Förra veckan åkte jag till Trondheim för att vara med på en heldag med information i PIT tag-teknik. Warren Leach från Oregon RFID gav oss en introduktion till hur PIT tags fungerar och vad man bör tänka på när man bygger sin antenn och sätter upp den i fält. Han tipsade bland annat om att man kunde använda kanalplast (som ofta används i växthus) för att få ett jämnt avstånd mellan de olika antennslingorna, något jag nog ska testa. Jag ser fram emot att få materialet från kursen skickat till mej så jag får nörda ner mej ordentligt då pratet om induktans, resistans, kapacitans och liknande termer kanske gick lite väl fort för att jag skulle kunna komma ihåg allt utantill…

Om allt går som det ska kommer två fantastiskt tjusiga antenner att sitta uppsatta i biokanalen i sommar. En uppströms och en nedströms så jag kan se var/om fiskarna lämnat kanalen.

Warren Leach visar hur man ”tunar” sin antenn genom att välja rätt kombination av kondensatorer

Stina Gustafsson med assistans har under ett par dagar elfiskat i vackra Älgåälven. De små öringar som fångats har märkts med PIT-tags och släppts tillbaka på ungefär samma plats som de fångats. De kan senare återfångas och en får en bild av tillväxten och rörelsen.

En elfiskad flodkräfta

Flodpärlmusslor

En nymärkt öring

Åsa Enefalk rapporterar från Finland:

“Min forskning handlar om att ta reda på om öringar mår bättre när de bor i bäckar där det ligger pinnar, kvistar och annan fin död ved – och om de mår sämre utan dessa trevliga inslag i sin hemmiljö. Just nu håller jag på med ett experiment där unga öringar får simma i konstgjorda bäckar, vissa med knippen av meterlånga pinnar i vattnet, vissa utan. Hur tar man då reda på om öringarna mår bra eller dåligt? Ett sätt som används mycket är att väga och mäta dem innan och efter försöket. Öringar som växer fort antas ha det bra – för öringar är det verkligen en fördel att växa sig stor på kort tid. Ju större fisk, desto fler romkorn, och desto större chans att föra sina gener vidare. För öringhanar går det bättre att få para sig om de är stora.

Men tänk om mina öringar aldrig någonsin använder de där pinnarna jag har lagt i? Tänk om det beror på något helt annat om de växer fortare i bäckarna med pinnar – det kanske råkar finnas mer mat i just de bäckarna, eller så väljer de att vara i någon del av bäcken som är utan ved, men bättre än ställena där de ved-lösa öringarna står… Hur tar man reda på om fisken gömmer sig i veden, om den knaprar i sig insekter som kryper på veden, eller om den blankt struntar i veden?

När det gäller maten kan man faktiskt magpumpa fisk. När man ändå söver den en stund för att väga och mäta kan man också suga ut maginnehållet med en liten spruta. Sedan är det ”bara” att kolla om de uppätna krypen matchar krypen på veden (som man också tar prov på).
När det gäller var fisken är någonstans är det lurigare. Som tur är finns det en fantastisk teknik som kallas PIT (passive integrated transponder). Det är små elektroniska chips inkapslade i glas. Resultatet blir ett märke som ser ut lite som en lakritspinne, som kan ligga i fiskens bukhåla utan att störa, och som kan läsas av med en antenn när man kommer tillräckligt nära. När märket läses av får man reda på den unika kod som just det märket har – den fiskens ”namn” om man så vill. Ordet ”passive” betyder just att märket inte ”gör” något förrän antennen är tillräckligt nära för att ”väcka” det. Eftersom jag är biolog och inte fysiker tänker jag inte försöka förklara närmare hur det går till. Poängen är i alla fall att PIT-märket inte behöver något eget batteri, utan kan läsas av år efter år om man så vill.

Just det här experimentet gör jag i Finland tillsammans med fiskforskaren Ari Huusko. Här har vi ordnat så att PIT-antennerna är byggda som en ögla som går ner under botten på bäcken, tvärsöver bäcken, och sedan upp över vattenytan och tillbaka. De registrerar varje gång en fisk simmar igenom öglan för att komma till eller från veden. Det kan man kalla stalking på hög nivå!”

Enheterna som utgör mellansteget mellan PIT-antenn och dator.

Så här kan det se ut på dataskärmen som tolkar signalerna från PIT-antennerna. Uppe till höger simmar en fisk förbi en antenn, och koden kommer upp på skärmen. Till vänster är det en annan fisk som simmar förbi en annan antenn.

Under två dagar har jag, Anders Andersson och Johan Watz varit på fiskmärkningskurs i SLU:s regi vid deras anläggning i Älvkarleby. I föredrag och praktiska övningar fick vi se exempel på olika fiskmärkningsmetoder. Allt från molekylära inmärkningar, köldtatueringar och Carlin-märkning till pit-tags, radiosändare och datalagrande märken. Försöksdesign, fiskhållning, lagstiftning och etik runt fiskmärkning diskuterades också.

Demonstration av Carlin-märkning – fisken är bedövad!

Övning – regnbåge pit-tag märks med hjälp av en så kallad pistol.

Demonstration av pit-tag-märkning av smolt.

Döda regnbågslaxar väntar på att bli märkta med T-märken

Vi vill passa på att tacka arrangörerna, föreläsarna, instruktörerna och våra fellow kursdeltagare för två intressanta och trevliga dagar! Väl mött igen!

Sjätte pejlningen av öring i Djupadalsbäcken genomfördes i förrgår. Denna gång lokaliserade vi fiskar under isen när mörkret hade lagt sig. Som vanligt fann vi ca 100 fiskar, varav en del var fiskar som vi inte hade sett röken av sedan de märktes i december.

Den portabla PIT-antennen scannar i pannlampssken t.v. och en koncentrerad Oscar t.h.

Under projektets gång har vi hittat en del spår i snön. Bilden nedan visar några av de som vi sett.

Någon som vill vara med i gissningsleken?

Spår i snön.

I Djupadalsbäcken, i skogarna mellan Loka och Karlskoga, har ett projekt rörande vinterekologi hos öring pågått sedan december förra året. Projektets syfte är att undersöka överlevnad, tillväxt, samt förflyttning under vintern. Speciellt fokus ligger på att studera hur yttäckande is påverkar fisken. Under hösten märkte vi fiskar (PIT-märken) och återutsatte dem där de fångats. Därefter har simulerade istäcken placerats över vissa sträckor så att fiskarna erbjuds ytis även när vintern är mild. Regn, mildväder och en rejäl snösmältning vid nyårshelgen ställde till med en del besvär, då en del av konstruktionerna gick sönder. Vattnet rann dock undan till slut och efter två dagars reparationsarbete var “isen” på plats igen.

Att arbeta i –17°C är karaktärsdanande. Johan slår ned en stolpe.

Fiskarna kan lokaliseras med hjälp av en portabel läsare och det är tänkt att fiskarna ska kunna spåras då de rör sig ut och in från dessa istäcken, samt var de väljer att placera sig i bäcken i närvaro respektive frånvaro av is.

Teemu pejlar under det simulerade istäcket.

Denna gång är det Daniel Frändås Thörner, som inte är ny i älven, som har dragit upp en PIT-märkt lax i Örekilsälven. Jag vet inte om det är posten som krossar märkena, men även detta var nästintill pulveriserat (se längst ned i brevet). Som ni ser nedan skriver Daniel i sitt brev till Lars-Åke Winblad på Munkedals kommun att laxen togs i Örekil 28 juni, var 64 cm och vägde 2,5 kg. Ska vi våga oss på en gissning om att det är Frode Kroglund som har varit i farten igen?

Frode? Koden är 000170036008 (dec) och 000000000A228B28 (hex).

Tack till Daniel och Lars-Åke!

Det har alstrats en del rapporter och artiklar från arbetet i Emån och ni får gärna ta del av dem om ni hör av er till oss:

• Brodin, M. (2004) Havsöringars och laxars lekvandring i anslutning till nybyggda omlöp i det reglerade vattendraget Emån. Master thesis, Karlstad University.
• Calles, E.O. & Greenberg, L.A. (2005) Evaluation of nature-like fishways for re-establishing connectivity in fragmented salmonid populations in the River Emån. River Research and Applications, 21, 951-960.
• Calles, E.O. & Greenberg, L.A. (2007) The use of two nature-like fishways by some fish species in the Swedish River Eman. Ecology of Freshwater Fish, 16, 183-190.
• Calles, O. (2006) Re-establishment of connectivity for fish populations in regulated rivers, Karlstad University Press, Karlstad.
• Calles, O. & Folkesson, J. (2003) Angående förhållandet mellan längd och höjd för öring i Emån. KARLSTADS UNIVERSITET. 5 pages.
• Calles, O. & Greenberg, L. (2009) Connectivity is a two-way street – the need for a holistic approach to fish passage problems in regulated rivers. River Research and Applications, 25, 1268-1286.
• Calles, O.E. & Greenberg, L. (2003) Use of PIT-tags in evaluating the effectiveness of fish by-pass channels in the regulated River Eman, Sweden. American Fisheries Society Annual Meeting, 133, 31.
• Danielsson, A. (2005) Hur påverkas öringens (Salmo trutta) lekvandring av manipulerat flöde? How do artificial freshets affect the upstream migration of brown trout? (In Swedish with English abstract).Candidate thesis, Karlstad University.
• Engqvist, T. (2009) Avledning av öringsmolt (Salmo trutta) från turbinintag. Guidance efficiency and mortality at power plant intakes. Master, Karlstad University, Karlstad.
• Greenberg, L. & Calles, O. (2010) Restoring ecological connectivity in rivers to improve conditions for anadromous brown trout Salmo trutta. In: Proceedings from Freshwater Habitat Management for Salmonid Fisheries conference. (Eds P. Kemp), Vol. Blackwell publishing, Southampton.
• Juhl, M. (2005) Passage efficiency for non-salmonid species in bypass channels in the River Emån. (In Swedish with English abstract). Master thesis, Karlstad University, Karlstad.
• Månsson, C.J. (2007) Färnans (Leuciscus cephalus) vandring och ekologi i ett reglerat vattendrag. Master thesis, Göteborg, Göteborg.
• Olson, M. (2005) Downstream migration of brown trout (Salmo trutta) smolts past hydropower plants in the River Emån. Master thesis, Karlstad University.