Den 8-9 Oktober arrangeras Kalamarkkinat 2014 – Finnish FishMarket i Helsinki, Finland. Precis som förra årets Fiskmarknad i Karlstad består marknaden av föreläsningar om vandrande fisk, ekologi och åtgärder samt spännande sidoaktiviteter och utställare.
Program och mycket mer kan läsas på fiskmarknadens hemsida.
Under sommarledigheten gjorde jag ett kort studiebesök vid Laboratory of Ecohydraulic Engineering, Three Gorges University i Yichang, Kina. Yichang är beläget vid Yangtzee River ett rejält stenkast från Three Gorges Dam. Vid labbet utforskar de fiskars simförmåga och beteende (tex. färg-preferenser och beteende vid olika vattenaccelerationer).
Under mitt besök jobbade några masterstudenter med ett motioneringsexperiment med Gräskarp (Ctenopharyngodon idella). De asiatiska karparna är i Kina uppskattade matfiskar av stort kulturellt, ekonomiskt och kulinariskt värde. Habitatförstörelse och överfiske har lett till rejält reducerade bestånd. Speglande europeisk laxmanagement har man in Kina försökt lösa problemen med kraftiga minskningar av bestånden genom utsättningar av yngel och juvenila fiskar. Och precis som här försöker man öka en relativt låg överlevnad hos de utsatta fiskarna. Vid labbet i Yichang undersöker de bland annat om en mer strömsatt odlingsmiljö kan öka livskraften och överlevnaden hos den utsatta fisken. De motionerar juvenila fiskar under en tid och testar sedan hur de klarar uthållighetstest i labmiljö.
I Yichang finns också Chinese Sturgeon Research Institute, ett centrum för forskning kring den hotade Kinesiska stören (Acipenser sinensis). Centret har en fin publik del med störakvarier och en utställning om kompensationsutsättning och bevarandearbete kring den mäktiga fisken.
Två masterstudenter överinser motionerandet av juvenila gräskarpar.
Juvenila gräskarpar i rännan.
En arena för att testa omgivningspreferenser (tex, färg eller ljus) hos små fiskar. Olika färger eller andra förhållanden förekommer i olika avdelningar av arenan och fisken får själv välja vart den vill befinna sig.
Stör och karpar vid Chinese Sturgeon Research Institute.
Vårens fältstudie av smoltvandringen i Winooski River, Vermont, USA närmar sig sitt slut. Vi har märkt 81 smolt, vild fångade och odlade, och sedan följt dem på deras vandring mot Lake Champlain. De vilda smolten (utsatta som yngel) har vi fångat med en screw-trap i Huntington River, ett biflöde till Winooski River. Men vi har inte bara fångat lax-smolt i fällan utan även en del andra fiskar som vandrar upp från huvudflödet till biflödet för att leka. Under början av maj fångade vi många White suckers (Catostomus commersonii). Dessa följdes sedan av några dagar med Fallfish (Luxilus cornutus) och Common shiner (Luxilus cornutus). Alla intressanta fiskar som egentligen hade varit värda sin egen studie!
Common shiner (Luxilus cornutus).
Fallfish (Luxilus cornutus)
White sucker (Catostomus commersonii). Fisken på bilden är betydligt mindre än de flesta White suckers vi fångade, kanske en tidigt könsmogen hane?
Den här veckan har årets International Conference on Engineering & Ecohydrology for Fish Passage gått av stapeln i Madison, Wisconsin, USA. Konferensen är ett forum för att föra samman ingenjörer, fiskbiologer och andra personer med intresse av fiskpassage. Konferensens tre dagar bjöd på mängder av intressanta presentationer och diskussioner om allt från tekniska lösningar för fiskpassage och modellering av fiskbeteende till inspirerande lokala projekt och management problem runt själva fiskpassagen. Forskning från de nordamerikanska kusterna samt USA:s inland dominerade men flera talare presenterade arbeten från Europa och Sydamerika. Undertecknad presenterade delar av vår forskning om nedströmsvandrande lax i Klarälven under titeln “Downstream Migration of Landlocked Atlantic Salmon Kelts and smolts in the River Klarälven, Sweden”.
Konferensens abstracts kan läsas här: https://fishpassage.umass.edu/sites/default/files/FP2014_Abstracts.pdf.
Vi har nu märkt över hälften av laxsmolten i projektet för att undersöka nedströmsvandringen hos landlocked lax i Winooski River, Vermont, USA. Vi märker både vilda (eller egentligen “fry-stocked” – alltså utsatta på uppväxtplatser i älven som yngel) och odlade smolt. De vilda fiskarna fångas i en screw-trap i Huntington River, ett biflöde till Winooski River. Smolten förses med radiosändare, tillåts återhämta sig och släpps ut alldeles nedströms fällan. De odlade smolten förs direkt från odlingen till floden, märks, återhämtar sig och släpps sedan ut på samma plats som de vilda fiskarna. Vi följer sedan de märka fiskarna med hjälp av stationära loggrar under deras nedströmsvandring. Vi planerar att även pejla fisken från kanot och båt på olika sträckor av floden.
De vilda smolten (fry-stocked) fångas i en screw-trap i Huntington River.
Ett mindre snitt görs på buksida av en odlad fisk. I Winooski-systemt klipper de en bukfena på de odlade fiskarna som släpps ut i älven som smolt.
Sändarens antenn förs ut genom ett separat utgångshål innan sändaren placeras i fisken.
Snittet sys igen med ett stygn. Under operationen förses den sövda och bedövade fisken med ett konstant vattenflöde över gälarna (slang i fiskens mun).
Efter operationen återmämtar sig fisken först i en behållare på land och sedan i en bur direkt i vattendraget.
Jag har tidigare berättat om ett projekt för att undersöka nedströmsvandringen hos lax smolt i Winooski River, Vermont, USA med hjälp av radiotelemetri.
För att övervaka de radiomärkta fiskarnas rörelser har vi antenner och loggrar utplacerade längs älven och runt kraftverken. Dessa tar emot och registerar radiosignaler som fiskens radiomärke sänder ut. Vid första kraftverket som smolten möter på sin nedströmsvandring har vi totalt 7 loggrar kopplade till 12 antenner (både vanliga antenner i luften och nedsänkta undervattensantenner). Målet är att se fiskens vägval och uppehållstider/delays vid olika delar av dammen. Vid de två övriga kraftverken som skiljer uppväxtområdena från sjön nöjer vi oss med att kolla på ankomst, passage-tid och överlevnad – och har alltså antenner-loggrar uppströms och nedströms kraftverken. Ytterliggare logger-stationer är utplacerade högre upp i systemet och vid älvens mynning.
Vi använder loggrar som läser av flera frekvenser samtidigt och radiomärken som sänder ut en programmerad kod. Detta gör att vi, i bästa fall, kan registrera en närvarande radiomärkt fisks position (i form av signalstyrka) var tredje sekund. För att få en bättre uppfattning om relationen mellan signalstyrka och position, samt för att testa systemet, har vi fört runt ett radio-märke på olika platser i älven och registrerat signalstyrkor.. Vi har också utforskat störningsmiljön för att, om möjligt, undvika att programmera radiomärkena med koder som ändå flyger runt i luften. Mycket fixande och trixande har det varit men nu känns systemet relativt stabilt och vi är redo för fiskarnas ankomst.
Förra veckan togs smoltfällan i drift och vi har redan märkt de första fiskarna. Mer om detta i en annan blogg-post…
Ted Castro-Santos kastar ett radiomärke uppströms gallret framför turbin-intaget. Öppningen till en by-pass för nedströmsvandrande laxfisk anas vid gallret (som över vattnet är en vägg) och ytspill syns i bakgrunden.
Elsa Goerig, doktorand vid Institut national de la recherche scientifique Centre – Eau Terre Environnement, Quebec, klockar och tar positionsangivelser med hjälpsam övervakning från Bob från Greeen Mountain Power.
Lite rörigt kan det te sig i logger-boxen. Mottagare (loggrar), antennsladdar, sladdar för signalförstärkare (som vi använder när antennsladden mellan antenn och logger är så lång att vi annars riskerar att förlora signlaler), batteri och elkablar,
Och till sist en radiomärkt smolt med antennen släpandes under kroppen.
Under våren kommer vi undersöka nedströmsvandring av landlocked lax i Winooski River, Vermont, USA. Vi ska under maj månad radiomärka smolt och följa deras migrationshastighet, vägval och överlevnad förbi de tre nedersta kraftverken i systemet. Det är dessa tre kraftverk som skiljer tillgängliga (via fisklift och transport) lekplatser från sjön, Lake Champlain. Det finns by-passes installerade vid kraftverken men kunskap om deras funktion saknas. Efter årets smoltvandring vet vi förhoppningsvis mer!
Detta är ett delprojekt där U.S. Fish and Wildlife Service, the Conte Anadromous Fish Research Center i Turners Falls och the Vermont Fish and Wildlife Department deltar. Det är en del av ett större projekt där målet är att återfå ett livskraftigt vilt bestånd av Atlantlax lax i Winooski River och Lake Champlain.
Hittills har vi varit upptagna med att installera och testa antenner och loggrar. Mer följer…
Olle Calles fortsätter skicka hem rapporter från Costa Ricas djungler:
“Första bobon märkt!
I tät djungel längs branta leriga vägar bar det av med ICE:s 4WD. Trodde inte bilen skulle klara av det, men slutligen nådde vi fram till ett av Reventazons biflöde, Rio Pascua. Fantastiskt regnskog och mycket bananer. Det siktades även armadillo och ett mårdliknande djur, som dock inte syntes från det trånga baksätet.
Väl i floden fick jag hålla ena sidan av ett stort nät med fångststrut och elfiske visade sig vara mer effektivt än kastnät, åtminstone för små fiskar. Vi fångade en rad olika fiskarter och även två arter av kräftor. Äntligen fick vi tag på sex bobos till radiomärkning, även om de var i minsta laget. Efter att ha testat insåg vi att det inte gick att märka dem mellan bröst- och bukfenor, utan istället fick vi lägga snittet mellan buk- och analfena. Vi valde även att radiomärka 3 st tepemechin, som var snarlik bobo fast mindre. Maxstorleken på en bobo ska enligt ICE:s bok över fiskarter i Reventazon vara 700 mm/3,25 kg, men den största vi sett hittills var 250 mm /150 g… Nya försök med kastnät i dag, men längre ner i floden där det även finns alligatorer.
Syftet med studien, utöver att introducera ICE till telemetri, är att utreda i vilken utsträckning och vid vilken tidpunkt bobo vandrar. I Reventazon byggs just nu ett nytt kraftverk med över 100 meters fallhöjd, vilket kommer hindra bobon från att ta sig vidare uppströms. Arten är sannolikt katadrom/amphidrom och leker i det bräckta mynningsområdet eller möjligen i havet. Ynglen simmar därefter uppströms för tillväxt i sötvatten. Än så länge bygger man inga fiskvägar i Costa Rica och många vandrande fiskarter riskerar att decimeras och/eller slås ut av alla de nya kraftverk som byggs, med svenska ögon sett i ren vildmark. Vi hoppas att studien kommer att ge ny kunskap om bobon och även ge insikt om de problem vandringshinder för med sig. Därefter kommer sannolikt möjligheterna till att få till stånd fiskvägar vid vattenkraftverk att vara bättre.
//Olle, Claudio, Luz Marina, Yander, Esteban, Jimi och Mono”
Olle Calles rapporterar från Costa Rica:
“Jag är sedan några dagar i Costa Rica för att hjälpa nationella kraftbolaget ICE (där vi jobbar tillsammans med Luz Marina, Esteban och Yander) i gång med en första telemetristudie på den vandrande fiskarten ”bobo mullet”, Joturus pichardi. Vädret växlar mellan stekhett och fuktigt och tropiska skurar och ja… fuktigt… Stabila installationer av automatiska stationer bådar gott, men ingen bobo fångad ännu. Nya fångstförsök med kastnät (se foto) och elfiske nu! Undrar vilken teknik som är mest effektiv? Jag försöker undvika ond bråd död från myggor, fästingar och ormar… so far o good… Återkommer med nya rapporter, men nu blev det bråttom ut i fält! //OLLE”
