I dag träffades representanter från Älvräddarna, Vattenfall, Landsbygds- och Miljödepartementen, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Vattenmyndigheten Västerhavet, Karlstads universitet och SLU i Göteborg för att diskutera fiskpassager vid vattenkraftverk. Under förmiddagen presenterade Olle Calles NRRV:s forskning och därefter presenterade Peter Rivinoja motsvarande forskning vid SLU.

Under eftermiddagen besöktes Bosgårdens kraftverk som ägs av Vattenfall.

Där presenterade man vilka åtgärder som genomförts tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland och Fiskeriverket. Andreas Bäckstrand och Anna Ek (i mitten nedan) visade bl.a. den naturlika fiskvägen (till vänster nedan) och systemet för förbättrad nedströmspassage (till höger nedan).

Se inslaget på TV4 Värmland om biologins s.k. “screw-trap” som just nu är i drift vid Skårebron i Klarälven.

Klicka här!

Följande text är hämtad från Riksdagens hemsida, där du även kan ta del av övriga relevanta dokument och mer detaljer (klicka här!).

Riksdagen gav våren 2006 regeringen ett uppdrag som rörde laxens vandringsvägar (se 2005/06:BoU11). Regeringen skulle undersöka om det går att ändra reglerna så att kraftverksföretagen blir skyldiga att bygga till exempel laxtrappor. Regeringen har inte återkommit i sakfrågan. Riksdagen gav därför regeringen i uppdrag att omgående redovisa vad den hittills har gjort och vilka åtgärder som den planerar att vidta med anledning av uppdraget.

Läs mer om detta på riksdagens hemsida (klicka här)!

Titta även på tal från debatten 3 mars 2001, (klicka här!) och sök på “vandringsvägar”.

Började dagen med att radiopejla med bil från Ätrafors till Herting, för att se vart de radiomärkta havsnejonögonen som är utsatta ovan Herting hade simmat. De hade inte rört på sig nått speciellt sedan igår och var lätta att hitta. Väl framme vid herting får jag möte med en bil som stannar och ut kliver  Jenny och Linda (som ni minns var Jenny här i två veckor och gjorde sitt examensarbete) de hade varit på rundtur och tyckte  de var kul att få höra hur de gick med laxarna och havsnejonögonen. Vidare pejlades området runt Herting, där de flesta av de radiomärkta havsnejonögonen står. Havsnejonögonen står i två grupper. En av grupperna uppehåller sig vid utloppet på de nya kraftverket och laxtrappan. Den andra gruppen håller till vid utloppet på gamla kraftverket. Möjligen står havsnejonögonen så för att vid utloppen är det den starkaste strömmen och de söker säkerligen febrilt efter nått sätt att tas sig upp vidare förbi kraftverket.

Det var riktigt trevligt att vittja ryssjan idag. När jag hade kämpat för att få upp de mycket långa ledarmarna och väl kom till struten på ryssjan. Sprattlade de riktigt mycket,  jag ser tre havsnejonögon och får ett stort leende på läpparna. Dessa sumpas och jag ror vidare till den lilla ryssjan. Så klart hade jag stora förhoppningar över att de skulle vara lika många i den lilla ryssjan, så var inte fallet där fick jag nöja mig med att plocka ut några löjor. Nu har vi fyra stycken som ska märkas och då är vi uppe i 25 stycken. alltså är de bara 5 stycken kvar att fånga innan ryssjorna kan tas upp.

Nedan visas en film där många av de radiomärkta havsnejonögonen uppehåller sig. Filmen visar utloppet och utloppskanalen på hertings gamla kraftverk.

Så kommer då berättelsen om nr 2…

Lax nr. 29 är en hane på 71 cm och 2,9 kg som märktes och sattes ut ovan laxbron 31 augusti.

Den väntade till 8 september innan den närmade sig laxtrappan och det krävdes 10 sådana besök innan den tog sig förbi 3 oktober. Knappt en dygn senare var den i Vessigebro och 2½ dygn efter den passerat Herting var den och rekade i Högvadsåns mynning. Sannolikt lekte den vid “Nannes öar” strax nedströms Högvadsåns mynning. Vid högflödena under hösten passade den på att vandra nedåt och förbi Herting, med det spillvatten som släpptes den 28 november. Nästa fisk får bli någon som inte haft det så lätt som nr. 44 och 29.

Ska börja med att berätta att igår hämtade vi ut den nya ryssjan. Ryssjan har ledarmar på ca 15 och tar upp ett stort område. Efter många hårda timmar och hårt bankande var den ute. Efter utsättningen av ryssjan, gjordes stora försök att leta radiomärkt lax. Det är många laxar som dör efter leken, ofta är de hanarna som utkämpat strider om honorna som dör, fast även honor dör efter leken. På bilden nedan är det förmodligen en lax som dött efter leken och denna lax hade ingen radiosändare.

Sveriges radio Halland var på besök idag och ville göra ett reportage om de laxar som vi försett med radiosändare. Hela reportagen kan höras på Sveriges radio Hallands Webbsida, reportaget börjar efter 8,56 minuter. Även Ingemar Alenäs från Falkenbergs kommun, Living North Sea var med och berättade om grumlighet och  de partiklar som åker med i Ätrans strömmande vatten. kika gärna in på Falkenbergs kommuns naturnytt där det går att läsa mer om reportagen.

Detta är den första “Dagens lax” där vi kortfattat återger vad som hänt de laxar vid radiomärkte i höstas och pejlat sedan dess. Om tiden tillåter kommer vi berätta om en ny lax varje dag, vilket innebär att vi kan se fram emot en 45 dagars följetong. Kommentera gärna om det är något i berättelserna ni saknar eller speciellt uppskattar.

Lax nr. 44 är en hane på 84 cm och 4,4 kg som märktes och sattes ut ovan laxbron 15 september. Efter upprepade försök (8 st) att passera laxtrappan (Denilen) fullföljde den slutligen 26 september. Den simmade snabbt vidare uppströms och in i Högvadsån 14,5 timmar senare. Inom ett dygn hade den även lyckats hoppat förbi Nydala. Trolig lekplats var i Hjärtredsån vid Ullareds camping där den även tillbringade vintern. I våras simmade den nedströms och nådde Herting 28 februari. Först på eftermiddagen 12 april lyckades den passera genom besfällan och nå havet samma kväll. Imponerande! Tänkt vad de i dag får krångla för att komma upp och ner i ån!

Den radiomärkta laxen, den simmar och simmar. Idag fick vi leta efter en lax som hade försvunnit för oss. I höstas radiomärktes den och den släpptes vid Hertings kraftstation. Den simmade upp via Högvadsån upp till Fageredsån som då var den sista position som vi hade på denna lax.
På senvintern dök den upp igen, då nedan Ullared. Den hade 35 ppm (slag per minut) som innebär att den stått stilla där en längre tid, vi misstänkte då att denna lax möjligen kunde vara död. Hör och häpna, den 14 april hände de saker, fisken fick liv och på någon dag simmar den hela vägen genom Högvadsån ut i Ätran, den stannar upp mellan Stavbäck och Fors fram till den 26 april och idag var den borta. Vi började fundera vart den kunde ha tagit vägen, vi började leta från Ätrafors ner till Herting och på vägen fick vi  syn på den här krabaten, som simmade ut ur vassen.  Laxen som vi letade efter hade simmat långt och vi  hittade  den i intagskanalen till Hertings gamla  kraftstation (H1) och nu kunde vi pusta ut.  För här  behöver inte  denna lax känna sig ensam, varken i  intagskanalen eller i kraftverksdammen, där finns nu sex  radiomärkta laxar ( och säkert många omärkta!) som  simmar fram och tillbaka för att försöka hitta någon väg förbi de båda kraftverken. Om de lyckas komma förbi återstår att se och så klart kommer vi skriva mer om dessa laxar.
På tal om urlekt utvandrade Fisk, så fick Stefan och Kalle den första öringbesan i avledaren i Övre Finsjö, Emån idag. Det är bara att hoppas att de kommer fler i avledaren och att de fångar  dem på film.

Nu är ni säkert lite nyfikna på vad vi hade för fångst i ryssjan idag!? Fångst de var det, massor av mört… hela 39 st,  två gärs, nio flodnejonögon och en vilsen laxsmolt en ål i en av mjärdarna.

I morgon åker 2/3 av styrkan till Emån för att hjälpa Stefan och Kalle med byggnationen av en fiskfälla.