Projekt Klarälven

Johnny och Adam låter hälsa att årets sista märkta vildsmolten nu frisläppts vid Ransby i Nordvärmland.

Smolten är märkta med akustiska sändare och planen är att följa deras vandring mot Vänern. Det är en upprepning av en studie som gjordes för några år sedan. Då överlevde 16% av smolten vandringen förbi de åtta vattenkraftverken i älven. Detta var ett år med begränsat spill, i år kommer det spillas mera vatten bredvid turbinerna. Det ska bli intressant att följa smoltens öden..

Jacob önskar de små liven all lycka med en sista banjoslinga i sann nordvärmländsk anda.

Den som suktar efter mera Klarälvs-smolt kan få ytterliggare lite läsning på bloggen Värmlandsfiske.

En radiomärkt öring har rapporterats in som fångad och tillbakasläppt i trollingfiskets fångstrapportering i Vänern. Detta är alltså en fisk som märktes i Forshaga innan uppstransport förbi kraftverken i Klarälven förra sommaren och som därefter eventuellt lekt och sedan tagit sig ner förbi de åtta vattenkraftverken och ut i Vänern. Ingen från Kau var på plats och kunde scanna av radiosändaren, så exakt vilken fisk det handlar om är inte helt klart. Vi har sett två radiomärkta öringar passera kraftverket i Forshaga. En fisk som föll tillbaka redan innan lek och sedan Klarälvens Zlatan som vi tidigare berättat om på bloggen. Den senare skulle i sådana fall ha lekt i biflödet Höljan, under hösten vandrat förbi alla kraftverk, spenderat vintern i Vänern och sedan hälsat på uppe i trollingfiskarens båt.

Anders Andersson med en radiomärkt öring sommaren 2012

Igår var jag, Anna Hagelin och Stina Gustafsson ute med båt på kraftverksdammen vid Edsforsens kraftverk i Klarälven.

Under våren har vi spårat radiomärkt nedströmsvandrande lax och öring kelt vid kraftverket. Med hjälp av stationäraloggrar har vi kunnat registrera den radiomärkta fiskens rörelser när de kommer till dammen i Edsforsen. När fisken närmar sig loggern registrerar denna radiosignaler från den radiomärkta fisken. Vilken signalstyrka som registreras beror bland annat på sändarens avstånd till loggern, på dess relation i förhållande till antennens riktning och på om det finns sten eller cement mellan sändaren och loggern. För att sedan kunna överföra de olika registrerade signalstyrkorna till en fysisk karta måste vi göra en signalkarta. Därför har vi med en båt fört en sändare runt i dammen samtidigt som vi noga skrivit upp tidpunkter och positionerat oss på en karta. Sedan kollar vi vilka signalstyrkor de olika loggrarna har registrerat när vi befunnit oss på bestämda platser i dammen. Med denna information kan vi  rita en signalkarta. Och denna karta jämför vi tillslut med de signalstyrkor loggrarna registrerat från de olika passerande fiskarna. Målet är att få en bild av hur laxfisken rört sig i och förbi dammen. Såsmåningom kan denna kunskap bidra till en effektiv passageväg – som antingen släpper förbi fisken eller fångar upp den för transport förbi de sju ytterliggare kraftverken som väntar nedströms Edsforsen.

Idag har Anna Hagelin, doktorand vid Karlstads Universitet pratat om lekvandrande lax och öring i Klarälven. Genom att radiomärka uppströmsvandrande fiskar studeras beteendeskillnader mellan vild och odlad lax, mellan tidigt vandrande (juli) och sent vandrande (augusti) lax och mellan lax och öring. 2011 spårades 62 fiskar och 2012 91 fiskar.

Vild och odlad lax skilde sig åt på flera punkter. Flera vilda än odlade laxar vandrade direkt upp mot lekplatserna, medan en betydligt högra andel av de odlade fiskarna simmade upp och ner på jakt efter lekplatser för att så småningom trillade ner, bort från lekområdena, bakom kraftverken. Odlade laxar lekte dessutom marginellt högre upp i system, visade holdingbeteende (alltså höll på lekplatsen en tid i samband med lek) i lägre utsträckning och under kortare tid. De huvudsakliga lekområdena i Klarälvens huvudfåra var Strängsforsen, Kärrbackstrand och Skyllbäcksholmarna. En betydande del av den radiomärkta öringen lekte i biflödet Höljan.

Den lekvandrande laxen och öringen i Klarälven simmar för egen maskin upp till Forshaga vattenkraftverk där de fångas i en fiskfälla och körs med lastbil förbi de åtta vattenkraftverk som skiljer Vänern från lekplatserna.  Under våren ska Anna driva en studie om laxens vandring upp mot vattenkraftverket i Forshaga – och dess beteende framför kraftverket och den fiskfälla som finns där. Anna ska undersöka vilken väg fisken vandrar och hur lång tid tar från Vänern till Forshaga, fällans effektivitet (hur många fiskar av de som försöker som tar sig in i fällan), hur mycket fisken fördröjs vid fällan, hur fällan och fisken fungerar vid olika flödessituationer och spillmängder. Hon ska också undersöka om fisk som gått in i fällan en gång har lättare eller svårare att ta sig in en andra gång – detta genom att låta fiskar som redan gått in i fällan en gång försöka igen. Har de under andra försöket lättare att hitta fällan, eller skyr de tvärtom fällan och fördröjs ytterligare? Som grädde på moset genomförs en liknande studie, fast med vandrande öring vid Hunderfossen i Norge. Vi ser fram emot de intressanta resultaten!

Äntligen har våren också kommit till Edebäck. Den sista veckan har vädret varit – iaf för det mesta, soligt och varmt. Igår bytte vi den gamla ryssjan till en ny och fixade några andra saker med ledningsarmarna, så nu borde allt vara färdigt innan laxsmolten börjar sin vandring. Hittills har vi fått gott med öring varav idag var det bästa dygnet hittils med 8st. Vi även fått bland annat id, lake och mört de sista dagen. Sik verkar dock ha slutat att röra sig då vi ej fått en enda på flera dagar.

Vi även fått ett par öringkelt. Kommer bli intressant att se hur många vi kommer få de kommande veckorna.

Mvh Teemu & Oscar

Idag har John Ferguson, fiskvandringsexpert från USA, besökt Edsforsens kraftverk och diskuterat möjliga åtgärder för att underlätta nedströmsvandringen för lax och öring (både smolt och kelt) i Klarälven. Ännu är åtgärdsplanerna på diskussionnivå men studier av fiskbeteende, strömundersökningar och erfarenheter från andra platser ska förhoppningsvis snart göra dem betydligt konkretare. Diskussionerna idag handlade mycket om olika sätt att leda bort fisken från turbinerna och samtidigt fånga upp dem för fortsatt nedtransport förbi de återstående sju kraftverken.

John Ferguson (fiskvandringsexpert från USA), Larry Greenberg (KaU), Peter Blomberg (Fortum), Lars Samuelsson (Fortum) och Eva Bergman (KaU)

John Ferguson inspekterar kraftverksdammen tillsammans med Larry Greenberg

Nu efter en tung vecka kan jag glatt säga att ryssjan står helt klar i vattnet sedan igår och fisket har börjat. Under veckan fick några av oss känna hur tungt det är att bygga en riktigt ryssja i form av träningsvärk. Men nu när allt är färdigt känns det så mycket bättre. Vi har också redan lyckats få de första fiskarna. Igår var det en gädda, två sikar och en stationär öring. I dag fick vi en gädda, två sikar, en lax-parr och fyra vilda öringar varav två var smoltifierade. Men nu när allt har börjat så här bra utan några större problems är det dags att knacka träd och önska att allt forsätter som det har börjat. Det kommer möjligen ta en vecka eller mer innan laxsmolten börjar röra sig så hoppas vi kommer få gott om öring innan dess.

Mvh Teemu

Thomas och Johannes syr ledningsnäten till toplinan

Fångsarmarna redo att leda in fisken i ryssjan

Sik från klarälven

Årets första öringsmolt

Johannes släpper märkta fiskarna tillbaks några kilometer uppströms fällan

Nu finns äntligen rapporten “Lax och öring i Klarälven – möjligheter för vild fisk och kvalité på odlad fisk” tillgänglig online. Författare är Eva Bergman, Larry Greenberg, Johnny Norrgård och John Piccolo från Karlstads Universitet, samt Monika Schmitz – numera stationerad i Uppsala.

Abstractet lyder som följer:

“Data från 1800-talet visar att fångsterna av lax och öring i både älv och sjö varit mycket högre än idag. Storskaliga dämmen, kraftigt fiske i Dejeforsen, nio kraftverk i den svenska delen av Klarälvens huvudfåra, och användandet av älven för timmerflottning har bidragit till detta. Efter att utsättning av kompensationsodlad fisk startade ökade fångsten igen, även om den fortfarande är låg.

Fältundersökningar av vild laxsmolt visade att 16 % av smolten klarade sig hela vägen förbi de åtta kraftverken mellan Edebäck och Forshaga. Under studien var vattenföringen, och därmed spillet, lågt, vilket troligen bidragit till de höga förlusterna. Normalt spills det inte under hela smoltvandringsperioden, vilket är olyckligt.

Lax och öring uppfödda under normala odlingsförhållanden är oftast större och fetare än vild fisk. Vi födde upp lax med olika fodertyper och fodermängder. Mängden föda påverkade laxens tillväxt och smoltmognad, och lax som fått fettfattigt foder var mest ”naturlik”. Den klarade också vandringen bäst, 80 % tog sig till Vänern medan 55 % av laxen som fått normalt eller lite foder. Bara 20 % av tidigt könsmogna hanar tog sig till Vänern.

Rapporten avslutas med implikationer och förslag till åtgärder och fortsatta studier.”

Och den kan laddas ned i sin helhet här.