Olle Calles, hemkommen till Karlstad sedan länge, slutför nu sin rapportering från sitt besök i Brasilien: “Rio Madeira ligger långt upp i Amazonflodens avrinningsområde, men någon bäck är det inte! Flödet kan nå över 60 000 m³/s och dammarnas avkodningsförmåga är mer än 80 000 m³/s. Som jämförelse kan nämnas att Göta älv har ett maxflöde på strax över 1000 m³/s, Donau 15 000 m³/s och Columbiafloden 35 000 m³/s. Två kraftverk, Jirau och Santo Antônio, är under uppförande och kommer vid färdigställandet ha en effekt på 3,6 TW respektive 3,8 TW. Ett normalår står vattenkraften för >80 % av energiförbrukningen i Brasilien och produktionen ökar ständigt i takt med ökad utbyggnad.

Båda kraftverken omgärdas av omfattande program för att kompensera  effekterna på miljön och lokalbefolkningen, så även om det är kontroversiellt att bygga vattenkraftverk i Amazonas djungler tror jag de flesta länder har mycket att lära av den brasilianska modellen. Man jobbar med fiskpassage vid båda kraftverken, vilket minst sagt är en utmaning med tanke på att Rio Madeira är enormt stor och man i dagsläget har identifierat mer än 1000 (!) fiskarter.

Vid Santo Antônio har man anlagt en enorm naturlik fiskväg, vars andra ingång är under färdigställande. Man hade tidigare placerat gabioner i fiskvägen, men dessbättre har man insett begränsningarna med ”ståltrådsstenkistor” och testar nu att ersätta dem med rundade stenblock.  Man provfiskar fiskvägen varannan vecka med hjälp av kastnät och har även genomfört telemetristudier och hydrauliska experiment för att optimera fiskpassagefunktionen. Rio Madeira har sitt namn efter att stora mängder träd transporteras med floden, vilket innebär att man med ytlänsar och stora yttappade luckor försöker styra träden bort från turbinintagen. Vi tipsade om att ytslänsen och ytspillet skulle kunna fylla en funktion för nedströmsvandrande fisk, vilket man inte reflekterat över tidigare.

San Antonio-kraftverk. Överst till vänster: fiskvägsingångar och fiskvägen med gabioner Överst till höger: fångst vid provfiske i fiskvägen Nederst: Våra värdar vid Santo Antônio.

Jirau kraftverk är det längst uppströms belägna kraftverket i Rio Madeira och man måste därför fånga och artbestämma alla fiskar för att inte släppa vidare sådana arter som historiskt inte kunnat passera de vattenfall osm låg mellan de två kraftverken.  Man har därför anlagt två ”falska fiskvägar” som leder fisken in i fångstsystem, med möjlighet till ”trap and transport”.  Den ena av dem är dessutom flyttbar (dock inte är gjort i en handvändning) och man kan således ändra dess placering vid behov. Det finns en del arbete kvar för att optimera placering och design av fiskvägarna vid Jirau, men det är sannerligen ingen enkel uppgift.

Jirau-kraftverk. Rad 1 – Den fasta fiskvägen med fälla och anläggning för att fånga och transportera fisk (T&T). Rad 2 – Den flyttbara fiskvägen samt spilluckor Rad 3 – Våra värdar vid Jirau samt pågående byggnation

Det ska bli mycket spännande att följa det fortsatta arbetet vid såväl Santo Antônio som Jirau kraftverk. Vi tackar för en fantastisk gästfrihet och hoppas på att få återgälda den!”

Olle Calles fortsätter att berätta om sitt besök till Brasilien, Rio Paraná och Itaipu, ett av världens största vattenkraftverk:

“Itaipu var tidigare ett partiellt naturligt vandringshinder i form av vattenfall, som i dag är överdämda. Uppströmsvandrande fiskar kan idag passera kraftverket via den 10 km långa fiskvägen Canal da Piracema (Översatt ”Fiskvandringskanalen”) med ett flöde på 5-12 m³/s. Fiskvägen utgörs till stor del (7 km) av det naturliga biflödet ”Rio Bela Vista”, som uppströms kraftverket överdämts av den 170 km långa Itaipudammen. De resterande 3 km av fiskvägen utgörs av olika typer av tekniska fiskvägar med naturligt substrat (se foton). Vid vårt besök var nivån i Itaipudammen låg och flödet i fiskvägen var begränsat, men förstärks vid behov av ett pumssystem. Av de drygt 310 fiskarter som förekommer i aktuell del av Rio Parana, har 116 påträffats i Canal di Piracema., varav 17 klassificerats som långvandrande. Det är dock oklart vilka fiskarter som historiskt har passerat platsen och för vilka av dem som fria vandringsvägar är nödvändiga. Det mångåriga arbetet med fiskvandring i Rio Paraná och Itaipu fortgår bl.a. genom Domingo Fernandez (Itaipu Binacional), Sergio Markrakis och Maristela Makrakis (båda från Unioeste). Nedströmspassage är inte på agendan i Brasilien, delvis till följd av de enormt stora kraftverken, men även pga av de förekommande arternas livshistorier. Många arter leker i biflöden varefter de befruktade äggen och sedan fiskynglen driftar nedströms innan de etablerar sig i lämpliga habitat.”

Canal da Piracema, fiskvägen vid Itaipu

Canal da Piracema, brasiliansk fiskvandring och möjliga lösningar diskuterades också på World Water Week under förra hösten. Bläddra i slides och klicka dig fram till presentationer här.

Här finns också ett Youtube-klipp från Canal da Piracema.

Olle Calles fortsätter att rapportera om sitt besök till Brasilien:

“Andra etappen gick till Foz de Iguazu, som ligger vid världens största kraftverk, Itaipu i Rio Paraná. Eftersom Rio Paraná utgör gränsflod, fick vi möjlighet att besöka såväl Argentina som Paraguay. I biflödet Rio Iguazu ligger, någon mil uppströms mynningen i Rio Parana, de världskända Iguazu falls som utgör världsarv för sin storslagenhet (mer om detta i ett annat blogg-inlägg).

Itaipu tävlar med Three Gorges i Kina om att vara det kraftverk som producerar mest el i världen. Nyligen återtog Three Gorges förstaplatsen. Årsmedelflödet vid Itapu är 11 200 m3/s. Var och en av de tjugo Francisturbinerna har en slutförmåga på 700 m3/s, dvs en total slukförmåga på 14 000 m3/s. Som jämförelse har Sveriges största kraftverk Stornorrfors i Ume-/Vindelälven en slukförmåga på cirka 1000 m3/s. Itaipu har 120 m fallhöjd och producerar årligen cirka 90 TWh, vilket tillgodoser 16 % av Brasiliens totala elbehov. I sammanhanget kan det vara intressant att veta att Sveriges totala förbrukning är cirka 140 TWh där vattenkraften står för 65 TWh.”

Vid Itaipu-dammen finns en av världens största fiskvägar. Den är 10km lång och utgörs delvis av ett föredetta biflöde. Mer om det i en annan blogg-post. 

Itaipu-dammen

Niklas Egriell (HaV) vid tuben till en av turbinerna.

Deltagare vid Itaipu-besöket: Domingo Fernandez (Itaipu Binacional), Carla Canzi (Itaipu Binacional), Leandro Celestino (Universidade Estadual do Oeste do Paraná), Javier Sanz-Ronda (Universidad de Valladolid, Spain), Niklas Egriell (HAV), Maristela Makrakis (Universidade Estadual do Oeste do Paraná) och Sergio Makrakis (Universidade Estadual do Oeste do Paraná)

Som ett led i Sveriges samarbetsavtal med Brasilien befinner sig Olle Calles (Kau) tillsammans med Niklas Egriell (HaV) i Brasilien. Olle Calles rapporterar från andra sidan Atlanten:

“Resan syftar till att skapa kontakter med forskare och förvaltare i de två länderna. Under elva dagar besöker vi kraftbolag, kraftverk och myndigheter.

Vid deltagandet på årsmötet för IEA vid Eletrobras (CEPEL) kontor i Rio de Janeiro presenterade vi syftet med vårt besök och pågående svenska projekt inom ”vattenkraft-miljö”. Vi fick även möjlighet att knyta kontakter med bl.a. universitet i Brasilien, Kina (Three Gorges), Norge (SINTEF, NVE, OED), Kanada, Australien, Finland och USA.”

Olle Calles har utlovat flera brasilianska berättelser om studiebesök, fiskar och möten inom en snar framtid.

Bela Monte dammen – och striderna runt den – har cirkulerat i bildform på facebook den senaste tiden.

Brasilien är mitt uppe i en enorm satsning på vattenkraft. Fram till 2021 ska 34 större dammar byggas runt om i landet. Detta ska minska Brasiliens framtida beroende av fossila bränslen och underlätta utvecklingen av tung industri. Men det har också stora effekter på lokalbefolkning och ekosystem.

Belo Monte dammen i Xingu-river, en biflod till Amazonas kommer, om den blir klar, bli en av världens största dammar – bara passerad av Three Gorges i Kina och Itaipu på gränsen mellan Brasilien och Paraguya. Men damm-bygget är inte okontroversiellt. Sedan planerna offentliggjordes 1989 har har stora konflikter rasat över dammens vara eller icke vara. Mellan 16 000 och 40 000 människor kommer tvingas flytta och stora områden bli permanent översvämmade. Negativa efekter på fiskbestånd, fiskvandringen och omgivande skogar förväntas också bli stora. Ursprungsbefolkningen i området, som riskerar förlora sina hem, sin försörjning och delar av sin kultur utan att få ta del av elektricitetens rikedommar, har fört en kontinuerlig kamp mot utbyggnaden av floden. Även nationella och internationella miljöorganisationer (tex. Amazon Watch och Rivers International) pekar på orimliga sociala och miljömässiga effekter av damm-bygget. Domstolsbeslut och sociala rörelser har upprepade gånger försenat dammbygget. Så sent som i förra sommaren tvingade ett domstols-beslut fram ett avbrott i dammbygget  och i mars i år ockuperade ursprungsbefolkning byggplatsen i protest mot dammens effekter på vattenkvaliteten och fiskbestånden. Kraftbolaget, NorteEnergia, å andra sidan – fokuserar på den enorma el-produktionen och hävdar sig ta sociala och miljömässiga hänsyn.

Vid Tapajo, en annan biflod till Amazonas med ett annat megadam-projekt har ursprungsbefolkningen hotat Brasilien med krig om inte planerna på dammen dras tillbaka. Här eskorteras biologer och andra forskare av militär när de förbereder för bygget.