Nu när vintermörkret breder ut sig kan det kanske vara trevligt att prata lite om våren och tider när vattnet blir varmare istället för kallare. Förra våren spenderade jag en knapp vecka med att assistera på ett forskningsprojekt om lekvandrande Blueback herring (Alosa aestivalis) och Alewife (Alosa pseudoharengus) i Herring River, på Cape Cod på USA:s östkust. Båda arterna är sillfiskar och går på engelska under epitetet River herring. De vandrar vid tiden för lek från havet upp i vattendrag för att leka i dammar uppe i bäcksystemet. De har historiskt haft stor ekonomisk och kulturell betydelse på Cape Cod. Forskningsprojektet i Herring River handlar om att kartlägga de vandrande sillfiskarnas lekvandring i relation till en tidvattenssluss, kulvertar och det naturliga damm-systemet i området. 

Förra våren, fångade vi fisken med landvad, och med driftnät på natten, i området nedströms tidvattenslussen. Fisken märktes sedan med pit-tags och/eller akustiska sändare. Det akustiska systemet användes för att kartlägga fiskens rörelse framför tidvattenslussen under olika tidvattensfaser. Även predatorfiskar märktes senare under säsongen. Detta för att undersöka den vandrande sillens beteende även i relation till rovfiskarnas rörelser. Högre upp i systemet övervakades kulvertpassager och damm-mynningar av pit-tag läsare. På detta sätt kunde fiskens vandring från havet ända upp i dammsystemet, och tillbaka igen, följas i detalj.

Alewife – fångad med landvad.

En akustisk mottagare i förgrunden och tidvattenslussen i bakgrunden. Fotot är taget under lågvatten.

Fisken vandrar uppströms i bäcksystemet. Här ska de precis passera genom en kulvert övervakad med pit-antenner.

Bäckarna leder till (eller rättare sagt kommer från) dammar där fisken leker.

Karta från Google Maps. Fisken vandrar upp i systemet via Herring River i nedre vänstra hörnet. Damm-systemet, å andra sidan, syns i bildens högra del.

Under förra veckan besökte sju av oss från Karlstads Universitet Nederländerna för att diskutera den projekterade Fish Migration River. Det är en enorm fiskväg som är tänkt att gå genom Afsluitdijk, en tidvattensbarriär mellan Waadenzee i Nordsjön och den skapade sötvattenssjön Zuiderzee i Nederländerna. NRRV, med Olle Calles och Eva Bergman i spetsen, har varit ansvariga för att ta fram en monitoringplan för att utvärdera fiskvandringen genom och vid den tänkta fiskvägen. I fredags besökte vi Afsluitdijk tillsammans med forskare från IMARES, lokala förvaltare och organisatörer från Fish-migration-river-teamet. Efter besöket disktuerade vi fiskvägens design och monitoringens utförande.

Den stora utmaningen är att släppa in vandrande fiskar men inte saltvatten. I dagsläget är tidvattenslussarna stängda vid högvatten och fisken tvingas, om den vill förbi slussarna, simma mot starka strömmar vid lågvatten. Fiskar som kan tänkas använda fiskvägen är bland annat storspigg, ål, havsnejonöga, flodnejonöga, staksill, nors, skrubbskädda, öring och sik, med lax och stör som spektakulära framtida målarter. För den mer långvandrande anadroma fisken är Rhens vattenssystem ett troligt slutmål. En tiondel av Rhens vatten rinner ut genom slussarna vid Afsluitdijk. Fiskvägen skulle också kunna användas av sötvattensfisk, såsom gös och gärs, för att ta sig in i sjön igen, efter att ha spolats ut när tidvattensslussarna öppnas.

En simulering av Fish migration River (bilden från www.wageningenur.nl)

Utflödesområdet för vatten från slussarna. Det är i det här området, förmodligen till vänster om bilden, som fiskvägen planeras att byggas. Stolparna vi ser, och de ryssjor som hör till dem, är en del av ett övervakningsprogram för att undersöka vilka fiskar som finns i området, var de uppehåller sig och hur detta skiljer sig åt i tiden.

Slussarna under fallande tidvatten. När tidvattennivån är låg strömmar sötvatten ut från sjön, genom slussarna.

Afsluitdijk är en fördämning mellan Nordsjön och Zuiderzee i Nederländerna. Fördämningen byggdes för att skydda landområden från översvämningar men har kraftigt förändrat ekosystemet i bukten – omvandlat vattnet från salt/bräckt till sött, motverkar tidvattendynamiken och utgör ett rejält vandringshinder för diadroma fiskar. Men nu väntar ett, åtminstone för den vandrande fisken, intressant projekt. En “fish migration-river” ska öka möjligheterna för vandrande fiskar att ta sig förbi barriären planeras. Se mer om projektet här: