Varmblodiga fiskar

Posted by Daniel Nyqvist | Nyheter
glansfisk

En glansfisk ska precis märkas med en “thermocouple”. En sensor förs in i fiskens muskulatur, fisken återutsätts och sensorn registrerar sedan kroppens och det omgivande vattnets temperatur medan fisken simmar i havet. Foto från:NOAA

Nästan alla fiskar är ektoterma, deras kroppstemperatur regleras av temperaturen i det omgivande vattnet. Detta innebär att de i kallt vatten också är kalla och till exempel får en lägre ämnesomsättning och försämrad simförmåga. Detta har naturligtvis enorma effekter på fiskens beteende och ekologi. I strömmande vatten på våra breddgrader gör det till exempel att fiskar under vintern kraftigt minskar sin aktivitet och klarar sig utan särskilt mycket mat. Det gör dem dock extra känsliga för varmblodiga predatorer, som ju inte blir långsammare under den kalla delen av året.

Alla fiskar är dock inte strikt kallblodig. Bland dessa finns tonfiskar och en del hajar som med hjälp av ett counter-current system använder värme från muskelaktivitet för att höja temperaturen i delar av kroppen. Detta ökar exempelvis fiskens simförmåga under låga temperaturer. Det tros även förbättra syn och hjärnaktivitet. I slutändan, gör det den partiellt varmblodiga fisken till en snabbare och en effektivare predator än en kallblodig variant skulle ha varit på djupt, kallt vatten. Endotermi hos fisk är särskilt aktuellt i dessa dagar, då en beskrivning av “whole-body endothermy” hos Glansfisken (Lampris guttatus) precis publicerats i tidskriften Science . Glansfisken har visats sig upprätthålla en högre temperatur än vattnets i hela kroppen vilket gör den till en väldigt god simmare och effektiv predator i det kalla vattnet under havets termoklin.

Läs en populär beskrivning av upptäckten på www.iflscience.com eller på The Guardian, och kolla in vår temperatur relaterade forskning under kategorin Vinterekologi.