Bakgrund

Fiskarter som är beroende av att kunna röra sig mellan sötvatten och havet för att fullfölja sina livscykler stöter ofta på problem i reglerade vattendrag, eftersom vattenkraftverk skapar vandringshinder. Vanligen försöker man lösa dessa problem genom att anlägga fiskvägar vid hindren, för att åter göra det möjligt för fisken att passera. Fokus för sådana åtgärder har legat på uppströmspassage, medan nedströmspassage av kraftverk sällan uppmärksammats och nästan aldrig åtgärdats. Resultatet har blivit att många fiskar dör på intagsgallren till kraftverken och/eller när de passerar genom turbinerna i kraftverket. En art som drabbas speciellt hårt av att tvingas passera genom turbiner är ålen, som ett resultat av sin långsmala kropp. Till följd av detta och av det faktum att det europeiska ålbeståndet minskat drastiskt har behovet av åtgärder som underlättar ålens passage av kraftverk och andra hinder bedömts som mycket angeläget. Kunskapen om hur sådana åtgärder bör utformas och var de bör placeras är dock fortfarande begränsad.

För att komma tillrätta med denna typ av problem har det tidigare varit vanligt att placera fingaller framför kraftverksintaget för att hindra fisk från att simma in och skada sig. Problemet är dock att det oftast saknas en alternativ väg fisken kan välja istället och i många fall är dessutom vattenhastigheterna vid intagsgaller för höga för att fisken ska klara av att leta alternativa vägar. Därför är det vanligt att fisken fastnar och dör på gallret eller slinker igenom och skadas i turbinerna. För att lösa problemet måste man således erbjuda fisken alternativa vägar och dessutom en vattenhastighet mot/genom gallret som gör det möjligt för dem att lokalisera dessa öppningar. Hur sådana åtgärder bör utformas och var de bör placeras är som sagt var fortfarande dåligt känt och ofta hävdas att man bör placera sådana ”flyktöppningar” nära botten för att det ska passa ålen, som är bottenorienterad. De flesta andra vandrande fiskar är dock ytorienterade, vilket innebär att en åtgärd som placeras på botten sannolikt inte skulle användas av speciellt många andra arter. Frågan är om ålen verkligen föredrar flyktöppningar nära botten och om de undviker öppningar som är placerade nära ytan?

Sverige har åtagit sig att säkerställa att motsvarande 40% av den naturliga ålproduktionspotentialen ska nå havet inom en snar framtid. Man ämnar uppnå denna siffra främst genom att skydda ål som vandrar ut från Göta älv som bl.a. kommer från Vänern och dess tillflöden. Ett sådant tillflöde är Alsterälven, som mynnar i Vänern öster om Karlstad och inom dess avrinningsområde finns flera stora sjöar med god potential för ålproduktion. I Alsterälvens mynning finns ett privatägt kraftverk som fram till 2008 saknade förbipassage för fisk och periodvis fastnade stora blankålar på kraftverkets intagsgaller. Ägaren tog initiativet till att försöka lösa detta problem i och med att intagskanalen till kraftverket skulle byggas om. Karlstads universitet tillsammans med kraftverksägaren och Länsstyrelsen i Värmland sökte och beviljades medel från Naturvårdsverkets havsmiljöanslag för att 2009 anlägga en förbipassage för ål vid Alsters kraftverk och för att 2010 utvärdera åtgärdens funktion.

Ålproduktionen i Alsterälven

Utöver åtgärdens färdigställande, var huvudsyftet med arbetet 2009 att hitta en lämplig plats och metod för att fånga blankål. Dessutom var detta viktigt för att få ett mått på den rådande ålproduktionen i Alsterälven idag. En fälla av wolf-typ uppfördes längre upp i Alsterälven under sommaren 2010 . Till följd av de höga flöden som rådde i Alsterälven under sensommaren 2009 tvingades vi reparera fällan upprepade gånger och under vintern 2009/2010 totalförstördes den. Trots dessa driftstörningar fångades totalt 228 ålar i fällan. Ålfångsterna var utspridda från juli till november och visade tydligt att ålen vandrar under en lång period och att denna vandring sannolikt inleds ännu tidigare än juli månad.

Utvärdering av åtgärden

Få åtgärder för ål finns i Sverige i dag och endast ett fåtal av dem har utvärderats. Det är därför speciellt angeläget att studera och säkerställa deras funktion. Syftet med en uppföljning är att undersöka om modifieringar behövs för förbättrad funktion och för att föra erfarenheter vidare till kommande projekt av samma typ. Kunskap om ålens djuppreferens är av stor vikt för att man ska kunna anlägga åtgärder som med god effektivitet leder ålen längs en annan väg än genom kraftverkens galler och turbiner. Kan man belägga att flyktöppningar för ål inte nödvändigtvis behöver anläggas nära botten kan man anlägga åtgärder nära ytan som kommer fungera för de flesta fiskarter som vandrar. För att resultaten ska få god tillförlitlighet eftersträvar vi att genomföra utvärderingen både 2010 och 2011, för att minska inflytandet av mellanårsvariation t.ex. risken att första året blir ovanligt blött eller torrt. Det bör påpekas att det viktigaste med detta projekt är att utvärdera åtgärdens potential för att kunna rekommendera eller avråda dess uppförande på andra platser.

För att studera åtgärdens funktion för all nedströmsvandrande fisk kommer de tre fällorna drivas och vittjas flera gånger dagligen under så stor del av 2010 och 2011 som möjligt (april-november). Eftersom vi med stor framgång fångat ål i Alsterälven avser vi att fånga och märka ål där för att sedan studera i vilken utsträckning de använder de nya ålrören vid Alsters kraftstation och vilket djup de föredrar vid passage. Alla individer märks med yttre märken för att ge information om förbipassagens effektivitet genom att studera andelen som återfångas i de tre rören/sumparna. Vissa individer kommer att förses med radiosändare för att ge detaljerad information om hur individerna vandrar och hur de beter sig när de stöter på kraftverket och dess galler. Vi kommer även koppla de resultat vi får till faktorer som tid på året, individstorlek och rådande flödesförhållanden. Ålen fångas i Alsterälvens övre delar, märks och transporteras sedan nedströms och släpps ca. 1 km uppströms Alsters kraftverk, för att åtminstone i ett första skede kunna utesluta andra faktorer som kan orsaka ålförluster. Om tillgången på ål är lika god under 2010 och 2011 som under 2009, kommer vi även att släppa ut märkt ål nedanför Gaperns utlopp för att studera förlusten av ål på sträckan Gapern-Alsters kraftverk och på så sätt få ett bättre mått på den totala produktionen av ål i systemet och hur stor andel av dem som når Vänern. Vi hoppas även att i samarbete med Fiskeriverket kunna märka några individer med hydroakustiska sändare för att i nästa steg se hur många ålar som korsar Vänern och registreras av Fiskeriverkets mottagare i Göta älv.

Åtgärden

Vid byggnationen av den nya intagskanalen vid Alsters kraftverk göt man in tre plaströr med 150 mm diameter i den ena dammväggen. Dessa placerades på tre olika djup, för att möjliggöra vår studie av om nedströmsvandrande blankål föredrar att passera kraftverket genom öppningar i dammväggens övre, mellersta eller nedre del (Fig. 2).

Figur 2. Kraftverket vid Alsters herrgård, Alsterälven, efter åtgärd. På fotot till vänster ser man intagskanalen med grindrensaren (de långa balkarna som sticker upp i luften) som sitter ovanför intagsgallret. Det går tre 150 mm rör genom dammväggen: ett från botten, ett från halva djupet och ett från ytan, vilka mynnar i tre separata sumpar på andra sidan väggen (högra fotot).

De tre rören mynnar i tre separata sumpar på samma höjd på andra sidan väggen och de ska förses med vatten genom det tryck som skapas av den högre vattennivån i intagskanalen. Sumparna tjänar till att separera ål från de tre olika öppningarna och därmed kunna beräkna varje rörs effektivitet och flödet genom dem. Ålen hindras från att simma in i turbinerna av ett galler med 20 mm spaltvidd genom vilket hastigheten enligt ägaren ska vara lägre än de 0,5 m/s som enligt litteraturen är en övre gräns för att just blankål ska klara av att undvika att klämmas fast på galler. Åtgärden skulle vara klar under sommaren 2009, men till följd av upprepade förseningar testkördes öppningarna första gången 5 november. Målet är att lika mycket vatten ska rinna i alla tre rören, vilket är under intrimning.

deltagare

Olle Calles, Karlstads universitet, projektledare

Joe Wastie, Karlstads universitet, fältansvarig våren 2011

Ulf Levein, kraftverksägare

Magnus Löfqvist, Länsstyrelsen i Värmland

Jonas Andersson, Länsstyrelsen i Värmland

Håkan Wickström, Fiskeriverket

Arne Fjälling, Fiskeriverket

Finansiärer

Naturvårdsverkets Havsmiljöanslag

Ulf Levein, ägare

You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *