Posted by Stina Gustafsson | Projekt Eldbäcken
Under onsdagen och torsdagen placerades totalt 144 nätpåsar fyllda med 3,5 g torkade allöv ut i biokanalen och referensbäckarna, dvs. 6 st lövpåsar i varje behandling. Lövpåsarna kommer att ligga ute i vattnet i ca tre veckor. Efter de plockats upp kommer löven i påsarna att torkas och vägas och man kommer då att kunna se hur mycket av löven som brytits ner. Bottenfaunan som finns i lövpåsarna kommer också att undersökas.
En dum en undrar varför man vill veta hur många gram löv som försvunnit i nedbrytnings processen i biokanalen? Hur vet man att det är nedbrytning och inte det rinnande vattnet som tar med sig små delar av löven? Hur vet man att inget litet djur har varit där och mumsat i sig av löven? Min sista fråga kanske jag skall ställa till en psykolog. Varför funderar man på dessa frågor kl. 03.55, dessutom i nyktert tillstånd?
Det har föreslagits att det finns ett samband mellan en hög biodiversitet/artrikedom och en hög ekosystemfunktion (tex effektiv nedbryning). Att mäta nedbrytningen är alltså ett annat sätt att mäta biodiversiteten på. Genom att använda olika maskstorlek på lövpåsarna kan man välja vilka nedbrytare som kan ta sig in till löven (dvs, insekter och/eller mikroorganismer/svamp). Vi har valt att ha tillräckligt stora maskor för att insekter ska kunna äta av löven. Naturligtvis bör inte maskorna vara för stora för då finns ju, som du säger, risken att en del av löven spolas bort. Vi har också försökt att undvika de allra mest strömmande områdena för att minska risken för detta.
Och det är klart man ska fundera över sådant! Så ofta som möjligt och gärna så sent som möjligt 🙂
Tack för svaret. 🙂