Årets fältförsök i Eldbäcken har dragit igång. Tanken är att undersöka öringens habitatval i fiskvägen, samt ta reda på om mängden ved i de olika habitaten har någon inverkan på var öringen trivs. Tidigare studier har visat att död ved har positiv effekt på densiteten av öring, samt på deras tillväxt så det ska bli spännande att se vilka resultat vi får i biokanalen.

För att öringen som används i experimentet inte ska kunna rymma från biokanalen så har fiskspärrar satts upp nedströms och uppströms i fiskvägen. Märkt öring som fastnar i någon av ryssjorna anses ha lämnat systemet och är ute ur experimentet.

Lars och en av nettingryssjorna som fungerar som fiskspärr.

Lars och en av nettingryssjorna som fungerar som fiskspärr.

Öringar har hämtats i tre omgångar från Särna fiskodling. Tack för hjälpen Stefan och Tom!

Ispåsar och full AC i bilen gör att temperaturen hålls nere och fiskarna klarade transporten fint.

Ispåsar och full AC i bilen gör att temperaturen hålls nere och fiskarna klarade transporten fint.

Öringarna vägs, mäts och märks med PIT-tags.

Märkutrustningen är på plats.

Märkutrustningen är på plats.

Efter att ha simmat runt i en vecka elfiskas öringarna upp. De olika habitaten elfiskas och söks sedan igenom med hjälp av en bärbar PIT-tag-antenn, vilket gör att fler märkta fiskar kan hittas.

Robin och antennen.

Robin och antennen.

Elfiske i morgondimman.

Elfiske i morgondimman.

En del öringar från pilotprojektet i höstas finns fortfarande kvar i biokanalen och fångas även de. De vägs och mäts och släpps sedan ut utanför fiskspärrarna.

Öringen med ID-nummer 614 var i höstas 8,1 cm lång och vägde 5,2 g. Nu har den växt till sig och var 13,5 cm lång och vägde 31,8 g. Det syns knappt några spår efter var PIT-tagen sattes in.

Öringen med ID-nummer 614 var i höstas 8,1cm lång och vägde 5,2g. Nu har den växt till sig och var 13,5cm lång och vägde 31,8g. Det syns knappt några spår efter var PIT-tagen sattes in.

Tyvärr hittas inte alla märkta fiskar. Öringarna kan ha grävt ner sig så djupt att vi varken fångar dem vid elfisket eller hittar dem med hjälp av antennen. Sedan finns det ju andra sätt som små öringar kan försvinna på… Vi har hittat några PIT-tags i större lakar (>27 cm) och dessutom finns både mink, utter och häger i området.

Öring nummer 944 vilar i magen på en lake.

Öring nummer 944 vilar i magen på en lake.

Nästa vecka kommer förhoppningsvis det sista elfisket att utföras. Vi håller tummarna för fint väder och många fångade fiskar!

Mer ved i biokanalen

Posted by Stina Gustafsson | Projekt Eldbäcken

Igår åkte jag och Jenny till Eldbäcken för att lägga i de extra träden som Leif kapat ner.

Tyvärr var vädret inte lika fint som veckan innan.

Två blöta, men superstarka tjejer

Två blöta, men superstarka tjejer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en dag i regnet hade vi tillslut lagt ut 42 nya björkar i biokanalen, varav 13 hamnade i det öhabitat som ligger längst uppströms.

Mer ved

Förr: ca 0,5 m3 ved i öhabitatet         Nu: ca 1,3 m3 ved

Ved i Biokanalen

Posted by Stina Gustafsson | Projekt Eldbäcken

I förra veckan besökte vi biokanalen för att ta reda på hur mycket ved som ligger ute i de olika habitaten. Vi hade superfint väder och vattnet i kanalen var varmt och skönt…behövde inte ens använda vadarbxorna.

JENNY

Obs. Solränderna på ryggen visar tydligt hur soligt det var

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det tog (som vanligt) kanske lite längre tid än planerat och vi jobbade på och glömde helt att ta några tjusiga bilder till bloggen. Jenny fick visa ungefär (nja) hur mätningarna gick till så jag kunde ta en bild 🙂 

vedö

I det första öhabitatet (nedströms räknat) ligger ca 0,23 m3 ved..ungefär 5 träd till behövs.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I förra veckan utförde Anders Bruks + personal habitatförbättrande åtgärder i biokanalen.

Bruks

Bruks övervakar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bland annat breddades fiskvägen för att anpassas till ett högre flöde. Att kunna släppa igenom mer vatten i biokanalen gynnar även habitatet i den nedströmsliggande gamla älvfåran. Fler större block och stenar placerades ut i biokanalen. Här lades även finare material ut som förhoppningsvis kommer att kunna stanna kvar i skydd av de stora blocken. 

Före och Efter

Breddad fåra och extra block

 

 

 

 

 

 

 

Som en del av kommande forskningsprojekt lades även död ved i varierande mängd ut i de olika habitaten i biokanalen. Tanken är att veden ska tillföra viss beskuggning medan standvegetationen växer till sig och även bidra med strukturell komplexitet, något som bland annat har visat sig vara positivt för öring. Den döda veden kommer även att fungera som substrat för olika taxa av bottenfauna. 

Ved

Öhabitat längst uppströms

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till sist: en tjusig före och efterbild.

beforeafter1

Till vänster: biokanalen innan breddning vid 1200 L/s
Till höger: biokanalen efter breddning vid 600L/s.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan åkte jag till Trondheim för att vara med på en heldag med information i PIT tag-teknik. Warren Leach från Oregon RFID gav oss en introduktion till hur PIT tags fungerar och vad man bör tänka på när man bygger sin antenn och sätter upp den i fält. Han tipsade bland annat om att man kunde använda kanalplast (som ofta används i växthus) för att få ett jämnt avstånd mellan de olika antennslingorna, något jag nog ska testa. Jag ser fram emot att få materialet från kursen skickat till mej så jag får nörda ner mej ordentligt då pratet om induktans, resistans, kapacitans och liknande termer kanske gick lite väl fort för att jag skulle kunna komma ihåg allt utantill…

Om allt går som det ska kommer två fantastiskt tjusiga antenner att sitta uppsatta i biokanalen i sommar. En uppströms och en nedströms så jag kan se var/om fiskarna lämnat kanalen.

Warren

Warren Leach visar hur man ”tunar” sin antenn genom att välja rätt kombination av kondensatorer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en längre tids stiltje på biokanalsfronten har projektet dragit igång med en ny fas. Målet med del 2 av biokanalsprojektet är att utreda om Eldbäcken utgör ett fullgott habitat för flodpärlmusslor och dess värdfisk – öringen. Förhoppningsvis kan det vi kommer fram till ha stor relevans för åtgärder som syftar till restaurering av vattendrag och anläggande av nya habitat som kompensation för förstörda habitat. Det första steget i projektet blir att genomföra vissa biotopåtgärder i biokanalen (t.ex. tillföra död ved samt lägga i block) för att göra den mer passande för flodpärlmusslor och öring.

Snäcka

Den första snäckan som hittats i biokanalen

Gomphidae

Gomphidae

Knott

Det är inte lika underhållande när provet ser ut såhär…1425 st knottlarver och inget annat.

I väntan på vår och fältarbete har jag tittat på de bottenfaunaprover som samlades in under 2012 och 2013. I proverna hittade jag tre familjer som är nya för biokanalen – Planorbidae (fösta snäckan!), Gomphidae (trollslända) och Sericostomatidae (nattslända). Dessa tre familjer hittades alla i poolhabitaten.

I morgon licar Stina Gustafsson på sitt arbete med biokanalen Eldbäcken. Titeln på hennes “halvtidsavhandling” är: The Macroinvertebrate Community in a Nature-like Fishway with Habitat Compensation Properties” och kan laddas ner genom att klicka texten under bilden nedan. Opponent är Professor John Brittain, Zoologiskt museum, Oslo universitet.

Kör så det ryker Stina! : )

Stina Gustafsson (2012) The Macroinvertebrate Community

 

Den 20 september samlade vi in årets sista bottenfaunaprover.

Eftersom Ömer är en tuffing så gick han runt i t-shirt medan jag frös.

Det var iofs bara 10 grader i vattnet så tre lager byxor under vadarbyxorna var faktiskt inte helt omotiverat…så det så!

 

Ömer tål kylan

 

Till årets sista elfiske, den 3 oktober, fick jag hjälp av Daniel, Martin och Bronco.

Daniel, Martin och Bronco

 

Bara två arter fångades under elfisket, lake och elritsa.

Totalt fångades 49 lakar och 11 elritsor.

Liten lake

Ps.

De små träden längs biokanalen har blivit så stora att man kan knyta fast nätet till elfisket i dom!

Hurra!

 

Elfiske i Biokanalen

Posted by Stina Gustafsson | Projekt Eldbäcken

Onsdagen den 23/5 åkte Olle, Herman och Stina till Biokanalen för årets första elfiske.

Vädret var perfekt och det var en riktigt trevlig dag.

Precis som under det sista elfisket i september i fjol så var laken den vanligaste fångsten.

Resultatet av dagens elfiske: 47 lakar, 19 Elritsor, två abborrar och en mört.

Den största av lakarna var 27 cm lång och därmed den största fisken som hittills fångats i biokanalen.

Två lakar och en abborre var tillräckligt stora för att märkas och vi hoppas på återfångst vid senare elfisken.

 

Vi på projekt Eldbäcken vill önska God Jul genom att dela med oss av lite fina bilder från vårt besök i Tyskland.

           Martin, Lea & Bene

 

Den 30 november höll Lea Schneider sin presentation av sitt masterexjobb ”The effect of biocanal design on benthic fauna assemblages in the Eldbäcken system, Sweden” på sitt universitet i Freising, Tyskland.

Lea har under 2011 tillbringat ungefär ett halvår vid Karlstads Universitet där hon har deltagit i provtagningar och bestämning av bottenfauna i projektet Eldbäcken. En del av informationen som samlats in har analyserats av Lea som en del av hennes examensarbete.

 

Presentationen genomfördes på engelska så att även de svenska representanterna (Martin och Stina) kunde hänga med och fick ett gott mottagande av de tyska åhörarna.

 

Under besöket fick vi även en rundvandring på universitetet och på avdelningen för “Aquatic Systems Biology“, vilken låg i ett charmigt gammalt hus bredvid ett vattendrag.

 

Stina fick även möjlighet att prova på en för henne ny teknik att samla in bottenfauna på.

Detta genom att använda en ”dammsugare” gjord av en pump från badrummet i en husvagn. Med hjälp av denna kunde substratet dammsugas och bottenfauna från olika microhabitat samlas in.

            En glad Stina, Jörg Brandner, professor Geist och Lea.

Vi fick även tillfälle att träffa flera andra forskare och doktorander, vilka berättade om sina projekt. Något som var väldigt intressant och lärorikt.

Ett stort tack till alla kunniga, trevliga och
hjälpsamma människor på universitetet i Freising!