The famous electric eel (Electrophorus electricus) generates strong electric discharges for prey capture and defense. Other genera of fish have evolved to use electricity to sense objects as well as to communicate between individuals. Weakly electric fish have evolved independently at least two times in evolutionary history and is now present within two groups of fish – the South American knifefishes and the African freshwater elephantfish. The weakly electric fish generate an electric field around their body using a special electric organ. Electroreceptors are distributed over their skin making it possible for the fish to sense perturbations of the self-generated electric field, which translates in to the detection of objects and other fish. In this way, the fish can “see” in turbid waters and even through visually opaque objects. A documentary (“Amazonas elektriska fiskar”) about electric fish (electric eels and and knifefishes) in the Amazon-basin is currently available at SVT-play:

Amazon Voyage is an online exhibition from Miami Science Museum about the Amazon River, its fish and culture. On an interactive (although a bit old) homepage one can listen to scientists talk about their research, follow the ecosystem through flood season and dry season and learn something about how local cultures connect to the fish and the ecosystem. There are plenty of short films and graphics that present fish species from the river. By browsing the exhibition one meets electric eels, cat fishes, the the parasitic Candiru , the freshwater stingray, pirhanas and others. A pleasant holiday activity, enjoy at www.amazonvoyage.org.

Amazon fishes, graphic by Ray Troll.

Kardinaltetror från Amazonas (foto klippt från filmen Project Piaba: For Ornamental Fish)

I måndags gick årets FishBase Symposium av stapeln på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Temat för årets symposium var ”Captivating fish” och innebar föredrag om akvariefisk och akvakultur. Flera doktorander från NRRV och Karlstads universitet var på plats för att lyssna på intressanta presentationer.

Scott Dowd, från New England Aquarium pratade om hållbar handel med akvariefisk och dess betydelse för lokala ekonomier. Kadinaltetran fångas vilt i Amazonas-systemet i Brasilien där den lokalt utgör en viktig ekonomisk resurs för människor vid floden. Kardinaltetrans livshistoria, med stor dödlighet över torrperioden, lämpar sig enligt Scott Dowd väl för ett hållbart uttag av fisk för export. Svein Fosså pratade om akvariefiskens historia och ekonomi. Han poängterade också dess betydelse för att väcka intresse för fisk och naturvård. Brian Zimmerman, från London Zoo presenterade arbete (akvarier/zoos emellan) med att bevara hotade fiskarter i fångenskap. Frank Kirschbaum, Humboldt-Universität berättade om forskning om cyclisk reproduktion (att fiskarna leker återkommande gånger) och dess bereonde av abiotiska faktorer såsom konduktivitet, temperatur och regn-ljud hos tropiska regnberoende fiskar. Han beskrev också arbetet med att återintroducera stör i Tyskland. I både fallen är kunskap om den naturliga reproduktionen viktig för möjligheterna att föröka arterna i fångenskap. Björn Källström från Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg berättade om deras arbete och dagen avslutade med att Björn Frostell, KTH och Anders Kiessling, SLU presenterade utvecklingspotential inom akvakultur i Sverige.

Olle Calles, hemkommen till Karlstad sedan länge, slutför nu sin rapportering från sitt besök i Brasilien: “Rio Madeira ligger långt upp i Amazonflodens avrinningsområde, men någon bäck är det inte! Flödet kan nå över 60 000 m³/s och dammarnas avkodningsförmåga är mer än 80 000 m³/s. Som jämförelse kan nämnas att Göta älv har ett maxflöde på strax över 1000 m³/s, Donau 15 000 m³/s och Columbiafloden 35 000 m³/s. Två kraftverk, Jirau och Santo Antônio, är under uppförande och kommer vid färdigställandet ha en effekt på 3,6 TW respektive 3,8 TW. Ett normalår står vattenkraften för >80 % av energiförbrukningen i Brasilien och produktionen ökar ständigt i takt med ökad utbyggnad.

Båda kraftverken omgärdas av omfattande program för att kompensera  effekterna på miljön och lokalbefolkningen, så även om det är kontroversiellt att bygga vattenkraftverk i Amazonas djungler tror jag de flesta länder har mycket att lära av den brasilianska modellen. Man jobbar med fiskpassage vid båda kraftverken, vilket minst sagt är en utmaning med tanke på att Rio Madeira är enormt stor och man i dagsläget har identifierat mer än 1000 (!) fiskarter.

Vid Santo Antônio har man anlagt en enorm naturlik fiskväg, vars andra ingång är under färdigställande. Man hade tidigare placerat gabioner i fiskvägen, men dessbättre har man insett begränsningarna med ”ståltrådsstenkistor” och testar nu att ersätta dem med rundade stenblock.  Man provfiskar fiskvägen varannan vecka med hjälp av kastnät och har även genomfört telemetristudier och hydrauliska experiment för att optimera fiskpassagefunktionen. Rio Madeira har sitt namn efter att stora mängder träd transporteras med floden, vilket innebär att man med ytlänsar och stora yttappade luckor försöker styra träden bort från turbinintagen. Vi tipsade om att ytslänsen och ytspillet skulle kunna fylla en funktion för nedströmsvandrande fisk, vilket man inte reflekterat över tidigare.

San Antonio-kraftverk. Överst till vänster: fiskvägsingångar och fiskvägen med gabioner Överst till höger: fångst vid provfiske i fiskvägen Nederst: Våra värdar vid Santo Antônio.

Jirau kraftverk är det längst uppströms belägna kraftverket i Rio Madeira och man måste därför fånga och artbestämma alla fiskar för att inte släppa vidare sådana arter som historiskt inte kunnat passera de vattenfall osm låg mellan de två kraftverken.  Man har därför anlagt två ”falska fiskvägar” som leder fisken in i fångstsystem, med möjlighet till ”trap and transport”.  Den ena av dem är dessutom flyttbar (dock inte är gjort i en handvändning) och man kan således ändra dess placering vid behov. Det finns en del arbete kvar för att optimera placering och design av fiskvägarna vid Jirau, men det är sannerligen ingen enkel uppgift.

Jirau-kraftverk. Rad 1 – Den fasta fiskvägen med fälla och anläggning för att fånga och transportera fisk (T&T). Rad 2 – Den flyttbara fiskvägen samt spilluckor Rad 3 – Våra värdar vid Jirau samt pågående byggnation

Det ska bli mycket spännande att följa det fortsatta arbetet vid såväl Santo Antônio som Jirau kraftverk. Vi tackar för en fantastisk gästfrihet och hoppas på att få återgälda den!”

Bela Monte dammen – och striderna runt den – har cirkulerat i bildform på facebook den senaste tiden.

Brasilien är mitt uppe i en enorm satsning på vattenkraft. Fram till 2021 ska 34 större dammar byggas runt om i landet. Detta ska minska Brasiliens framtida beroende av fossila bränslen och underlätta utvecklingen av tung industri. Men det har också stora effekter på lokalbefolkning och ekosystem.

Belo Monte dammen i Xingu-river, en biflod till Amazonas kommer, om den blir klar, bli en av världens största dammar – bara passerad av Three Gorges i Kina och Itaipu på gränsen mellan Brasilien och Paraguya. Men damm-bygget är inte okontroversiellt. Sedan planerna offentliggjordes 1989 har har stora konflikter rasat över dammens vara eller icke vara. Mellan 16 000 och 40 000 människor kommer tvingas flytta och stora områden bli permanent översvämmade. Negativa efekter på fiskbestånd, fiskvandringen och omgivande skogar förväntas också bli stora. Ursprungsbefolkningen i området, som riskerar förlora sina hem, sin försörjning och delar av sin kultur utan att få ta del av elektricitetens rikedommar, har fört en kontinuerlig kamp mot utbyggnaden av floden. Även nationella och internationella miljöorganisationer (tex. Amazon Watch och Rivers International) pekar på orimliga sociala och miljömässiga effekter av damm-bygget. Domstolsbeslut och sociala rörelser har upprepade gånger försenat dammbygget. Så sent som i förra sommaren tvingade ett domstols-beslut fram ett avbrott i dammbygget  och i mars i år ockuperade ursprungsbefolkning byggplatsen i protest mot dammens effekter på vattenkvaliteten och fiskbestånden. Kraftbolaget, NorteEnergia, å andra sidan – fokuserar på den enorma el-produktionen och hävdar sig ta sociala och miljömässiga hänsyn.

Vid Tapajo, en annan biflod till Amazonas med ett annat megadam-projekt har ursprungsbefolkningen hotat Brasilien med krig om inte planerna på dammen dras tillbaka. Här eskorteras biologer och andra forskare av militär när de förbereder för bygget.