Posted by Stina Gustafsson | Projekt Eldbäcken

Förra tisdagen åkte Stina och Nina upp till biokanalen för att med Broncos assistans elfiska de resterande referenserna och biokanalen.

Lilla Härjån hade elfiskats veckan innan och där var fångsten en mört. Flödet i Vakerån var aldeles för högt elfiske. I poolen nådde vattnet över 1 meter på sina ställen och i den strömmande delen uppmättes vattenhastigheten  till nästan 2 m/s.

I de andra referensbäckarna fångades dock ett antal öringar, varav fyra var tillräckligt stora för att märkas, men även flera mindre öringar, simpor, elritsor och en harr.

 

snartmarktoring

   Snart märkt öring

 

I  Lilla Eldån fångades även en groda under elfisket.

Froggy2

Puss på Grodprinsen!

Under biokanalselfisket fick vi förstärkning i form av Lea. Med fyra personer på plats gick fisket snabbt och smidigt. Detta berodde även mycket på att det stora antalet elritsor som tidigare verkat bosatt sig i kanalen, nu hade reducerats kraftigt och bara 27 st fångades. Den art som var vanligast under elfisket var lake, av vilka vi fångade 32 st. Även en harr fångades.

 

 

 

En glupsk lake passade på att börja mumsa på en av de infångade elritsorna. Här syns också harren, Bronco, Stina och Nina i full gång med elfisket och Lea beredd att anteckna vikt och längd på fångsten.

 

När elfisket var avklarat passade Stina och Nina på att mäta vattenhastigheten på tre olika djup på minst sju punkter  i varje behandling i biokanalen. Resultatet av mätningarna kommer att skickas till Paolo och kommer att  matchas med kartorna som han gjorde när han besökte biokanalen i juli. Vi mätte även två flödestransekter under högflöde i biokanalen. Preliminära resultat visar på att det maximala  flödet ligger på mellan 730 och 810 l/s.

Nina och en larv av Allmän träddödare/träfjäril (Cossus cossus)

One thought on “Biokanalen, som blev elritsekanalen, som blev lakekanalen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *