Vinterekologi

Ett nytt experiment om öringens vinterbeteende ligger i startgroparna i akvarieanläggningen på Karlstads Universitet. Johan Watz, doktorand på laxfiskars vinterekologi, är general för experimentet, i vilket olika beteendetyper av öring ska testas i konkurrensförhållanden med och utan yttäckande is. Beteendetyperna definieras som fiskar med hög respektive låg vilometabolism (beräknas genom att mäta gälslagsfrekvens i vila i mörker). Vilometabolismen hör ofta ihop med aggressivitet, där aggressiva, dominanta fiskar som regel har hög vilometabolism. Vi hoppas se hur närvaron och frånvaron av ett istäcke påverkar interaktioner mellan fiskar med de olika beteendetyperna och i förlängningen förstå hur detta påverkar strategier för vinteröverlevnad.

Istäcke på ett av strömakvarierna i källaren på KaU.

Johan Watz pekar ut kammaren där fiskens vilometabolism mäts. Fisken placeras i ett mörklagt akvarium under en tid för att “lugna ner sig”. När fisken gått ner till vilometabilsm filmas den och gälslagsfrekvensen räknas. Hög gälslagsfrekvens innebär hög vilometabolism och vice versa.

Imorgon, den 27 maj kl 10.15 i Erlandersalen (11D227) på Karlstads Universitet håller Johan Watz sitt Lic-seminarium – “Winter behaviour of stream salmonids: effects of temperature, light, and ice cover”.

Opponent är Svein Jakob Saltveit från Naturhistorisk museum, Oslo.

Alla är välkomna!

Licenciat-avhandlingen finns att läsa online här.

Nu har våren kommit till Djupadalsbäcken. Isen har smält och vattnet sjunkit undan något. Valborg firades genom att pejla fisk: 110 märken pejlades, varav en handfull högst troligt är döda fiskar/tappade märken. Ändå verkade det som om många har överlevt vintern. Nu när den naturliga isen är borta, finns det en chans att de simulerade istäckena ger effekt, då det är dags för öringarna att börja äta aktivt. Inom kort kommer dock konstruktionerna att tas bort och fiskarna ska elfiskas för att mäta vinteröverlevnad och viktförändringar.

Sjätte pejlningen av öring i Djupadalsbäcken genomfördes i förrgår. Denna gång lokaliserade vi fiskar under isen när mörkret hade lagt sig. Som vanligt fann vi ca 100 fiskar, varav en del var fiskar som vi inte hade sett röken av sedan de märktes i december.

Den portabla PIT-antennen scannar i pannlampssken t.v. och en koncentrerad Oscar t.h.

Under projektets gång har vi hittat en del spår i snön. Bilden nedan visar några av de som vi sett.

Någon som vill vara med i gissningsleken?

Spår i snön.

I Djupadalsbäcken, i skogarna mellan Loka och Karlskoga, har ett projekt rörande vinterekologi hos öring pågått sedan december förra året. Projektets syfte är att undersöka överlevnad, tillväxt, samt förflyttning under vintern. Speciellt fokus ligger på att studera hur yttäckande is påverkar fisken. Under hösten märkte vi fiskar (PIT-märken) och återutsatte dem där de fångats. Därefter har simulerade istäcken placerats över vissa sträckor så att fiskarna erbjuds ytis även när vintern är mild. Regn, mildväder och en rejäl snösmältning vid nyårshelgen ställde till med en del besvär, då en del av konstruktionerna gick sönder. Vattnet rann dock undan till slut och efter två dagars reparationsarbete var “isen” på plats igen.

Att arbeta i –17°C är karaktärsdanande. Johan slår ned en stolpe.

Fiskarna kan lokaliseras med hjälp av en portabel läsare och det är tänkt att fiskarna ska kunna spåras då de rör sig ut och in från dessa istäcken, samt var de väljer att placera sig i bäcken i närvaro respektive frånvaro av is.

Teemu pejlar under det simulerade istäcket.