Search Results for

22

JAN 2014

---

Länsstyrelsen Värmland rapporterar på sin blogg – Värmlandsfiske – om förra årets fångster och upptransporter av lax och öring i Klarälven. Både den vilda laxen och öringen upplevde rekordår (efter moderna mått) med 1050 vildfödda laxar och ett knappt 150-tal migrerande vilda öringar upptransporterade från fiskfällan i Forshaga, mot lekområden i norra Värmland. Länsstyrelsen skriver på bloggen: “Anledningen till de höga fångstsiffrorna kan vara flera. Dels öppnade fällan tidigare än vanligt vilket som sagt troligtvis var speciellt gynnsamt för fångsten av öring eftersom den stiger tidigare. Dessutom var det ett år med relativt lågt flöde i älven (alla minns väl hur lite vatten det var i älven i somras/höstas) vilket innebar lite vatten genom kraftverkets spilluckor och därmed uppstod lite s.k. distraktionsvatten. Eftersom fisken vill uppåt i älven simmar den mot området med störst flöde och i och med lite distraktionsvatten lockas fisken lättare mot fiskvägens ingångar. De förbättringar av fällans funktion som Fortum och Länsstyrelsen arbetat med under de senaste två åren i form av tex mer lockvatten ur fiskvägens två ingångar och koncentrering av lockvattenströmmen har förhoppningsvis också bidragit till högre effektivitet än tidigare. Preliminära resultat från årets studier av radiomärkt oklippt K-lax på vandring mellan Vänern och Forshaga indikerar en fälleffektivitet på ca 50 %. Det kan innebära att lika många K-laxar som fångades (ca 1100) blev kvar nedströms kraftverket och alltså aldrig transporterades upp för naturlig lek. En tredje anledning till de höga fångstsiffrorna kan även vara ett högre totalantal stigande fisk jämfört med tidigare år vilket skulle kunna förklaras med bättre överlevnad rom-smolt och/eller bättre överlevnad för vuxen fisk ute i Vänern. Eller en kombination av både högre effektivitet och mer fisk.” På bloggen kan man också se intressanta diagram över fångster vid olika tider, utveckling över tid och fördelning av fångsten mellan de olika grupperna fisk (vild/odlad, öring/lax och Gullspångsfisk/Klarälvsfisk). Läs mer på Värmlandsfiske: Summering fångststatistik Forshagafällan 2013 Diagram från Länsstyrelsens blogg – varmlandsfiske.se

22

NOV 2013

---

I veckan har vi studenter på kursen Ekologisk miljövård på Karlstads Universitet gjort fyra studiebesök. Vi gjorde ett besök i Almarskogen där Ove Nystrand från Karlstad Stift informerade om skogsbruk och skogsvård i Sverige, samt Svenska kyrkans förvaltning av sin skog. Samma dag åkte vi vidare till Gullspångsälven där bland annat Länsstyrelsen och kommunen inventerade lekgropar. Vi fick också möjlighet att studera lekgropar och få en insyn i förvaltningen av lax och öring i Gullspångsälven. Andra dagen bjöd på minusgrader och solsken då vi åkte till Öjenäsbäcken utanför Arvika. Först träffade vi Bo-Erland Johansson som informerade om de biotopåtgärder som gjorts för att restaurera bäcken då man tidigare använde ån för flottning av virke. Bäcken har i samband med flottningen rätats och rensats ur och nu försöker man återställa dess naturliga tillstånd eftersom det finns skyddsvärda arter så som flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) och mossan timmerskapania (Scapania apiculata). Efter lunch fick vi möjlighet att testa på biotopkartering tillsammans med Richard Gow från Länsstyrelsen Värmland. Vi fokuserade på strömhastighet, öringbiotop samt bottensubstrat. Sista dagen bjöd på ett besök vid Forshaga kraftverk där vi fick se Fortums avelsfiske. Vi missade tyvärr kramningen av lax och öring som ägde rum dagen innan, men fick studera deras anläggning och laxtrappa samt videoinspelning från laxtrappan. Till vänster: Johnny Norrgård visar en stor lekgrop i Gullspångsälven Mitten: Vi letar förgäves efter lekande lax och öring uppströms laxtrappan i Gullspång. Istället för lax fick vi dock se en strömstare! Höger: Laxtrappan vid kraftverket i Gullspång Till vänster: En kramad Klarälvslax i Forshagas avelsfiske Mitten: Kläckningsboxarna med befruktad rom från avelsfiskarna Höger: Laxtrappan vid kraftverket i Forshaga   Vi har haft roliga, givande dagar och fått se samt uppleva många nya saker! /Biologistudenterna på KaU

13

SEP 2013

---

Under de senaste veckorna har vi radiomärkt ytterligare ett knappt 30-tal lekvandrande laxar i Klarälven. Som vanligt märker vi dem när de fångats i fiskfällan i Forshaga. Våra radiomärkta laxar transporteras sedan tillsammans med de andra lekvandrande laxarna (och enstaka öringar) i tankbil föbi 8 vattenkraftverk och släpps ut uppströms Edsforsens kraftverk. Härifrån får de sedan själva fortsätta vandringen mot lekplatser i Nordvärmland. Huvudsyftet med dessa fiskar är att återigen kolla på rörelse och beteende under nedströmsvandringen efter leken, när lekfisken blivit kelt. Särskilt intressant är beteendet vid Edsforsens kraftverk – det första kraftverket de stöter på nedströmsvandringen. Vi vill samla in ytterligare ett års data som underlag till designen av en åtgärd för att öka överlevnad vid nedströmsvandringen i älven. Men först ska fisken leka och överleva leken (vi har såklart möjlighet att följa fisken även då – tex. under lekvandring och övervintring). Att döma av tidigare års studier kan vi förvänta oss att de fiskar som överlever leken vandrar ner både på hösten, snart efter leken, och på våren efter att ha övervintrat i älven. Vid själva studien i dammen vid Edsforsens kraftverk kommer vi undersöka hur fisken berör sig där, förhoppningsvis i en så normal driftsituation som möjligt. Många av de tidigare passagerna har nämligen studerats vid mer än normala nivåer av spill då kraftverket inte alltid gått på full kapacitet. Nu ser vi fram emot en intressant laxvandringssäsong! Spill-luckorna vid Edsforsens kraftverk. Turbinintaget utanför bild till vänster.  

26

AUG 2013

---

1

Som jag redan skrivit om på bloggen tidigare var vi för några veckor sedan vid Hunderfossen i Norge för att hjälpa till att märka vandrande öring. Det hela var en del av ett försök för att testa effektiviteten av fisktrappan/fällan vid kraftverket och jämföra fisk som en gång gått in i trappan med fiska som inte gjort det (iaf inte samma säsong). Fisken som upplevt fällan märks ju lätt när den just fångats i fällan. Den naiva fisken, alltså fisken som aldrig upplevd fällan, måste däremot fångas i älven eller sjön. I försökets systerstudie hemma i Klarälven fångas den naiva fisken i ryssja ute i sjöns mynningsområden och får sedan på egen hand vandra upp mot kraftverket i Forshaga. Det har också gjorts försök med att märka fisk fångade i sportfisket nedströms fällan. Vid Hunderfossen däremot hade de en annan fångsmetodik. Genom att styra spillvattnet till den bortre spilluckan under en period innan märktiden lockades fisken till området precis nedströms denna spillucka. När märkningen skulle börja stängdes spilluckan hastigt, vattnet försvann och fisk blev kvar i pölar och kar i området nedströms. Frivilliga sportfiskare hjälpte till att stänga möjliga flyktvägar och fångade fiskar placerades i håligheter där vatten fortfarande fanns kvar. Metoden hade använts framgångsrikt tidigare och Morten Kraabøl, vår norska kollega, hade stora förhoppningar om en god fångst och många märkta fiskar. Dock ville det sig inte riktigt idag. Visst fångade vi och märkte vandrande öringar, men inte alls så många som vi hoppats på. Anledningen till det låga antalet kan vara flera. Morten pratade om att högt vatten gjorde det möjligt för fler fiskar att hinna fly ut från området när vattentillförseln ströps. Men det kan såklart också handla om att få fiskar var där just den dagen/tidsperioden/året. Vi märkte i alla fall alla fångade migranter med Carlin-märken varefter fiskarna släpptes åter till älven, nedströms kraftverket. Inom kort ska flera fiskar märkas, både med Carlin-märken och radiomärken. Anna Hagelin är redo inför märkning. Säkerhetsutrustningen var regid: vadare, livdräkt, flytväst, signalväst och hjälm. Dessutom kvitterades nedklättring och återkomst av en säkehetsansvarig från kraftbolaget. Ett helt lag frivilliga sportfiskare hjälpte till att fånga och samla in fisk i området nedanför spill-luckan när spilletvattnet där strypts av. En öring placerad i kvarvarande vatten pöl/kar i väntan på märkning. Carlin-märkning av en öring i en märkvagga.

13

AUG 2013

---

I slutet av förra veckan for Anna Hagelin, med mig som assistent, till Hundefossens kraftverk i Guldbrandsdalslågen för att märka fisk som en del av en undersökning av kraftverkets fisktrappas effektivitetet. Det är en parallel studie till den Anna driver vid Forshaga kraftverk i Klarälven. Vid Hunderfossen  brukar ungefär 700 migrerande öringar från sjön Mjösa vandra förbi årligen. De väger vanligtvis 3-4kg men lekfisk på upp till 12kg förekommer. Ovan kraftverket finns 60km älv med flera fina lekplatser. En grupp öringar som vandrat upp i fisktrappan – där de räknas i en fiskfälla innan de får fortsätta uppströms – har redan märkts med Carlin-märken och transporterats nedströms igen. Ytterliggare en grupp fiskar ska fångas utanför fällan – alltså innan de upplevt trappan – och märkas. Genom att följa de märkta fiskarnas vidare öden vill man se hur effektiv trappan är – hur stor andel av de närvarande fiskarna som hittar upp i den och hur lång tid det tar.  Dessutom, genom att jämföra fisk som tidigare vandrat genom trappan men satts ned, med fisken som aldrig upplevt trappan hoppas man bättre kunna förstå hur viktig fiskarnas tidigare erfarenheter är för deras benägenhet att hitta och gå upp för trappan. Ett antal fiskar ska dessutom radiomärkas så att man ska kunna följa deras rörelser nedanför fällan i mera detalj. Mer om själva märkningen kommer inom kort… Hunderfossen och det sagolika blågröna vattnet. Fiskfällan – huset där fisken räknas anas bakom björkarna.   Mårten Kraabol berättade att överlevnaden vid nedströmsvandringen förbi kraftverket var mycket hög- både för smolt och kelt. En timmerränna alldeles bredvid turbinintaget bidrar till hög spillpassage. Men även via turbinerna – modell Kaplan – har smolt smoltöverlevnaden visat sig vara stor. Barriären på bilden används inte för att guida fisken – det är den för grund för.  

4

JUL 2013

---

Fältarbetaren Daniel Nilsson berättar: Jag har nu jobbat ungefär en månad som fältarbetare i projektet “Vänerlaxens fria gång”. Den här delen av projektet är ett led i att få lax och öring att kunna ta sig från Vänern och till sina lekplatser mellan Ekshärad och Höljes. Man vill i framtiden även få laxen att leka uppströms Höljes. Problemet består i alla kraftverk på vägen upp, där det första är placerat i Forshaga ca 2 mil norr om Karlstad. När fiskarna kommer till Forshaga så är det stopp. Det finns ingen laxtrappa som hjälper de förbi kraftverket. Här har Fortum fått ålagt sig att bygga en fiskfälla. den fungerar då så att lekfisk (fisk som vill uppströms för att leka) själva vandrar in i fällan. Där sorteras de, mäts och transporteras senare upp med tankbil till vatten varifrån de själva kan vandra vidare mot sina lekplatser högre upp i systemet. Vissa laxar kommer sen simma upp och leka medans det finns vissa som vänder neråt och fastnar mellan kraftverken. När laxen har lekt så övervintrar den uppe i systemet och vänder sedan neråt mot Vänern igen. Det gör även de “smolt” (laxyngel) som ska ner och äta sig stora i 2 eller flera år innan de sen ska upp och leka i sin tur. Problemet uppkommer vid nedströmsvandringen där de måste gå genom turbinerna (om det inte spillls vatten vid kraftverken) ner. Turbiner på 7 kraftverk. Det är inte många procent av fiskarna som överlever. Mycket på grund av detta och frikostigt fiske tidigare så har laxfångster gått från 30 000 lekfisk på 1800-talet till ca 500 st idag. Projektet ”Vänerlaxens fria gång” tar alla dessa delar i anspråk och söker lösningen på problemen. Den delen jag är med på handlar om att effektivisera fällan i Forshaga, det är doktorand Anna Hagelin på KAU som sköter denna delen , och jag är då fältarbetare åt henne och hjälper till med att utföra praktiskt arbete i fält så hon kan sköta andra viktiga delar. På kraftverket i Forshaga så har vi placerat ut 4 loggrar. En logger är en apparat som registrerar när en speciell sändare passerar eller kommer nära, sändare som vi sätter på lax. Sen gjorde vi en signalkarta i vattnet nedströms kraftverket. Detta för att se vilken väg laxen tar när den närmar sig kraftverket. Jag och Anna har märkt 28 laxar som kom upp tidigt till fällan, tidigt lekvandrande fiskar som vill upp och leka. Dessa ska då studeras hur de beter sig när de släpps upp mot lekomårdena så tidigt. Anna som satt sändare på 100-tals fiskar utför då själva proceduren medans jag antecknar och hjälper till som en sjuksyster. De laxar vi märker är oftast mellan 70-90 cm så i mina ögon sett inga småfiskar. Vi har även ett samarbete med en yrkesfiskare på Vänern. Han fiskar bland annat med ryssjor. Stora fångstburar som har långa ledarmar som leder in fisk i buren. I dessa fångas bland annat lax. Lax som vi sätter sändare på . Det har monterats loggrar i varje älvmynning i Klarälven så vi kan se när, och via vilken väg, de märkta laxarna från Vänern stiger upp i älven. När dessa så småningom kommer upp till Forshaga så pejlas de in till fällan. Detta görs både med hjälp av signalkartan och med handpejling. Karta över området nedströms Forshaga kraftverk. De svarta markeringarna är då signalpunkter. Där har vi haft en sändare som registrerats av loggrarna. Allt för att utröna var laxen vill gå. Till slut så kommer den förhoppningsvis gå in i fällan. Här poserar Anna stolt med en laxhane som fått en radiosändare. Sändaren kan man se vid ryggfenan Daniel Nilsson och yrkesfiskaren Måns Bagge på väg ut på Vänern. Märkränna i förgrunden. /Daniel Nilsson, fältarbetare Texten är, i något annorlunda utformning, även publicerad på bloggen Nesseman. 

14

JUN 2013

---

1

En radiomärkt öring har rapporterats in som fångad och tillbakasläppt i trollingfiskets fångstrapportering i Vänern. Detta är alltså en fisk som märktes i Forshaga innan uppstransport förbi kraftverken i Klarälven förra sommaren och som därefter eventuellt lekt och sedan tagit sig ner förbi de åtta vattenkraftverken och ut i Vänern. Ingen från Kau var på plats och kunde scanna av radiosändaren, så exakt vilken fisk det handlar om är inte helt klart. Vi har sett två radiomärkta öringar passera kraftverket i Forshaga. En fisk som föll tillbaka redan innan lek och sedan Klarälvens Zlatan som vi tidigare berättat om på bloggen. Den senare skulle i sådana fall ha lekt i biflödet Höljan, under hösten vandrat förbi alla kraftverk, spenderat vintern i Vänern och sedan hälsat på uppe i trollingfiskarens båt. Anders Andersson med en radiomärkt öring sommaren 2012

14

MAY 2013

---

Idag har Anna Hagelin, doktorand vid Karlstads Universitet pratat om lekvandrande lax och öring i Klarälven. Genom att radiomärka uppströmsvandrande fiskar studeras beteendeskillnader mellan vild och odlad lax, mellan tidigt vandrande (juli) och sent vandrande (augusti) lax och mellan lax och öring. 2011 spårades 62 fiskar och 2012 91 fiskar. Vild och odlad lax skilde sig åt på flera punkter. Flera vilda än odlade laxar vandrade direkt upp mot lekplatserna, medan en betydligt högra andel av de odlade fiskarna simmade upp och ner på jakt efter lekplatser för att så småningom trillade ner, bort från lekområdena, bakom kraftverken. Odlade laxar lekte dessutom marginellt högre upp i system, visade holdingbeteende (alltså höll på lekplatsen en tid i samband med lek) i lägre utsträckning och under kortare tid. De huvudsakliga lekområdena i Klarälvens huvudfåra var Strängsforsen, Kärrbackstrand och Skyllbäcksholmarna. En betydande del av den radiomärkta öringen lekte i biflödet Höljan. Den lekvandrande laxen och öringen i Klarälven simmar för egen maskin upp till Forshaga vattenkraftverk där de fångas i en fiskfälla och körs med lastbil förbi de åtta vattenkraftverk som skiljer Vänern från lekplatserna.  Under våren ska Anna driva en studie om laxens vandring upp mot vattenkraftverket i Forshaga – och dess beteende framför kraftverket och den fiskfälla som finns där. Anna ska undersöka vilken väg fisken vandrar och hur lång tid tar från Vänern till Forshaga, fällans effektivitet (hur många fiskar av de som försöker som tar sig in i fällan), hur mycket fisken fördröjs vid fällan, hur fällan och fisken fungerar vid olika flödessituationer och spillmängder. Hon ska också undersöka om fisk som gått in i fällan en gång har lättare eller svårare att ta sig in en andra gång – detta genom att låta fiskar som redan gått in i fällan en gång försöka igen. Har de under andra försöket lättare att hitta fällan, eller skyr de tvärtom fällan och fördröjs ytterligare? Som grädde på moset genomförs en liknande studie, fast med vandrande öring vid Hunderfossen i Norge. Vi ser fram emot de intressanta resultaten!

3

MAY 2013

---

Nu finns äntligen rapporten “Lax och öring i Klarälven – möjligheter för vild fisk och kvalité på odlad fisk” tillgänglig online. Författare är Eva Bergman, Larry Greenberg, Johnny Norrgård och John Piccolo från Karlstads Universitet, samt Monika Schmitz – numera stationerad i Uppsala. Abstractet lyder som följer: “Data från 1800-talet visar att fångsterna av lax och öring i både älv och sjö varit mycket högre än idag. Storskaliga dämmen, kraftigt fiske i Dejeforsen, nio kraftverk i den svenska delen av Klarälvens huvudfåra, och användandet av älven för timmerflottning har bidragit till detta. Efter att utsättning av kompensationsodlad fisk startade ökade fångsten igen, även om den fortfarande är låg. Fältundersökningar av vild laxsmolt visade att 16 % av smolten klarade sig hela vägen förbi de åtta kraftverken mellan Edebäck och Forshaga. Under studien var vattenföringen, och därmed spillet, lågt, vilket troligen bidragit till de höga förlusterna. Normalt spills det inte under hela smoltvandringsperioden, vilket är olyckligt. Lax och öring uppfödda under normala odlingsförhållanden är oftast större och fetare än vild fisk. Vi födde upp lax med olika fodertyper och fodermängder. Mängden föda påverkade laxens tillväxt och smoltmognad, och lax som fått fettfattigt foder var mest ”naturlik”. Den klarade också vandringen bäst, 80 % tog sig till Vänern medan 55 % av laxen som fått normalt eller lite foder. Bara 20 % av tidigt könsmogna hanar tog sig till Vänern. Rapporten avslutas med implikationer och förslag till åtgärder och fortsatta studier.” Och den kan laddas ned i sin helhet här.

17

APR 2013

---

Diskussion över en kopp kaffe Idag fortsatte vår finsk-svenska workshop med forskare från Vilt och fiskeriforskningsinstitutet i Oulo. Från Karlstad Universitet pratade Johnny Norrgård om odlad smolt, smoltvandring, kraftverk och gäddor; Anders Andersson om Vänern, laxen och sportfisket; Olle Calles om nedströmspassage; Anna Hagelin om laxens lekvandring i Klarälven, Stina Gustafsson om biokanalen i Västerdalälven och Martin Österling om forskning och återintroduktion av tjockskalig målarmussla.  Panu Orell, från Oulo, pratade om fiskvägar i Finland. Hur också de har många dammar men få fiskvägar samt tappat många migrerande fiskpopulationer och ersatt dem med kompensationsutsättningar. I Finland är det så illa ställt att de kollar på Sverige för att hitta erfarenheter om fiskvägar. Han visade resultat från undersökningar vid Merikoski Fishpass i Oulujoki River. Uppströmsvandrande lax hade studerats och de fann förseningar på runt 3 veckor (från att fisken nådde dammen till den hittade  fiskvägen) och endast 40-50% av de märkta fiskarna lyckades passera dammen via fiskvägen. Fiskgruppen som använde fiskvägen dominerades också fullständigt av 1SW hannar (det vill säga hannar som spenderat en vinter till havs – 1 Sea Winter – innan de återvänt till älven för att leka) och endast några få procent av de passerande fiskarna var honor. Orsaken var oklar och teoerier som framlades var en storleksselektiv fiskväg och/eller selektivt fiske. Vad gäller framtiden pekade Panu på en prioriteringsordning i fiskvägsprojekten och hoppades att åtgärder i Kymijoki River skulle bli en stor finsk fiskvägsframgång. Han avslutade sin presentation med att prata om hur telemetri och flödesmodeller kan samköras för att skapa en generell förståelse för fiskbeteende i olika flödessituationer. Den andra finska presentationen kom från Maare Marttila och handlade om tvärvetenskapliga studier av restaurering av vattendrag. Att kombinera ekologiska och socioekonomiska metoder kan vara viktigt vid utvärderingar och beslut gällande åtgärder i vattendrag. Ett restaureringsprojekt kan utvärderas på flera olika sätt. Hon visade utvärderingar av på habitatets egenskaper, tex strömhastighet, substratstorlek, skuggning, heterogenitet – före, efter, långt senare åtgärden och i jämförelse med ett mera orört vattendrag. Fiskpopulationerna – före och efter en åtgärd – jämfördes genom att titta på elfiskedata. En tvärvetenskaplig utvärdering sker sedan genom att väga samman ekologiska data (tex. fiskpopulationer, salmonid reproduktion, macroinvertebrater), kostnader för åtgärden och den samhälleliga framgången – i form av ekosystemtjänster – åtgärden åstadkommit. Den samhälleliga framgången (“the societal success”) är svårmätt. Maare själv försöker mäta den med frågeformulär till fiskare, kanotister och lokalinvånare. Att väga samman alla olika aspekter kan möjliggöra en systematisk jämförelse av alternativa restaureringsmöjligheter. Därefter hölls några korta presentationer förberedda av forskare som inte kunde närvara. Bland annat en kort presentation om en undersökning som visade att en mer komplex uppväxtmiljö ger livskraftigare odlade smolt – smolt med, bland annat, bättre simförmåga, fenkondition, anti-predator beteende, kapacitet att äta naturlig mat och högre överlevnad i odlingsmiljön.  Efteråt följde sedan innan någon timmes diskussion och ett studiebesök till Forshaga-fällan.