October, 2014

Arbetarbladet skriver om en åtgärd för att underlätta laxens vandring vid vattenkraftverket i Strömsbro i Testeboån: “Genom åren har en stor andel av fiskarna som försökt passera slagits ihjäl i turbinerna på sin väg mot havet. – Även kraftverkskanalen har blivit en dödsfälla när fiskar hamnat där men inte kunnat ta sig därifrån, säger länsfiskekonsulenten Kalle Gullberg. Men nu ska det bli slut på det. Just nu pågår montering av ett galler som ska hindra lax och annan fisk från att simma in i kraftverket.” 

För att även underlätta uppströmsvandringen, som tidigare administrerats via en fiskfälla, ska en fisktrappa byggas. Olle Calles , NRRV och Karlstads Universitet, är inblandad i projektet.

Även Larry Greenberg har denna vecka förekommit i pressen i relation till fiskvandring och vattenkraft. Det är i Landets fria, där han uttalar sig om fiskforskning i artikeln ”Läget för vandrande fiskarter är katastrof”.

BBC har i “How do you entertain a fish?” skrivit en intressant och populär artikel om inlärning, beteende och betydelsen av komplexa miljöer hos fisk. Avstamp tas i forskning om lax i odling, om skillnaden mellan naturliga uppväxtplatser – med stenar, växter, varierade strömmar, predatorer osv. – och odlingens torftiga bassänger. Och om det är möjligt att öka överlevnaden av utsatt fisk genom att låta dem växa upp i en mer komplex miljö, till exempel med fysiska strukturer eller variationer av vattennivån. Bland forskarna som intervjuas förekommer vår NoWPaS kollega Joacim Näslund från Göteborgs Universitet.

När ändå lax och GU står i blickfånget kan vi också glädjas åt att en världsledande laxforskare är KSLA:s första Wallenberg-professor. Det är Ian Fleming som “kommer att knytas till Göteborgs universitet för att där tillföra ny kompetens för att stärka verksamheten inom fiske och vattenbruk”.

För några veckor sedan återfångades en märkt Atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus) i Enångersfjärden söder om Hudiksvall. Stören var 165 cm lång och vägde 20,3 kg. Den hade enligt uppgift kläckts 2001 och satts ut i Östersjön vid mynningen till Peene. Stören var under 1800-talet fortfarande väl utbredd i Östersjön och lekte i de södra vattendragen. Överfiske och utbyggnad av vattendragen ledde till en kraftig minskning som i princip utrotade fisken från området. Under senare år bedrivs försök att återintroducera stören i Östersjön.

 

På tisdag, den 7:e Oktober kl. 13.15 i rum 5F416 kommer John Piccolo hålla ett seminarium om Strupsnittsöring (Oncorhynchus clarki). Alla är välkomna!

Redan i juli drog förberedelserna igång inför höstens labförsök (se tidigare inlägg).

Efter tips från länsstyrelsen i Dalarna om vilket vattendrag man skulle kunna hitta gott om flodpärlmusslor i så åkte jag och Martin dit för att ta oss en titt.

Musslorna övervakades i fält. Genom att försiktigt öppna musslan med en speciell tång kan man ta sig en titt på musslans gälar. Ifall den är gravid syns larverna, som kallas glochidier, som en gulaktig massa på gälarna.

När det började närma sig för larverna att släppas togs några musslor in till akvarieanläggningen på universitetet. Där fick de stanna tills de släppt sina glochidielarver.

Här kan du se en liten film på de små glochidierna.

Efter en lång väntan var mussellarverna på Tansåns flodpärlmusslor äntligen redo att släppas.

Glochidier från fyra flodpärlmusslor blandades till en ”glochidiesoppa” som öring från fyra olika stammar infekterades med. Öringen fick simma runt i ett bad med 25 000 glochidier/l under 45 minuter.

Öringarna simmar nu runt i sina akvarier, medan mussellarverna på deras gälar förhoppningsvis växer och mår bra.

Avslutar med en bild på mina favoritfiskar. Öringarna i akvarium 5. De är så snälla och bråkar inte, så ingen är mörkbrun och ligger på botten och är ledsen, ingen har svamp och de blir så glada när man kommer förbi och matar dom.

I förra veckan fick jag hjälp att elfiska biokanalen.

När biokanalen var nybyggd var elritsan den klart vanligaste arten. När sedan laken hittade till biokanalen minskade antalet elritsor snabbt. Under detta elfiske var elritsan återigen vanligast, kanske på grund av sommarens ommöblering av kanalen? Laken var dock fortfarande vanlig och vi fångade en hel del lakar i storleken ~20 cm.

I övrigt fick vi även några simpor, harrar, abborrar och öringar.