The Seattle Times har publicerat en snygg, delvis interaktiv, berättelse om de ekologisk effekterna av dammutrivningen i Elwha River, Washington, USA. Naturligtvis handlar artikeln om ökningen av flera av älvens laxbestånd. Men där finns också effekter på tillgången på död ved och och habitat för vatteninsekter, effekter på gnagare och fåglar liksom förändringar i sammansättningen av havsstrandens flora och fauna. Historien sträcker sig från älvens övre del och ut i havet. Läs den här.

elwah2

Mynningen till Elwah River efter damutrivningen. Foto från the Seattle Times artikel “Elwha: Roaring back to life”

SVT visade nyligen dokumentärfilmen “Den vita svarta björnen”  (“The Quest for the Spirit Bear”  eller “Im Regenwald der Geisterbären“). Filmens titelfigur är en svartbjörn-population innehållande en minoritet vita björnar på den kanadensiska västkusten. De verkliga huvudfigurerna i filmen är dock Stillhavslaxarna och deras centrala roll i områdets ekosystem. Filmen beskriver lekvandringen och en del av laxens beteendet men framförallt laxens sociala och ekologiska betydelse i området. Detaljer kanske inte alltid stämmer, men på det stora hela är det en vacker dokumentär från ett fascinerande ekosystem. Se den någon dag till på SVT-Play eller så länge omständigheterna tillåter på Youtube:

YouTube Preview Image

På internet finns filmen även på tyska.

 

Filmtips: Vargar som fiskar lax

Posted by Daniel Nyqvist | Nyheter

SVT visar just nu en dokumentärserie med namnet “Den pågående evolutionen”. Seriens tredje del handlar om vargar och lax i British Columbia. Själva titel-temat handlar om hur vargen i det här området lever i så nära anslutning till vattnet – äter fisk och skaldjur ur det och tvingas förflytta sig över det genom att simma – att evolutionsbiologer spår framtida anpassnigar till ett liv i vatten. Skämtsamt och ganska tendensiöst kallar de den här vargpopulationen för Kanadas nyaste marina däggdjur. Vad som är intressantare, och som utgör historiens bakgrund, är de spektakulära laxvandringarna i området. Otroliga mängder Stillhavslax vandrar upp i älvarna för att leka och påverkar hela det terrestra ekosystemet – från varg, björn och örn till blommor och skogar. Laxarter som nämns i filmen är Pink salmon (Oncorhynchus gorbuscha)Coho salmon (Oncorhynchus kisutch) och chum salmon (Oncorhynchus keta). Fisken som oftast syns i bild är Pink salmon, på svenska kallas den Puckellax.

FiskandeVarg

‘Last chance for the Pacific Salmon’ är en dokumentär om Stillhavslaxen, dess ekologi och hot från mänsklig aktivitet. Markanvändning, dammar, fiske, och habitatförstörelse diskuteras med folk från trakten och lokala forskare. Åtgärder och möjligheter att förbättra situationen tas också upp. Filmen har några år på nacken och även om situationen idag har förändrats en del, tex. har timmer-industrin gått tillbaka och utgör inte längre samma akuta problem för fisken, är filmen – och dess diskussion om laxen, dess ekologi och mänsklig påverkan – fortfarande aktuell.

LastChanceForPacificSalmon

River Webs och Shigeru Nakano

Posted by Daniel Nyqvist | Events

Häromdagen visade John Piccolo filmen River Webs på Karlstads Universitet. Det är en inspirerande dokumentär om den japanska ekologen Shigeru Nakano och livet i och runt rinnande vatten. Samt om forskning som nyfikenhet, vänskap och förståelsen av samband.

Filmen verkar dessvärre inte finnas tillgänglig online men nedan ser ni ett kort utdrag från den:

YouTube Preview Image

Åsa Enefalk rapporterar från Finland:

“Min forskning handlar om att ta reda på om öringar mår bättre när de bor i bäckar där det ligger pinnar, kvistar och annan fin död ved – och om de mår sämre utan dessa trevliga inslag i sin hemmiljö. Just nu håller jag på med ett experiment där unga öringar får simma i konstgjorda bäckar, vissa med knippen av meterlånga pinnar i vattnet, vissa utan. Hur tar man då reda på om öringarna mår bra eller dåligt? Ett sätt som används mycket är att väga och mäta dem innan och efter försöket. Öringar som växer fort antas ha det bra – för öringar är det verkligen en fördel att växa sig stor på kort tid. Ju större fisk, desto fler romkorn, och desto större chans att föra sina gener vidare. För öringhanar går det bättre att få para sig om de är stora.

Men tänk om mina öringar aldrig någonsin använder de där pinnarna jag har lagt i? Tänk om det beror på något helt annat om de växer fortare i bäckarna med pinnar – det kanske råkar finnas mer mat i just de bäckarna, eller så väljer de att vara i någon del av bäcken som är utan ved, men bättre än ställena där de ved-lösa öringarna står… Hur tar man reda på om fisken gömmer sig i veden, om den knaprar i sig insekter som kryper på veden, eller om den blankt struntar i veden?

När det gäller maten kan man faktiskt magpumpa fisk. När man ändå söver den en stund för att väga och mäta kan man också suga ut maginnehållet med en liten spruta. Sedan är det ”bara” att kolla om de uppätna krypen matchar krypen på veden (som man också tar prov på).
När det gäller var fisken är någonstans är det lurigare. Som tur är finns det en fantastisk teknik som kallas PIT (passive integrated transponder). Det är små elektroniska chips inkapslade i glas. Resultatet blir ett märke som ser ut lite som en lakritspinne, som kan ligga i fiskens bukhåla utan att störa, och som kan läsas av med en antenn när man kommer tillräckligt nära. När märket läses av får man reda på den unika kod som just det märket har – den fiskens ”namn” om man så vill. Ordet ”passive” betyder just att märket inte ”gör” något förrän antennen är tillräckligt nära för att ”väcka” det. Eftersom jag är biolog och inte fysiker tänker jag inte försöka förklara närmare hur det går till. Poängen är i alla fall att PIT-märket inte behöver något eget batteri, utan kan läsas av år efter år om man så vill.

Just det här experimentet gör jag i Finland tillsammans med fiskforskaren Ari Huusko. Här har vi ordnat så att PIT-antennerna är byggda som en ögla som går ner under botten på bäcken, tvärsöver bäcken, och sedan upp över vattenytan och tillbaka. De registrerar varje gång en fisk simmar igenom öglan för att komma till eller från veden. Det kan man kalla stalking på hög nivå!”

image

Enheterna som utgör mellansteget mellan PIT-antenn och dator.

asaskarm

Så här kan det se ut på dataskärmen som tolkar signalerna från PIT-antennerna. Uppe till höger simmar en fisk förbi en antenn, och koden kommer upp på skärmen. Till vänster är det en annan fisk som simmar förbi en annan antenn.

Originally posted at… http://oikos.nrrv.se/

The first day of Oikos 2012 was busy and interesting with talks about land-locked salmon in Lake Vänern, environmental warming, catch-and-release of pike and zander. After lunch we were sad to announce that Stefan Bleckert (Vice President of Nature Conservation, Sveaskog) had to cancel. To our excitement the other key-note speakers made great presentations and all contributed to an interesting debate about GMO, policies, views on how ecologists should spread their results and much more. Many thanks to all speakers, and an extra salute for the panel-debaters:

I dag kom vårt vetenskapliga artikel på ålens passageproblem i Ätran ut på tidsskriften Freshwater biologys hemsida. I artikeln utgör den fångstdata vi fått ta del av från Möllers i Nydala en mycket viktig del. Ni kan läsa abstract (sammanfattning) om du klickar här och vill ni ha en kopia på hela artikeln får ni kontakta mig olle.calles snabel-a kau.se

Stora tack till…

… Möllers i Nydala för värdefull information om ålfångsternas utveckling under femtio år!

… alla som hjälpt oss att få tag på studieålar: Lennströms i Östra Frölunda, Anderssons vid Skärshultsbäcken, Jacobsons i Vessigebro och Möllers i Nydala!