Idag fortsatte vår finsk-svenska workshop med forskare från Vilt och fiskeriforskningsinstitutet i Oulo. Från Karlstad Universitet pratade Johnny Norrgård om odlad smolt, smoltvandring, kraftverk och gäddor; Anders Andersson om Vänern, laxen och sportfisket; Olle Calles om nedströmspassage; Anna Hagelin om laxens lekvandring i Klarälven, Stina Gustafsson om biokanalen i Västerdalälven och Martin Österling om forskning och återintroduktion av tjockskalig målarmussla.
Panu Orell, från Oulo, pratade om fiskvägar i Finland. Hur också de har många dammar men få fiskvägar samt tappat många migrerande fiskpopulationer och ersatt dem med kompensationsutsättningar. I Finland är det så illa ställt att de kollar på Sverige för att hitta erfarenheter om fiskvägar. Han visade resultat från undersökningar vid Merikoski Fishpass i Oulujoki River. Uppströmsvandrande lax hade studerats och de fann förseningar på runt 3 veckor (från att fisken nådde dammen till den hittade fiskvägen) och endast 40-50% av de märkta fiskarna lyckades passera dammen via fiskvägen. Fiskgruppen som använde fiskvägen dominerades också fullständigt av 1SW hannar (det vill säga hannar som spenderat en vinter till havs – 1 Sea Winter – innan de återvänt till älven för att leka) och endast några få procent av de passerande fiskarna var honor. Orsaken var oklar och teoerier som framlades var en storleksselektiv fiskväg och/eller selektivt fiske. Vad gäller framtiden pekade Panu på en prioriteringsordning i fiskvägsprojekten och hoppades att åtgärder i Kymijoki River skulle bli en stor finsk fiskvägsframgång. Han avslutade sin presentation med att prata om hur telemetri och flödesmodeller kan samköras för att skapa en generell förståelse för fiskbeteende i olika flödessituationer.
Den andra finska presentationen kom från Maare Marttila och handlade om tvärvetenskapliga studier av restaurering av vattendrag. Att kombinera ekologiska och socioekonomiska metoder kan vara viktigt vid utvärderingar och beslut gällande åtgärder i vattendrag. Ett restaureringsprojekt kan utvärderas på flera olika sätt. Hon visade utvärderingar av på habitatets egenskaper, tex strömhastighet, substratstorlek, skuggning, heterogenitet – före, efter, långt senare åtgärden och i jämförelse med ett mera orört vattendrag. Fiskpopulationerna – före och efter en åtgärd – jämfördes genom att titta på elfiskedata. En tvärvetenskaplig utvärdering sker sedan genom att väga samman ekologiska data (tex. fiskpopulationer, salmonid reproduktion, macroinvertebrater), kostnader för åtgärden och den samhälleliga framgången – i form av ekosystemtjänster – åtgärden åstadkommit. Den samhälleliga framgången (“the societal success”) är svårmätt. Maare själv försöker mäta den med frågeformulär till fiskare, kanotister och lokalinvånare. Att väga samman alla olika aspekter kan möjliggöra en systematisk jämförelse av alternativa restaureringsmöjligheter.
Därefter hölls några korta presentationer förberedda av forskare som inte kunde närvara. Bland annat en kort presentation om en undersökning som visade att en mer komplex uppväxtmiljö ger livskraftigare odlade smolt – smolt med, bland annat, bättre simförmåga, fenkondition, anti-predator beteende, kapacitet att äta naturlig mat och högre överlevnad i odlingsmiljön. Efteråt följde sedan innan någon timmes diskussion och ett studiebesök till Forshaga-fällan.