I somras genomfördes en fältstudie för att se hur den vildfödda smolten klarar sig på sin nedströmsvandring i Klarälven – på vägen från uppväxtområdena kring Sysslebäck till Vänern. En liknande studie gjordes 2009, men i somras avtalade vi med Fortum om att de skulle spilla vatten i kraftverken samtidigt som studien genomfördes. Skulle spillet öka smoltens överlevnad på vägen?

Det blev drygt två hektiska månader i fält för de två fältassistenterna Jacob Greenberg och Adam Lewenhaupt, under överinseende av Johnny Norrgård och Eva Bergman. Projektet bekostas dels av Interregprojektet ”Vänerlaxens fria gång” och dels av Fortum som står för kostnaden av spillvattnet.

När loggrarna låg på plats märktes de infångade fiskarna med akustiska sändare och återutsattes på fyra olika ställen längs älven. Akustiska sändare ger ifrån sig små ljudsignaler som kan fångas upp av utplacerade loggrar. Efter att fisken satts ut genomfördes manuell pejling av fisken med hjälp av en hydrofon. Sträckan mellan utsättningsområdet längst i norr och Edebäck tar två dagar i båt att pejla, och sträckorna mellan kraftverken ytterligare 3-4 dagar.

Efter några veckor hade smolten antingen tagit sig till Vänern eller identifierats som ”saknade” och studien kunde avslutas. Då bärgades loggrarna och tankades ur på sitt datainnehåll. De flesta loggrarna var lätta att hitta och få upp, men några kunde inte återfinnas med mindre att Johnny fick dyka efter dem! Nu finns loggrarna i tryggt förvar och siffrorna ligger i datorn. Det som nu återstår är att följa varje fisks vandringsbeteende och räkna fram hur stor andel av smolten som tog sig hela vägen till Vänern och var och när de övriga försvunnit.

Smoltforsok2

Smoltforsok3

Smoltforsok4

Texten är ursprungligen en mini-rapport skriven av Eva Bergman, Johnny Norrgård, Jacob Greenberg och Adam Lewenhaupt för Länsstyrelsen Värmland. 

Fältarbetaren Daniel Nilsson berättar: Jag har nu jobbat ungefär en månad som fältarbetare i projektet ”Vänerlaxens fria gång”. Den här delen av projektet är ett led i att få lax och öring att kunna ta sig från Vänern och till sina lekplatser mellan Ekshärad och Höljes. Man vill i framtiden även få laxen att leka uppströms Höljes. Problemet består i alla kraftverk på vägen upp, där det första är placerat i Forshaga ca 2 mil norr om Karlstad.

När fiskarna kommer till Forshaga så är det stopp. Det finns ingen laxtrappa som hjälper de förbi kraftverket. Här har Fortum fått ålagt sig att bygga en fiskfälla. den fungerar då så att lekfisk (fisk som vill uppströms för att leka) själva vandrar in i fällan. Där sorteras de, mäts och transporteras senare upp med tankbil till vatten varifrån de själva kan vandra vidare mot sina lekplatser högre upp i systemet. Vissa laxar kommer sen simma upp och leka medans det finns vissa som vänder neråt och fastnar mellan kraftverken. När laxen har lekt så övervintrar den uppe i systemet och vänder sedan neråt mot Vänern igen. Det gör även de ”smolt” (laxyngel) som ska ner och äta sig stora i 2 eller flera år innan de sen ska upp och leka i sin tur. Problemet uppkommer vid nedströmsvandringen där de måste gå genom turbinerna (om det inte spillls vatten vid kraftverken) ner. Turbiner på 7 kraftverk. Det är inte många procent av fiskarna som överlever. Mycket på grund av detta och frikostigt fiske tidigare så har laxfångster gått från 30 000 lekfisk på 1800-talet till ca 500 st idag.

Projektet ”Vänerlaxens fria gång” tar alla dessa delar i anspråk och söker lösningen på problemen. Den delen jag är med på handlar om att effektivisera fällan i Forshaga, det är doktorand Anna Hagelin på KAU som sköter denna delen , och jag är då fältarbetare åt henne och hjälper till med att utföra praktiskt arbete i fält så hon kan sköta andra viktiga delar.

På kraftverket i Forshaga så har vi placerat ut 4 loggrar. En logger är en apparat som registrerar när en speciell sändare passerar eller kommer nära, sändare som vi sätter på lax. Sen gjorde vi en signalkarta i vattnet nedströms kraftverket. Detta för att se vilken väg laxen tar när den närmar sig kraftverket.

Jag och Anna har märkt 28 laxar som kom upp tidigt till fällan, tidigt lekvandrande fiskar som vill upp och leka. Dessa ska då studeras hur de beter sig när de släpps upp mot lekomårdena så tidigt. Anna som satt sändare på 100-tals fiskar utför då själva proceduren medans jag antecknar och hjälper till som en sjuksyster. De laxar vi märker är oftast mellan 70-90 cm så i mina ögon sett inga småfiskar.

Vi har även ett samarbete med en yrkesfiskare på Vänern. Han fiskar bland annat med ryssjor. Stora fångstburar som har långa ledarmar som leder in fisk i buren. I dessa fångas bland annat lax. Lax som vi sätter sändare på . Det har monterats loggrar i varje älvmynning i Klarälven så vi kan se när, och via vilken väg, de märkta laxarna från Vänern stiger upp i älven. När dessa så småningom kommer upp till Forshaga så pejlas de in till fällan. Detta görs både med hjälp av signalkartan och med handpejling.

ForshagaSignalkarta

Karta över området nedströms Forshaga kraftverk. De svarta markeringarna är då signalpunkter. Där har vi haft en sändare som registrerats av loggrarna. Allt för att utröna var laxen vill gå. Till slut så kommer den förhoppningsvis gå in i fällan.

radiomärkt lax

Här poserar Anna stolt med en laxhane som fått en radiosändare. Sändaren kan man se vid ryggfenan

radiomärkning på Vänern

Daniel Nilsson och yrkesfiskaren Måns Bagge på väg ut på Vänern. Märkränna i förgrunden.

/Daniel Nilsson, fältarbetare

Texten är, i något annorlunda utformning, även publicerad på bloggen Nesseman

InterregKlarälven2012Vi, alltså forskargruppen Naturresurs Rinnande Vatten på ämnet biologi vid Karlstads universitet, medverkar i det Interregfinansierade projektet Vänerlaxens fria gång. Under två år har vi genomfört projekt i Klarälven i syfte att lära oss mer om laxens biologi i Klarälven. För att kunna genomföra en god förvaltning av ett ekosystem måste man ha goda kunskaper om de arter man vill förvalta. Laxen är en sådan art och våra olika projekt syftar till att lära oss mer om laxens olika livsstadier i älven. Var leker den? Hur många utlekta fiskar överlever och tar sig ut i Vänern igen? Hur många överlever till olika ålder? Hur många kommer tillbaka för att leka? Hur många lyckas vi fånga i Forshaga? Alla dessa frågor söker sina svar och vi ska försöka svara på en del av dem. Målsättningen är att i slutet av projektet kunna göra en god bedömning av hur mycket lax som finns och kunna identifiera de svaga perioderna i laxens livscykel. När man har den kunskapen blir det lättare att lägga grunden till en bra förvaltning som förhoppningsvis kan leda till ett starkare bestånd av den vilda laxen i Klarälven.

Under 2012 har vi haft fem olika delprojekt igång i Klarälven. Våra studier har berört 1) lekfiskens vandring från Vänern upp till Forshaga, 2) lekfiskens vandring från Edebäck till sina lekområden, 3) keltens vandring nedströms, 4) smolten uppströms Edebäck och 5) smoltens vandring från Forshaga till Vänern.

I årets redovisning redovisar vi dels vad som gjorts, vilka preliminära resultat vi hunnit få fram hittills samt i aktuella fall kortfattat hur de fortsatta studierna ser ut. Dessutom beskriver vi en studie om vild smolts nedströmsvandring som vi skulle vilja göra 2013. Vi vill också påpeka att det är väldigt obearbetade siffror som redovisas och att det ännu är för tidigt att dra för stora slutsatser av det redovisade materialet. Vi arbetar vidare med analyserna och redovisar våra slutsatser allteftersom datamaterialet är färdigbearbetat.

Läs rapporten här: Vänerlaxens fria gång – Redovisning av fältarbetet 2011-2012

Vi har i dagsläget märkt 28 öringar och 28 laxar som gått upp tidigt på säsongen fram tom mitten av juli. Vi håller nu på att märka ytterligare 35 laxar som gått upp sent from mitten av augusti.

Tanken är att vi ska titta på skillnader i beteende under migration och lek mellan dessa olika typer av fiskgrupper. Vi
kommer också att jämföra dessa med de fiskar vi märkte i fjol.

Det vi kan se än så länge är att öringen kommer först till fällan i Forshaga och verkar utnyttja biflödena i större utsträckning än vad laxen gör.

Vi har också varit med yrkesfiskare Måns Bagge och märkt lax fångade i ryssjor på Vänern. Detta har vi gjort för att titta på dels val av väg upp i älven men också för att kartlägga fiskens rörelser nedanför kraftverket. Dessa fiskar kan också ge en viss indikation på fällans effektivitet. Än så länge har endast en fisk utav de tio som gått upp till kraftverket, hittat in men den ångrade sig snabbt och gick ut tillbaka.

Måns och Anders ser över märkutrustningen

Barnens universitet med ”ålamörker” följdes av Interreg-möte i Sysslebäck (Långberget) på tisdagen med många intressanta presentationer om Klarälven/Trysilelva i dag och i framtiden.

Från vänster till höger: Pär Gustafsson (tidigare Kau, nu Lst Värmland), Tore Qvenild (Fylkesmannen i Hedmark), Stefan
Stridsman (Havs- och vattenmyndigheten), Olle Calles (Kau) och Anna Hagelin (Kau). Värt att notera är att tjuvfiskeperioden har inletts… : )

Andra talare var Mikael Hedenskog (organisatör och projektledare, Lst Värmland), Jon Museth (NINA), Grete Algesten (Lst Värmland), Kjetil Olstad (NINA), Richard Gow (Lst Värmland/Kau), Marco Blixt (Fortum). Ett stort tack till Mikael och Tore för ett bra möte.

 

 

På torsdagen bar det av till Naturum Ronneby för en presentation på temat ”Rädda vandringfisken” (foton) och på fredag för möte med Länsstyrelsen Blekinge m.fl. i Lyckeby vid Lyckebyån. Grattis till Robert Ekholm på Naturum för utmärkelsen ”Årets Naturum 2011” och stort tack till en liten men intresserad skara åhörare på Naturum.