är vilka när vi ska radiomärka dem.

Så klart har vi fått mer mört, idag hade vi fem stycken mörtar i ryssjan, Så nu har vi bestämt oss för att försöka märka ett gäng mörtar med radiosändare. De här kommer att bli grymt kul,  hur många har radiomärkt mört och följt deras lekvandring? Genom att radiomärka mörtarna får även in fler arter i förstudien och de kan bara ses som positivt.

Inget havsnejonöga än, men två st flodnejonöga! Flodnejonögat är mindre och går vanligen upp i ån på hösten och övervintrar innan lek på våren/försommaren, medan havsnejonögat vandrar upp på våren innan leken som inträffar juni-juli. Vi hoppas på att få vårt första storöga snart!