Fiskpassage i Våra Fiskevatten

Posted by Daniel Nyqvist | Nyheter

Det senaste numret (nr2 2015) av Våra Fiskevatten, Sveriges fiskevattenägareförbunds tidning, har temat fiskpassage. Olle Calles och Larry Greenberg från NRRV och Karlstads Universitet berättar om passagelösningar och relaterad forskning i bland annat Ätran, Klarälven och Alsterälven. Deras fokus ligger på nedströmspassage. Andra intressanta artiklar om passage-lösningar i Rolfsån, Testeboån och Säveån finns också med i tidningen. Tidningen kan beställas hos Fiskevattenägareförbundet och ett smakprov kan läsas här.

Vara_fiskevatten

Just nu pågår det internationella symposiumet  “Advances in the Population Ecology of Stream Salmonids – IV” i Girona, Katalonien, Spanien. Allt från livshistoria och genetik till restaurering och beteende ekologi diskuteras.  Från Karlstads Universitet deltar Eva Bergman och John Piccolo. Eva Bergman presenterar “Woody debris in boreal streams: Effects on brown trout foraging and behavior” och Jack Piccolos presentation har titeln “Understanding Atlantic salmon smolt production in a large regulated river: A case study from Klarälven, Sweden”. 

girona

Studenterna på masterkursen ”Vetenskapliga metoder i sötvattensekologi” skriver här om sina upplevelser i Falkenberg.

ryssja

Ryssjan placeras ut.

“20 maj startade äventyret på Karlstad Universitet inför våra fältdagar i Falkenberg med att vi drillades i konsten att suturera fisk. Det hela föregicks av att vi fick träna på blå disktrasor för att få in sutureringstekniken. Sedan gick vi över till att träna på avlivad fisk under verkliga omständigheter med tidtagning under ingreppet och insättning av sändare och PIT-tags. Som ett sista eldprov fick vi märka bedövad levande öringsmolt.

Dagen därpå packade vi bilarna fulla med fältutrustning och styrde kosan mot Falkenberg. Väl på plats vid Hertings vattenkraftverk startade vi med en rundvandring för att orientera oss i vårt klassrum för de kommande dagarna. Vi tittade på fiskräknaren vid uppströmspassagens början och fiskfällan vid nedströmspassagen. Vi beundrade också det nya lutande intagsgallret och njöt av forsen i den naturlika fiskvägen. Den sköna skåningen Jonas Christiansson, för tillfället ansvarig för uppföljningsprojektet vid Herting, tog väl hand om oss både denna första skakiga dag och resten av vistelsen.

Vi startade fredagen med att titta på när fällan vid nedströmspassagen vittjades, vilket görs dagligen. Utöver några smolt så fanns en kraftigt sälbiten stackars lax. På förmiddagen hade vi besök av årets naturvårdsbiologistudenter från KAU som vi demonstrerade vår nyförvärvade fiskmärkningskunskap för. Vi upprättade tre stationer som studenterna i mindre grupper fick besöka. En där de fick prova på radiopejling av fisk, en där fiskmärkning demonstrerades samt en där de själva fick testa att sy i disktrasor. Studenterna verkade nöjda och glada och vi hade kul. Efter lunch blev det en liten båttur för att vittja ryssjor. Ryssjorna är utplacerade för att fånga uppströmsvandrande havsnejonöga (Petromyzon marinus) som tidigare inte kunnat ta sig förbi kraftverken. Genom att fånga och märka havsnejonöga är målet att undersöka om den nya fiskvägen fungerar även för dem. Men vi kammade noll denna dag, ryssjorna var tomma. Vi hann också med ett besök längs Högvadsån och kvarnen i Nydala och avslutade med en skön promenad vid Sumpafallen. Kvällen avrundades med gemensam grillning på Skrea camping. Kockarna serverade flankstek, fransk potatissallad och ett mustigt rött vin.

havsnejonoga

Ett av de fångade havsnejonögonen på märkningsbordet.

Lördagen blev en spännande dag. Direkt på morgonen vittjades nedströmspassagen i vanlig ordning men denna gång fick vi själva ansvara för att håva, artbestämma, räkna och mäta den sprattlande fisken. Sedan var det dags för ryssjorna där vi, hör och häpna, lyckats fånga årets första havsnejonöga. Den oväntade och roliga fångsten kullkastade det planerade schemat för dagen och fokus fick istället läggas på förberedelser för märkning. Nu blev det dessutom plötsligt bråttom att rengöra och rätta till ryssjorna inför den förmodade och efterlängtade anstormningen av havsnejonögon. En högtryckstvätt införskaffades i all hast och ryssjorna plockades upp på land och spolades. När ryssjorna var rena och vi var blöta och nergeggade så sattes de tillbaka i strömmen. Ett konststycke som krävde vältajmat samarbete av fyra man i två gummibåtar. Som en belöning för slitet med ryssjorna fick vi bevittna en exemplarisk radiomärkning utav havsnejonöga utförd av dr Olle Calles.

Sista dagen startade vi med att i ett rasande tempo först vittja nedströmspassagen och sedan ryssjorna. Gårdagens slit med att iordningställa ryssjorna visade sig ha varit mödan värt då vi faktiskt fann ytterligare ett havsnejonöga. Därmed upprepades märkningproceduren, denna gång med Jonas som kirurg. Av nyfikenhet bestämde vi oss också för att pejla gårdagens märkta havsnejonöga. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Efter att ha letat i närområdet vid kraftverket utan resultat fortsatte vi cirka 2 km nedströms ända till Tullbron i Falkenbergs centrum. (På vägen passerades även Vallarnas friluftsteater där Johannes passade på att kliva upp på scen och framföra ”Gubben Noak” på munspel för oss.) Men fortfarande hörde vi inga signaler och vände med tunga steg åter till Herting och grubblade på vad som hade gått snett. Var det sändaren som inte fungerade? Hade havsnejonögat rymt? Eller var det något fel på vår mottagare? Det visade sig dock att det eftersökta objektet hela tiden befunnit sig vid kraftverket. Den hade gömt sig i en av betongfickorna vid turbinutloppet vilket gjorde att signalen blev svår att uppfatta. Att äntligen få lägga in positionen i GIS-programmet på surfplattan kändes som en perfekt avslutning på mycket lärorika, roliga och berikande fältdagar.

Och förresten, alla våra övningsmärkta öringar lever ännu.

Emmy, Johannes, Kristin, Peter, Pia och Simon”

Peter Rudberg och Marisa Escobar från Stockholm Environment Institute samt Julie Gantenbein och Nicholas Niiro från Water and Power Law Group har författat artikeln “Mitigating the adverse effects of hydropower projects: A comparative review of river restoration and hydropower regulation in Sweden and the United States”. De har jämfört restaurering, miljöarbete och lagstiftning kring vattenkraften i Sverige och USA. Peter Rudberg sammanfattar artikeln på SvD-Brännpunkt:

“Vi är en grupp svensk-amerikanska forskare som genomfört en detaljerad jämförande studie av miljöåtgärder vid vattenkraftverk, produktionsförlust på grund av dessa åtgärder samt bakomliggande miljölagstiftning i Sverige och USA. På alla punkter kommer vi fram till att det har skett ett betydande större antal miljöförbättrande åtgärder vid befintliga vattenkraftverk i USA än i Sverige. Det främsta skälet till detta är att tidsbegränsade tillstånd möjliggör att ett mycket större antal tillstånd ses över och justerats i USA än i Sverige. Anläggningarna har därmed rustats upp så att de är i linje med gällande miljölagstiftning och senaste forskningsresultat. I studien uppskattar vi att 15 år av förnyelse av tillstånd och tillhörande miljöåtgärder lett till en förlust på ungefär en 0,5 procent av den totala vattenkraftsproduktionen i USA. I samband med förnyelsen av ett tillstånd renoveras också vattenkraftverket vilket ökar produktionskapaciteten med, i genomsnitt, över 3 procent. Detta skapar en ökad elproduktion som vi inte inkluderat i vår uppskattning.”

Läs den vetenskapliga artiklen här och debatt-artikeln i Svenska Dagbladet här.

Kraftverk ska rivas i Mörrumsån

Posted by Daniel Nyqvist | Nyheter

SVT rapporterar om en planerad kraftverksutrivning i Mörrumsån. Det är Mariebergs kraftverk, vandringshindret närmast havet som ska rivas. Genom att den gamla laxtrappan ersätts med fri passage ökas vandringsmöjligheterna för fisk samtidigt som utrivningen återskapar gamla strömvattenhabitat i vattendraget. Åtgården förväntas gynna laxen och ha en positiv inverkan på lokalt fiske och friluftsliv. Se inslaget på SVT nedan och passa på att kolla in NRRV:s arbete i Mörrumsån.

morrum

I Havs och Vattenmyndighetens tidning, Hav och Vatten, nr 5 2015, finns en artikel om återmeandringen av Klingälvsån i Skåne och projektet Målarmusslans återkomst. Den tjockskaliga målarmusslan är frontfigur för projektet som syftar till att återintroducera musslan, förbättra dess livsmiljö och vattenkvaliteten i tolv sydsvenska vattendrag. Även om musslan har huvudrollen i den här historien förväntas projektet få positiva effekter även för fisk och andra organismer i det rinnande vattnet. Från Karlstads Universitet arbetar Martin Österling och Lea Schneider inom projektet. Läs mer  på sidan 9 i tidningen!

havovatten

Yngelutsättning av lax

Posted by Daniel Nyqvist | Nyheter

För ungefär ett år sedan assisterade jag vid utsättning av laxyngel i Huntington River, ett biflöde till Winooski River, i Vermont, USA. Yngelutsättningen är en av flera ansträgningar som görs för att få tillbaka ett vilt bestånd av Atlantlax i älven. Laxen utrotades under sent 1800-tal som som ett resultat av dammbyggen, habitatförstöringar och fiske. Man tror att det historiska laxbeståndet migrerade via Lake Champlain och Saint Lawrencefloden ut till födosöksområden i Atlanten. På grund av vandringshinder på vägen till havet är restaureringen fokuserad på en landlåst lax-population i Lake Champlain. Förutom yngel sätts en hel del smolt ut i älven, fisken som sätts ut kommer genetiskt sett från Maine.

Tre kraftverk skiljer yngelutsättningsplatsen, och potentiella lekområden i samma biflöde, från sjön. Passage-problemet är en del av restaureringsarbetet. En fisklift vid kraftverket närmast sjön kombineras med transport av uppströmsvandrande lekfisk (havsnejonögon anses invasiva och avlivas) medan by-passes är installerade vid alla tre kraftverk för nedströmsmigrerande fisk. Under förra våren studerade vi smoltens nedströmsmigration i systemet och sammanställer för närvarande resultaten från denna studie.

fry0

Lax-yngel transporterades från odlingen till Hunington-River. Ett team sammankallat av Vermont Fish and Wildlife Department och bestående av ett dussintal personer – biologer, frivillga och praktikanter – delade sen upp sig längs biflödet för att sprida ut fisken.

fry1

Yngel i en hink.

fry2

En närmare titt på ynglen i hinken.

fry3

Hinken, ynglen och älven.

fry4

En biolog sprider ut yngel i älven.

Varmblodiga fiskar

Posted by Daniel Nyqvist | Nyheter
glansfisk

En glansfisk ska precis märkas med en “thermocouple”. En sensor förs in i fiskens muskulatur, fisken återutsätts och sensorn registrerar sedan kroppens och det omgivande vattnets temperatur medan fisken simmar i havet. Foto från:NOAA

Nästan alla fiskar är ektoterma, deras kroppstemperatur regleras av temperaturen i det omgivande vattnet. Detta innebär att de i kallt vatten också är kalla och till exempel får en lägre ämnesomsättning och försämrad simförmåga. Detta har naturligtvis enorma effekter på fiskens beteende och ekologi. I strömmande vatten på våra breddgrader gör det till exempel att fiskar under vintern kraftigt minskar sin aktivitet och klarar sig utan särskilt mycket mat. Det gör dem dock extra känsliga för varmblodiga predatorer, som ju inte blir långsammare under den kalla delen av året.

Alla fiskar är dock inte strikt kallblodig. Bland dessa finns tonfiskar och en del hajar som med hjälp av ett counter-current system använder värme från muskelaktivitet för att höja temperaturen i delar av kroppen. Detta ökar exempelvis fiskens simförmåga under låga temperaturer. Det tros även förbättra syn och hjärnaktivitet. I slutändan, gör det den partiellt varmblodiga fisken till en snabbare och en effektivare predator än en kallblodig variant skulle ha varit på djupt, kallt vatten. Endotermi hos fisk är särskilt aktuellt i dessa dagar, då en beskrivning av “whole-body endothermy” hos Glansfisken (Lampris guttatus) precis publicerats i tidskriften Science . Glansfisken har visats sig upprätthålla en högre temperatur än vattnets i hela kroppen vilket gör den till en väldigt god simmare och effektiv predator i det kalla vattnet under havets termoklin.

Läs en populär beskrivning av upptäckten på www.iflscience.com eller på The Guardian, och kolla in vår temperatur relaterade forskning under kategorin Vinterekologi.

11th International Symposium on Ecohydraulics arrangeras den 7-12:e Februari 2016 i Melbourne, Australien.

Symposiumet beskrivs på ise2016.org: “Ecohydraulics is central to many challenges facing river and water resource management around the world. Ecohydraulics links the disciplines of hydraulics with aquatic ecology, water engineering, fluvial geomorphology and biogeochemistry. The International Symposium on Ecohydraulics is the premier international meeting for scientists and innovative practitioners working across these disciplines focussing on the underpinning science and its application.”

På konferensen kommer Olle Calles tillsammans med Claudio Comoglio, Paul Kemp och Chris Katopodis att arrangera ett special-session med titeln “Advances in Fish Passage research”

Abstract deadline för konferensen är redan den 22:a Maj i år. Alltså om knappa två veckor!

Ecohydraulics16