Igår höll Anna Hagelin, doktorand vid Karlstads Universitet, ett seminarium med titeln “Fallback frequency in Landlocked Atlantic salmon and Brown trout – Does timing matter?”. Hon berättade om preliminära resultat av en telemetri-studie på lax och öring i Klarälven.

När lekvandrar laxen och varför just då? De allra flesta Atlantlaxar leker på hösten men variationen i när de vandrar upp i älven är stor. En del populationer (eller delar av populationer) vandrar på hösten innan lek, andra redan på våren och i en del extremfall – som till exempel i Loire, Frankrike – vandrar lax upp redan hösten/vintern året innan lek. Eftersom laxen inte äter i älven innebär en tidig uppvandring en potentiell kostnad i form av utebliven tillväxt. Frågan är då varför många laxar ändå vandrar upp tidigare än de “skulle behöva”. Flera teorier har försökt förklara de tidiga vandrarna. En vanlig förklaring är att de tidiga vandrarna vandrar högre upp i systemen och därför behöver mer tid för att vandra. En annan förklaring är att de behöver ta sig upp i vattendrag som bara är passerbara under vissa delar av året (detta är exempelvis en trolig förklaring för extremfallet Loire). Genom att vandra in i en kall älv, utan predatorer och vila sig fram till lek skulle fisken också kunna byta reducerad tillväxtmöjlighet mot högre överlevnad. Tidiga fiskar kan också tänkas få en en konkurrensfördel på lekplatsen gentemot sina senkomna, och mindre hemtama, populationsfränder. Olika förklaringar kan tänkas vara sanna i olika grad för olika populationer.

I Klarälven, där laxen vandrar upp åtminstone från maj till oktober, vet vi inte vad som driver variationen. Vad Anna Hagelins preliminära resultat visar är dock att fiskar som vandrar upp i Klarälven tidigt i högre utsträckning blir fallbacks. I utbyggda vattendrag där den uppströmsvandrande fisken passerar vattenkraftverksdammar, antingen via fiskvägar eller genom att lyftas/transporteras, finns risken att de ska falla tillbaka nedströms kraftverket igen – via spill, turbiner eller fiskvägar. Fiskar som faller tillbaka kallas fallbacks. Att falla tillbaka kan ha kraftig påverkan på den individuella fisken –  det ökar tids- och energiåtgången för passage – och på populationen som helhet. På platser där fisken räknas vid passage kan förekomsten av fallbacks leda till dubbelräkning och felaktiga beståndsuppskattningar. I Klarälven där den uppströmsvandrande laxen fångas i Forshaga, transporteras uppströms, förbi åtta kraftverk utan fiskvägar, och släpps ut i älven för att fortsätta sin lekvandring är att falla tillbaka likställt med att bli utestängd från lekplatserna. Detta innebär naturligtvis att fallbacks är en viktig aspekt av förvaltningen av laxbeståndet i älven. Men varför faller tidiga fiskar tillbaka i högre utsträckning än sena? Och vad skulle man kunna göra åt det? Det är några av frågorna Anna jobbar med just nu. Vi ser fram emot resultaten av detta arbete!

Den vetenskapliga artikeln “Spawning migration of wild and supplementary stocked landlocked Atlantic salmon (Salmo salar)”, om laxens lekvandring i Klarälven, har publicerats i River Research and Applications. Författare är Anna Hagelin, Olle Calles, John Piccolo, Larry Greenberg och Eva Bergman från NRRV, Karlstads Universitet. I artikelns abstrakt skriver de:

“Upstream migration by adult salmonids is impeded by dams in many regulated rivers, as is the case for landlocked Atlantic salmon, Salmo salar, in the River Klarälven, Sweden. There, the salmon cannot reach the spawning grounds due to the presence of eight dams. Hence, hatchery-reared smolts are released downstream of the dams, and upstream migrating spawners are caught in a trap at the lowermost dam before transported by truck to the spawning grounds past the dams. To identify the spawning grounds and compare the behavior of wild and hatchery-reared Atlantic salmon during upstream migration and spawning, 34 wild and 28 hatchery-reared, radio-tagged Atlantic salmon were followed during their spawning migration from August to October 2011. Half (50%) of the hatchery fish, but only 11,8% of the wild fish ended up as fallbacks, i.e. they migrated past the first downstream power station, and did not spawn. A significantly higher proportion (21.4%) of hatchery- reared salmon moved in an erratic way, with several up and down stream movements, when compared to the wild salmon (5.9%). When looking at the salmon that stayed in the river (exc. fallbacks), wild individuals exhibited a holding behavior (little or no movements before presumed spawning) more often (86.7%) than the reared ones (50%). The wild salmon also held position (and presumably spawned) for longer time (25.4 days) than the reared salmon (16.1 days). Reared salmon held position, on average, 10 km further upstream than wild salmon, passing the presumed best-quality spawning habitat. The migration speed (average 17.4 km/day) between two logger stations did not differ between wild and reared fish or between sexes. Our results suggest that the reproductive success of hatchery-reared Atlantic salmon is relatively low and their capacity as supplementary spawners to the wild population in the Klarälven, is probably small.”

Läs artikeln här. Om du inte har tillgång till tidskriftens innehåll men ändå vill läsa artikeln, maila författarna!

Norsen leker i samband med islossningen på våren, då könsmogna fiskar i såväl Östersjön som de stora insjöarna söker sig upp i älvar och mindre vattendrag för att leka. I vissa sjöar sker leken längs långgrunda grusstränder eller i bäckmynningar. Den här veckan har norsen, eller slommen som den kallas här i Värmland, gått upp i Klarälven för att leka. För första gången på flera år har den nått så långt upp som till Forshaga. Norsen utgör där byte för rovfiskar, fåglar och en upprymd lokalbefolkning.

Under leken lägger honan upp till 50 000 ägg som omges av en klibbig hinna som spricker och förankrar äggen vid botten. Senare släpper äggen, driver nedströms och kläcks efter 3-5 veckor. Läs mer om nors på HAV:s hemsida eller på Fishbase.

Naturmorgon på Sveriges Radio P1 sänds varje lördagmorgon med start strax efter klockan 6. Inslag om livet i och runt rinnande vatten återkommer ofta i programmet.

En hel del intressanta, och för oss relevanta, reportage sänds med ojämna mellanrum ut i etern. Här kommer ett axplock av avsnitt som alla berör ekologi i rinnande vatten och kan laddas ner från Sveriges Radios hemsida. Perfekta som sällskap i hörlurarna under ensamma promenader eller tråkiga hushållssysslor!

*2011-08-06 – Klarälvslax och musslor – med Eva Bergman och John Piccolo

*2011-08-20 – Sanddyner vid Klarälven och livet i Voxnan

*2011-09-10 – Ekologisk och genetisk mångfald hos Öring i svenska fjällen

*2011-11-19 – Tjockskalig målarmussla och Sik med Johnny Norrgård

*2013-09-07 – Översvämmningsekologi och mygg i Dalälven

*2013-09-21 – Vägtrummor och vandrande fisk

*2013-10-05 – Flodnejonöga i Kalixälven

*2013-10-19 – Stem

*2013-11-02 – Flodpärlmussla

Trevlig lyssning!

Imorgon, tisdagen den 11 februari håller Daniel Nyqvist, doktorand vid Karlstads Universitet, ett seminarium med titeln “Downstream migration of Atlantic salmon kelts in River Klarälven”. Seminariumet ges klockan 13:15 i rum 5F416 på KAU. Alla är välkomna!

Länsstyrelsen Värmland rapporterar på sin blogg – Värmlandsfiske – om förra årets fångster och upptransporter av lax och öring i Klarälven. Både den vilda laxen och öringen upplevde rekordår (efter moderna mått) med 1050 vildfödda laxar och ett knappt 150-tal migrerande vilda öringar upptransporterade från fiskfällan i Forshaga, mot lekområden i norra Värmland.

Länsstyrelsen skriver på bloggen: “Anledningen till de höga fångstsiffrorna kan vara flera. Dels öppnade fällan tidigare än vanligt vilket som sagt troligtvis var speciellt gynnsamt för fångsten av öring eftersom den stiger tidigare. Dessutom var det ett år med relativt lågt flöde i älven (alla minns väl hur lite vatten det var i älven i somras/höstas) vilket innebar lite vatten genom kraftverkets spilluckor och därmed uppstod lite s.k. distraktionsvatten. Eftersom fisken vill uppåt i älven simmar den mot området med störst flöde och i och med lite distraktionsvatten lockas fisken lättare mot fiskvägens ingångar. De förbättringar av fällans funktion som Fortum och Länsstyrelsen arbetat med under de senaste två åren i form av tex mer lockvatten ur fiskvägens två ingångar och koncentrering av lockvattenströmmen har förhoppningsvis också bidragit till högre effektivitet än tidigare. Preliminära resultat från årets studier av radiomärkt oklippt K-lax på vandring mellan Vänern och Forshaga indikerar en fälleffektivitet på ca 50 %. Det kan innebära att lika många K-laxar som fångades (ca 1100) blev kvar nedströms kraftverket och alltså aldrig transporterades upp för naturlig lek. En tredje anledning till de höga fångstsiffrorna kan även vara ett högre totalantal stigande fisk jämfört med tidigare år vilket skulle kunna förklaras med bättre överlevnad rom-smolt och/eller bättre överlevnad för vuxen fisk ute i Vänern. Eller en kombination av både högre effektivitet och mer fisk.”

På bloggen kan man också se intressanta diagram över fångster vid olika tider, utveckling över tid och fördelning av fångsten mellan de olika grupperna fisk (vild/odlad, öring/lax och Gullspångsfisk/Klarälvsfisk).

Läs mer på Värmlandsfiske: Summering fångststatistik Forshagafällan 2013

I veckan har vi studenter på kursen Ekologisk miljövård på Karlstads Universitet gjort fyra studiebesök. Vi gjorde ett besök i Almarskogen där Ove Nystrand från Karlstad Stift informerade om skogsbruk och skogsvård i Sverige, samt Svenska kyrkans förvaltning av sin skog. Samma dag åkte vi vidare till Gullspångsälven där bland annat Länsstyrelsen och kommunen inventerade lekgropar. Vi fick också möjlighet att studera lekgropar och få en insyn i förvaltningen av lax och öring i Gullspångsälven.

Andra dagen bjöd på minusgrader och solsken då vi åkte till Öjenäsbäcken utanför Arvika. Först träffade vi Bo-Erland Johansson som informerade om de biotopåtgärder som gjorts för att restaurera bäcken då man tidigare använde ån för flottning av virke. Bäcken har i samband med flottningen rätats och rensats ur och nu försöker man återställa dess naturliga tillstånd eftersom det finns skyddsvärda arter så som flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) och mossan timmerskapania (Scapania apiculata).

Efter lunch fick vi möjlighet att testa på biotopkartering tillsammans med Richard Gow från Länsstyrelsen Värmland. Vi fokuserade på strömhastighet, öringbiotop samt bottensubstrat.

Sista dagen bjöd på ett besök vid Forshaga kraftverk där vi fick se Fortums avelsfiske. Vi missade tyvärr kramningen av lax och öring som ägde rum dagen innan, men fick studera deras anläggning och laxtrappa samt videoinspelning från laxtrappan.

Till vänster: Johnny Norrgård visar en stor lekgrop i Gullspångsälven

Mitten: Vi letar förgäves efter lekande lax och öring uppströms laxtrappan i Gullspång. Istället för lax fick vi dock se en strömstare!

Höger: Laxtrappan vid kraftverket i Gullspång

Till vänster: En kramad Klarälvslax i Forshagas avelsfiske

Mitten: Kläckningsboxarna med befruktad rom från avelsfiskarna

Höger: Laxtrappan vid kraftverket i Forshaga

 

Vi har haft roliga, givande dagar och fått se samt uppleva många nya saker!

/Biologistudenterna på KaU

Just nu är höstens nedströmsvandring av lax (och öring) kelt i Klarälven i full gång. Vi följer ett fyrtiotal radiomärkta laxars öden och äventyr och hoppas samla in intressant information. Detta är tredje säsongen i rad som vi med radiotelemetri följer den utlekta laxens vandring och beteende i älven. Av störst vikt, inför framtida fiskvandringsåtgärder, är kanske att vinna ytterligare kunskap om fiskens beteende vid det första vattenkraftverket (Edsforsen) som de stöter på under sin nedströmsvandring.

I somras genomfördes en fältstudie för att se hur den vildfödda smolten klarar sig på sin nedströmsvandring i Klarälven – på vägen från uppväxtområdena kring Sysslebäck till Vänern. En liknande studie gjordes 2009, men i somras avtalade vi med Fortum om att de skulle spilla vatten i kraftverken samtidigt som studien genomfördes. Skulle spillet öka smoltens överlevnad på vägen?

Det blev drygt två hektiska månader i fält för de två fältassistenterna Jacob Greenberg och Adam Lewenhaupt, under överinseende av Johnny Norrgård och Eva Bergman. Projektet bekostas dels av Interregprojektet ”Vänerlaxens fria gång” och dels av Fortum som står för kostnaden av spillvattnet.

När loggrarna låg på plats märktes de infångade fiskarna med akustiska sändare och återutsattes på fyra olika ställen längs älven. Akustiska sändare ger ifrån sig små ljudsignaler som kan fångas upp av utplacerade loggrar. Efter att fisken satts ut genomfördes manuell pejling av fisken med hjälp av en hydrofon. Sträckan mellan utsättningsområdet längst i norr och Edebäck tar två dagar i båt att pejla, och sträckorna mellan kraftverken ytterligare 3-4 dagar.

Efter några veckor hade smolten antingen tagit sig till Vänern eller identifierats som ”saknade” och studien kunde avslutas. Då bärgades loggrarna och tankades ur på sitt datainnehåll. De flesta loggrarna var lätta att hitta och få upp, men några kunde inte återfinnas med mindre att Johnny fick dyka efter dem! Nu finns loggrarna i tryggt förvar och siffrorna ligger i datorn. Det som nu återstår är att följa varje fisks vandringsbeteende och räkna fram hur stor andel av smolten som tog sig hela vägen till Vänern och var och när de övriga försvunnit.

Texten är ursprungligen en mini-rapport skriven av Eva Bergman, Johnny Norrgård, Jacob Greenberg och Adam Lewenhaupt för Länsstyrelsen Värmland. 

Idag pratade John Piccolo om smoltmigrationen i Klarälven på seminariet  ”Understanding smolt  migration in Klarälven”. Under två år (2012 och 2013) har John Piccolo med fältarbetare och nordlig experthjälp fångat smolt med ryssja i Edebäck (strax uppströms Edsforsen, det åttende kraftverket från Vänern och det första kraftverket de nedströmsvandrande smolten stöter på i sin vandring mot sjön).

Syftet med arbetet har varit flerfaldigt: För det första har man kunnat studera smoltvandringsperioden som sådan. När och hur länge vandrar smolten? Detta har arbetet med ryssjan gett en tydligare bild av då smolt fångats från början av maj och en bra bit in juli. Denna kunskap kan potentiellt användas för att tajma spill-vatten vid kraftverken eller andra åtgärder för att underlätta överlevnaden i vandringen i den utbyggda delen av älven. Man skulle även kunna tänka sig att information om den naturliga smoltvandringsperioden kan användas för att tajma utsättningen av den odlade fisken. Vidare är det – eftersom smolt märkts, satts upp uppströms ryssjan och i vissa fall återfångats i den – möjligt att uppskatta antalet vandrande smolt. En uppskattning av smolt-produktionen i älven kan sedan relateras till habitatkvalitet, antal lekfisk, överlevnadstal i älv och sjö. Det framtida målet är, för John Piccolo, att kunna skapa en modell av laxpopulationen som sammanlänkar laxens skiftande habitat (lekplatser, uppväxtplatser, vandring, sjö osv) och livshistoriefaser.en annan vision är att kunna studera “ecoevolutionary dynamics” där till exempel populationsmodeller, evolution och klimatförändringar analyseras. För detta krävs dock ytterligare och rejäla ansträngningar – både i älv och sjö.

John avslutade med att trycka på värdet av att få igång ett smoltmonitoring-program i Klarälven. Föredraget följdes av diskussion om Klarälvslaxen och dess framtid.