Som bekant överlever en hel del Atlant laxar och öringar leken för att vandra tillbaka till havet eller sjön. En del fiskar vandrar ner under hösten, ganska nära inpå leken. Andra övervintrar i älven och vandrar ner under våren. Förra året, i Klarälven, vandrade hälften av våra radiomärkta nedströmsmigrerande utlekta laxar mot Vänern under hösten och hälften under våren. Under vintern, i det kalla vattnet verkar fiskarna ofta hålla sig ganska stilla och inte röra sig längre sträckor.

Tillgången till lämpligt vinterhabitat skulle kunna ha stor betydelse för hur många kelt som överlever vintern och vandrar tillbaka mot sjön eller havet. Förhållanden under vintern – som habitat-tillgång och temperatur – har framhållits som faktorer vilka kan påverka andelen återlekare (fiskar som överlever leken och återvänder till älven för att leka ytterligare en eller flera gånger) i populationen.

Under den gångna veckan har vi spårat den radiomärkta kelten i Klarälven. Genom radiopejlningen kan vi avgöra var fisken befinner sig, och om de/sändaren rört sig, men inte säga något som fiskens tillstånd.  Vi har undersökt var i älven de utlekta laxarna och öringarna befinner sig, och huruvida de förflyttat sig några längre sträckor sedan i december.

Och lugnet verkar råda för de flesta laxar och öringar i Klarälven. De flesta befinner sig på samma plats idag som i mitten av december. Men en handfull av det trettiotal fiskar vi spårade hade rört sig mellan några kilometer och någon mil. Nu återstår att kolla närmare på de valda övervintringsplatserna. Samtidigt som våren, och den förväntade nedströmsvandringen, får berätta vilka fiskar som överlevt vintern.

Det här är mitt första inlägg på bloggen så det kan ju vara på sin plats med en kort presentation. Jag heter Daniel Nyqvist, är doktorand på Karlstads Universitet  och jobbar med nedströmsvandrande lax-kelt i Klarälven.

Kelt kallas laxen efter att den har lekt.  För, tillskillnad från vad många tror, överlever en hel del Atlant laxar (Salmo salar) ofta leken, vandra åter till havet/sjön för att äta upp sig och har potential att sedan återvända för att leka igen. Historiskt har Atlantlaxens kapacitet att leka flera gånger till stor del ignorerats både inom forskning och förvaltning.

Detta är problematiskt då upprepad lek inte bara är en naturlig del av laxens livscykel utan också för att dessa laxar kan bidra med en betydande ägg-produktion. Laxar som leker flera gånger kan också vara viktiga för att bevara genetiska variationen, särskilt i små lax-populationer.  Samtidigt finns det ofta betydande mortalitet associerad med nedströmsvandringen i utbyggda vattendrag. Både i form av direkt mortalitet vid turbin- och spill passage, men också genom att fisken kraftigt försenas när den söker vägar förbi kraftverken.

I Klarälven följer vi radiomärkta laxar efter leken för att undersöka hur de beter sig under nedströmsvandringen. Särskilt vikt har lagts vid beteendet vid Edsforsens kraftverk, det fösta kraftverket fiskarna möter under sin nedströmsvandring från lekplatserna. Vid detta kraftverk planeras nämligen en åtgärd för att öka den vandrande fiskens möjligheter att åter nå Vänern.

Med hjälp av stationära radiomottagare (loggrar) och manuell handpejlning undersöker vi under vilken period kelten vandrar samt deras rörelsemönster vid kraftverket, uppehållstid och passageväg. Vi fortsätter även att följa fiskarna på deras fortsatta vandring mot Vänern och kartlägger därmed överlevnad, migrationframgång  och dödlighet förbi de övriga sju efterföljande kraftverken.

Av de radiomärkta laxarna som lekte under hösten 2011 överlevde drygt hälften leken och/eller vintern och försökte vandra åter till Vänern. 12 vandrade ner på hösten (oktober-november) och 12 på våren (mars-maj).  Detaljerade uppgifter saknas för höstvandrarna men på våren var vandringen utspridd över hela perioden från mitten av mars till mitten av maj utan tydliga toppar. Fem av de vår-vandrande fiskarna passerade Edsforsen på under 90 minuter, fyra spenderade mellan en halv och 50 dagar i dammen innan de lyckades passera och tre förlorades vid kraftverket. Förlorade fiskar är förmodligen döda men i enstaka fall kan det röra sig om tappade sändare. Det spilldes vatten vid Edsforsen under hela vårens migrationsperiod vilket bör gjort det lättare för fisken att ta sig förbi detta kraftverk. Ingen av dessa nedströmsvandrande fiskarna verkar dock ha nått Vänern.

Just nu jobbar jag för fullt med denna säsongs kelt – både Lax och Öring.  Mer om dessa fiskar inom kort…