Studenterna på masterkursen ”Vetenskapliga metoder i sötvattensekologi” skriver här om sina upplevelser i Falkenberg.

ryssja

Ryssjan placeras ut.

“20 maj startade äventyret på Karlstad Universitet inför våra fältdagar i Falkenberg med att vi drillades i konsten att suturera fisk. Det hela föregicks av att vi fick träna på blå disktrasor för att få in sutureringstekniken. Sedan gick vi över till att träna på avlivad fisk under verkliga omständigheter med tidtagning under ingreppet och insättning av sändare och PIT-tags. Som ett sista eldprov fick vi märka bedövad levande öringsmolt.

Dagen därpå packade vi bilarna fulla med fältutrustning och styrde kosan mot Falkenberg. Väl på plats vid Hertings vattenkraftverk startade vi med en rundvandring för att orientera oss i vårt klassrum för de kommande dagarna. Vi tittade på fiskräknaren vid uppströmspassagens början och fiskfällan vid nedströmspassagen. Vi beundrade också det nya lutande intagsgallret och njöt av forsen i den naturlika fiskvägen. Den sköna skåningen Jonas Christiansson, för tillfället ansvarig för uppföljningsprojektet vid Herting, tog väl hand om oss både denna första skakiga dag och resten av vistelsen.

Vi startade fredagen med att titta på när fällan vid nedströmspassagen vittjades, vilket görs dagligen. Utöver några smolt så fanns en kraftigt sälbiten stackars lax. På förmiddagen hade vi besök av årets naturvårdsbiologistudenter från KAU som vi demonstrerade vår nyförvärvade fiskmärkningskunskap för. Vi upprättade tre stationer som studenterna i mindre grupper fick besöka. En där de fick prova på radiopejling av fisk, en där fiskmärkning demonstrerades samt en där de själva fick testa att sy i disktrasor. Studenterna verkade nöjda och glada och vi hade kul. Efter lunch blev det en liten båttur för att vittja ryssjor. Ryssjorna är utplacerade för att fånga uppströmsvandrande havsnejonöga (Petromyzon marinus) som tidigare inte kunnat ta sig förbi kraftverken. Genom att fånga och märka havsnejonöga är målet att undersöka om den nya fiskvägen fungerar även för dem. Men vi kammade noll denna dag, ryssjorna var tomma. Vi hann också med ett besök längs Högvadsån och kvarnen i Nydala och avslutade med en skön promenad vid Sumpafallen. Kvällen avrundades med gemensam grillning på Skrea camping. Kockarna serverade flankstek, fransk potatissallad och ett mustigt rött vin.

havsnejonoga

Ett av de fångade havsnejonögonen på märkningsbordet.

Lördagen blev en spännande dag. Direkt på morgonen vittjades nedströmspassagen i vanlig ordning men denna gång fick vi själva ansvara för att håva, artbestämma, räkna och mäta den sprattlande fisken. Sedan var det dags för ryssjorna där vi, hör och häpna, lyckats fånga årets första havsnejonöga. Den oväntade och roliga fångsten kullkastade det planerade schemat för dagen och fokus fick istället läggas på förberedelser för märkning. Nu blev det dessutom plötsligt bråttom att rengöra och rätta till ryssjorna inför den förmodade och efterlängtade anstormningen av havsnejonögon. En högtryckstvätt införskaffades i all hast och ryssjorna plockades upp på land och spolades. När ryssjorna var rena och vi var blöta och nergeggade så sattes de tillbaka i strömmen. Ett konststycke som krävde vältajmat samarbete av fyra man i två gummibåtar. Som en belöning för slitet med ryssjorna fick vi bevittna en exemplarisk radiomärkning utav havsnejonöga utförd av dr Olle Calles.

Sista dagen startade vi med att i ett rasande tempo först vittja nedströmspassagen och sedan ryssjorna. Gårdagens slit med att iordningställa ryssjorna visade sig ha varit mödan värt då vi faktiskt fann ytterligare ett havsnejonöga. Därmed upprepades märkningproceduren, denna gång med Jonas som kirurg. Av nyfikenhet bestämde vi oss också för att pejla gårdagens märkta havsnejonöga. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Efter att ha letat i närområdet vid kraftverket utan resultat fortsatte vi cirka 2 km nedströms ända till Tullbron i Falkenbergs centrum. (På vägen passerades även Vallarnas friluftsteater där Johannes passade på att kliva upp på scen och framföra ”Gubben Noak” på munspel för oss.) Men fortfarande hörde vi inga signaler och vände med tunga steg åter till Herting och grubblade på vad som hade gått snett. Var det sändaren som inte fungerade? Hade havsnejonögat rymt? Eller var det något fel på vår mottagare? Det visade sig dock att det eftersökta objektet hela tiden befunnit sig vid kraftverket. Den hade gömt sig i en av betongfickorna vid turbinutloppet vilket gjorde att signalen blev svår att uppfatta. Att äntligen få lägga in positionen i GIS-programmet på surfplattan kändes som en perfekt avslutning på mycket lärorika, roliga och berikande fältdagar.

Och förresten, alla våra övningsmärkta öringar lever ännu.

Emmy, Johannes, Kristin, Peter, Pia och Simon”