Sista dagen av vår finsk-svenska workshop med forskare från Vilt och fiskeriforskningsinstitutet i Oulo ägnades åt ett studiebesök till Gullspångsälvens nedre delar. Robert Skogh, miljöinspektör på Mariestads Kommun guidade oss runt kraftverket, laxtrappan, restaureringsåtgärderna och lekplatserna. Historiskt fångades 40-50 ton lekvandrande laxfisk i Gullspångsälven men ända sedan älven blockerades 6km från Vänern i början av 1900-talet (som en av Sveriges första helt dämda älvar) har lax- och öringbestånden inte haft det lätt. Antalet lekande laxfiskar (både lax och öring) uppskattas idag till runt 200, utspridda över tre lekområden. Ett mellan dammen och laxtrappan, i den gamla älvfåran, och två nedströms – de så kallade Åråsforsarna. Åtgärder såsom utsättning av lekgrus, byggande av en laxtrappa i den gamla torrfåran (alltså inte förbi utan fram till dammen) och minskad korttidsreglering har genomförts för att förbättra situationen för den vandrande laxfisken.

Vi tackar våra finska gäster för en mycket trevlig och givande workshop. Och Robert Skogh för en intressant guidning.

Läs mer om Gullspångslaxen på gullspangslaxen.se.

Robert Skogh vid informationstavlan nära laxtrappan.

Fisktrappan som leder upp till torrfåran vid dammen. Mellan trappan och dammen (som är ett definitivt vandringshinder) finns en del lek- och uppväxtplatser för lax och öring.

Delar av lekområdet mellan fisktrappan och dammen.

Skogh guidar oss framför dammen.

Nedre Åråsforsen. En av tre lämpliga lekplatser tillgängliga för den Vänervandrande laxen och öringen.

Under NoWPaS-konferensen i Wales besökte vi en kompensationsodling vid River Cynrig, ett biflöde till River Usk. Här kompensationsodlas lax – men inte till det intilliggande vattendraget utan till River Taff vars utlopp till stor del blockeras av tidvattenbarriären i Cardiff. Fisk fångas vid barriären, men transporteras norrut där den kramas (alltså fås att ge ifrån sig ägg/mjölke) och odlas vid den här anläggningen. Kompensationsutsättningarna sker sedan i biflöden till River Taff.

Till skillnad mot hur det går till i Klarälven sätter de här ut de unga laxarna redan som parr (0+), när de bara är några centimeter stora. Enligt vår guide är det betydligt billigare än att hålla den till smoltifiering (fisken hålls ju i odligen en betydligt kortare tid) samtidigt som den odlade fisken tidigt tvingas överleva (och selektioneras) i en naturlig miljö. Lämpliga habitat, men som saknar lax, väljs ut som utsättningsplatser. Tillgänglighet är också en viktig faktor.

En intressant skillnad, från Sverige, är att de vid den här odlingen re-konditionerar kelt. Dock bara honor – hanarna (och de honor som ej re-konditioneras) transporteras efter kramningen tillbaka mot Cardiff och släpps ut nedströms tidvattenbarriären. Efter att en hona som ska re-konditioneras kramats placeras den i en bassäng, matas den och tillväxer till året efter då den återanvänds i det årets kramning. På detta sätt används samma individ som förälder under flera år. Det minskar uttaget av vilda föräldrar vilket lämnar fler fria fiskar som får leka naturligt i vattendragen. Dock väcker det ju frågor om den genetiska variationen hos de kompensationsodlade fiskarna. Ofta hör man ju om en strävan att använda många föräldrar vid kompensationsodling – för att den genetiska skillnaden mellan den odlade fisken och den vilda ska bli så liten som möjligt.

Re-konditionering av kelt vid kompensationsodlingen

Under förra veckan var jag, Anna Hagelin, Stina Gustafsson och Anders Andersson på NoWPaS i mellersta Wales. NoWPaS är en workshop/konferens för doktorander som jobbar med Atlantlax  och vandrande öring. Veckan började med studiebesök. Först vid Cardiff Bay Barrage (som spärrar tidvattenrörelser i Cardiff bukten) och fiskvägen genom den. Vi fortsatte sedan förbi en kompensationsodling (där man bland annat re-konditionerade kelt) och ett kraftverk med anslutande fiskodling, fisksluss och fisktrappa. Under dag två och tre lyssnade vi på många intressanta föredrag om allt från telomer-längder hos lax i olika miljöer och epigenetik hos öringpopulationer till undersökningar av laxfiskars möjlighet att uppsöka kallvattenrefugier i vattendragen under varma sommardagar och undersökningar av Bäckrödingens kulvertpassager. Vi presenterade också vår egen forskning om Vänern, naturliga fiskvägar samt lekvandring och kelt i Klarälven. Däremellan träffade vi en massa trevliga doktorander och andra forskare från både Europa och Nordamerika.

Studiebesök vid en fisksluss i River Rheidol

För att följa upp blogg-inlägget om laxkramningen, så var vi i somras på studiebesök vid Fortums kompensationsodling i Gammelkroppa. Här odlar Fortum lax och öring från Klarälvens och Gullspångsälvens stammar. Fiskens föräldrar fångas i fällan i Forshaga och kramas på rom respektive mjölke. Äggen befruktas med mjölken och utvecklas i rombackar på odlingen. Därefter lever de små juvenilerna i kar – ungefär en kvadratmeter – stora medan de växer till sig. Ungefär 20 000 yngel lever tillsammans i de här karen:

När fisken växt tills sig lite mer överförs de till större tankar (ungefär 50 kvadratmeter). När fiskarna slutligen smoltar – ofta efter 2år – släpps de ut i Klarälven (där även den odlade Gullspångsfisken sätts ut). En del fisk sätts också ut på utvalda platser i Vänern. Utsättningarna sker för att kompensera fisket för minskad fiskproduktion på grund av vattenkraftverk i de båda älvarna.

Även om odlingen främst är inriktad på lax och öring från Klarälven och Gullspångsälven, så odlar man även andra varianter av öring. Dessa odlas också till större storlekar. På bilden ovan ser vi, om jag inte missminner mig, just en sådan fisk – den snabbväxande Konnevesi-öringen – som sätts ut i vissa sjöar för att gynna det lokala sportfisket.

Mängden utsatt fisk varierar något mellan olika år. Men ett riktvärde från vattendomarna är att ca 75 % som sätts ut skall vara lax och 25 % öring. Klarälven ska kompenseras med 150 000 smolt/år och Gullspångsälven med 25 000 smolt/år.

För några månader sedan var några av oss på studiebesök under laxkramning vid fiskfällan i Forshaga.

Laxen fångas under sin lekvandring i Klarälven, de flesta vilda laxar körs med bil uppströms förbi åtta vattenkraftverk och släpps sedan ut för att leka i älven. Men några fiskar sparas för att bli föräldrar till fiskarna i Fortums kompensationsodling. Dessa fiskar hålls under en tid i bassäng. När det tillslut är dags för lek kramas honorna på ägg medan hannarna kramas på mjölke. Ägg och mjölke blandas, äggen befruktas och tillåts utvecklas i rombackar på odling. De unga laxarna växer sedan till sig på odling under ungefär 2 år innan de som smolt sätts ut i naturen.

De flesta smolt sätts ut i Klarälven nedan Forshaga kraftstation och får själva vandra den sista älvsträckan ut till sjön. Detta gör att de präglas till Klarälvens vatten och även återkommer hit för att leka efter att de växt till sig under några i sjön. Både odlad Klarälvslax och odlad lax från Gullspångsälven släpps ut i Klarälven. Detta innebär att den odlade Gullspångslaxen också återvänder till Klarälven – vattnet som den präglats på.

I den här filmen ser vi kramning av just Gullspångslax.