Som bekant överlever en hel del Atlant laxar och öringar leken för att vandra tillbaka till havet eller sjön. En del fiskar vandrar ner under hösten, ganska nära inpå leken. Andra övervintrar i älven och vandrar ner under våren. Förra året, i Klarälven, vandrade hälften av våra radiomärkta nedströmsmigrerande utlekta laxar mot Vänern under hösten och hälften under våren. Under vintern, i det kalla vattnet verkar fiskarna ofta hålla sig ganska stilla och inte röra sig längre sträckor.

Tillgången till lämpligt vinterhabitat skulle kunna ha stor betydelse för hur många kelt som överlever vintern och vandrar tillbaka mot sjön eller havet. Förhållanden under vintern – som habitat-tillgång och temperatur – har framhållits som faktorer vilka kan påverka andelen återlekare (fiskar som överlever leken och återvänder till älven för att leka ytterligare en eller flera gånger) i populationen.

Under den gångna veckan har vi spårat den radiomärkta kelten i Klarälven. Genom radiopejlningen kan vi avgöra var fisken befinner sig, och om de/sändaren rört sig, men inte säga något som fiskens tillstånd.  Vi har undersökt var i älven de utlekta laxarna och öringarna befinner sig, och huruvida de förflyttat sig några längre sträckor sedan i december.

Och lugnet verkar råda för de flesta laxar och öringar i Klarälven. De flesta befinner sig på samma plats idag som i mitten av december. Men en handfull av det trettiotal fiskar vi spårade hade rört sig mellan några kilometer och någon mil. Nu återstår att kolla närmare på de valda övervintringsplatserna. Samtidigt som våren, och den förväntade nedströmsvandringen, får berätta vilka fiskar som överlevt vintern.

Den här veckan har jag arbetat med höstens logger-data från Edsforsen kraftverk. Vi vill kartlägga de nedströmsvandrande lax keltens beteende vid kraftverksdammen. För att kunna göra detta har vi sedan förra våren haft en uppsättning loggrar, små datorer kopplade till antenner, uppsatta på strategiska platser runt kraftverksdammen i Edsforsen.

Med hjälp av loggrarna har vi kunnat registrera den radiomärkta fiskens rörelser när de kommer till dammen. När fisken närmar sig loggern registrerar denna radiosignaler från den radiomärkta fisken. Vilken signalstyrka som registreras beror bland annat på sändarens avstånd till loggern, på dess relation i förhållande till antennens riktning och på om det finns sten eller cement mellan sändaren och loggern. För att överföra de olika signalstyrkorna till en fysisk karta har vi med en båt fört en sändare runt i dammen och sedan kollat vilka signalstyrkor de olika loggrarna har registrerat när vi befunnit oss på bestämda platser i dammen. Med denna information har vi kunnat rita flera olika signalkartor.

Genom att nu jämföra signalkartorna med de signalstyrkor loggrarna registrerat från passerande fiskar skapar vi en bild av fiskarnas rörelser i dammen. Hur kommer fisken in i dammen? När kommer den in? Hur beter den sig där? Hur länge blir den kvar? Och passerar den dammen genom turbinen eller via spilluckorna?

Inte alla fiskar beter sig likadant. Men om inte allt för lång tid kommer vi förhoppningsvis ha en hyfsad bild av fiskarnas rörelser i dammen.

Det här är mitt första inlägg på bloggen så det kan ju vara på sin plats med en kort presentation. Jag heter Daniel Nyqvist, är doktorand på Karlstads Universitet  och jobbar med nedströmsvandrande lax-kelt i Klarälven.

Kelt kallas laxen efter att den har lekt.  För, tillskillnad från vad många tror, överlever en hel del Atlant laxar (Salmo salar) ofta leken, vandra åter till havet/sjön för att äta upp sig och har potential att sedan återvända för att leka igen. Historiskt har Atlantlaxens kapacitet att leka flera gånger till stor del ignorerats både inom forskning och förvaltning.

Detta är problematiskt då upprepad lek inte bara är en naturlig del av laxens livscykel utan också för att dessa laxar kan bidra med en betydande ägg-produktion. Laxar som leker flera gånger kan också vara viktiga för att bevara genetiska variationen, särskilt i små lax-populationer.  Samtidigt finns det ofta betydande mortalitet associerad med nedströmsvandringen i utbyggda vattendrag. Både i form av direkt mortalitet vid turbin- och spill passage, men också genom att fisken kraftigt försenas när den söker vägar förbi kraftverken.

I Klarälven följer vi radiomärkta laxar efter leken för att undersöka hur de beter sig under nedströmsvandringen. Särskilt vikt har lagts vid beteendet vid Edsforsens kraftverk, det fösta kraftverket fiskarna möter under sin nedströmsvandring från lekplatserna. Vid detta kraftverk planeras nämligen en åtgärd för att öka den vandrande fiskens möjligheter att åter nå Vänern.

Med hjälp av stationära radiomottagare (loggrar) och manuell handpejlning undersöker vi under vilken period kelten vandrar samt deras rörelsemönster vid kraftverket, uppehållstid och passageväg. Vi fortsätter även att följa fiskarna på deras fortsatta vandring mot Vänern och kartlägger därmed överlevnad, migrationframgång  och dödlighet förbi de övriga sju efterföljande kraftverken.

Av de radiomärkta laxarna som lekte under hösten 2011 överlevde drygt hälften leken och/eller vintern och försökte vandra åter till Vänern. 12 vandrade ner på hösten (oktober-november) och 12 på våren (mars-maj).  Detaljerade uppgifter saknas för höstvandrarna men på våren var vandringen utspridd över hela perioden från mitten av mars till mitten av maj utan tydliga toppar. Fem av de vår-vandrande fiskarna passerade Edsforsen på under 90 minuter, fyra spenderade mellan en halv och 50 dagar i dammen innan de lyckades passera och tre förlorades vid kraftverket. Förlorade fiskar är förmodligen döda men i enstaka fall kan det röra sig om tappade sändare. Det spilldes vatten vid Edsforsen under hela vårens migrationsperiod vilket bör gjort det lättare för fisken att ta sig förbi detta kraftverk. Ingen av dessa nedströmsvandrande fiskarna verkar dock ha nått Vänern.

Just nu jobbar jag för fullt med denna säsongs kelt – både Lax och Öring.  Mer om dessa fiskar inom kort…

Så var det då dags för en populärvetenskaplig slutrapportering av ett av våra många projekt i Klarälven! I tisdags presenterades uppnådda resultat för projektet ”Lax och öring i Klarälven” på Karlstads universitet för en intresserad publik. Ett sjuttiotal personer hade samlats i ”ägget” för att lyssna och ställa frågor. Under eftermiddagen undertecknades också avtalet till ett nytt forskningsprojekt som kommer att äga rum i Klarälven och som sker i samarbete mellan Karlstads universitet och Fortum. Även Länsstyrelsen deltar i detta nya projekt.

Evenemanget och projekten uppmärksammades även av:

TV4 Värmland

NWT

//Eva Bergman

Kolla in Länsstyrelsens Värmlands nya fiskesida genom att klicka på bilden nedan!

Vi har just avslutat en veckas besök av Ed Meyer från NOAA, Portland, USA. Ed är välkänd expert på att hitta passagelösningar för fisk vid vattenkraftverk och kommer hjälpa till med att studera lösningar för Klarälven, men har under besöket även tagit sig tid att granska frågor som rör fiskpassage i bl.a. Gavleån och Testeboån. Ett stort tack till Ed!

Då var vi igång igen!

28 öringar av vilt ursprung är nu radiomärkta och utsatta ovan Edsforsen. Öringen kom, som vanligt, först till fällan i Forshaga. Laxen dröjer förmodligen ytterligare några veckor. Märkningen gick bra och alla fiskar verkade pigga efter utsläpp.

Som ni kan se på bilden ovan var det inte bara fisken som tyckte det var kul att komma ut i älven även Anders var galet nöjd!

Knotten, som var många i antal, har lyckligtvis inte börjat bita än…

Just nu pågår fiskvägskonferens “Engineering and Ecohydrology for fish passage” i Amherst, USA och i går avhandlades Europa i form av prat av mig själv om nedströmspassage i Sverige, Alistair Maltby pratade UK och Projektet Living North Sea, Iwan de Vries pratade om River Vecht och Kees Dorst pratade fiskpassage i Rhen (se foton nedan). Läs mer om konferensen här. Längst ner ser ni Ed Meyer och Larry Swenson, experter på fiskpassage vid NOAA, i diskussion om hur man kan förbättra passagemöjligheterna för fisk i Klarälven.

Gäddleken i Klarälven verkar vara en utdragen historia! De flesta av våra 42 gäddor har varit inne flera vändor och rullat runt bland grästuvorna, senast i måndags var uppenbarligen en dag som föll gäddorna i smaken. Och helt uppenbart finns det vissa områden och hotspots utmed älven som är extra lockande, de relativt långa lekvandringarna förbi till synes heta områden förvånar!

Men Klarälven erbjuder mer än gädda. Våra dedikerade fältjobbar kan snart beteckna sig som ofrivilliga ornitologer med. Fiskgjusens skri och rördrommen tutande blandas med måsarnas skrän. Inne i lekvikarna händer det att man skrämmer upp en och annan häger, och helt ofrivilligt duckar man faktiskt då en flock på 150 skarvar drar förbi båten!