Mycket lax i nordliga älvar

Posted by Daniel Nyqvist | Nyheter

Det kommer goda rapporter om uppvandrande lax från flera älvar i norr. SVT rapporterar om fina siffror från Vindelälven, Byskeälven, Kalixälven och Torneälv. Det ska bero på goda årsklasser och minskat fiske ute i havet. Se ett kort repotage här:

Titta också på live-kamera från Stornorrfors fisktrappa (i Umeälven där Vindelälvslaxen vandrar) här.

Under de senaste dryga två månaderna har vi i källaren på Karlstads Universitet stretat med ett experiment om smolt och deras beteende i samband med nedströmsvandring. Smolten, när de på våren–försommaren vandrar nedströms i utbyggda vattendrag stöter  på dammar och vattenkraftverk. Ofta finns ingen åtgärd som underlättar nedströmsvandringen, i vilket fall smolten (och alla andra vandrande fiskar för den delen) är utlämnade till att passera via kraftverkens turbiner eller via tillfälligt spillvatten.

Under de senaste åren har man dock mer och mer börjat prata om problem associerade med nedströmsvandringen. På flera håll har man även designat åtgärder för att leda fisken förbi kraftverken. Man söker då få fisken att vandra in i en mindre öppning i dammen där (oftast) bara en liten del av vattenflödet passerar. Det är inte vad fisken är van vid under naturliga förhållanden, alltså måste man på olika sätt försöka leda eller locka de vandrande fiskarna mot öppningen där man vill att de ska passera. Det görs tex, genom olika former av snedställda galler – där fisken leds rätt utan att någon gång tvingas till radikala brytningar med strömriktningen.

Vad vi har försökt kolla på i våra strömakvarier är dock själva öppningen och hur små förändringar av denna kan påverka strömmiljön och därigenom fiskens beteende. Vi har konstruerat en mini-mini fördämning i ett strömakvarium och i denna en öppning där fisken kan passera. Vi har sedan manipulerat öppningen på två olika sätt. Dels genom att göra kant-vinklarna på öppningen mjuka – mera strömlinjeformade – för att vattnet ska flöda in i öppningen med mindre grad av, för fisken, underlig turbulens.  Och dels genom att täcka botten av öppningen, och rännan som följer, med knytnävsstora stenar. Tanken är att de olika manipulationerna kan göra öppningen mer eller mindre attraktiv för den vandrande fisken och få den att snabbare eller långsammare välja att passera genom den. Vi har testat de olika behandlingarna och en klassisk fyrkantig öppning först med odlade smolt, och sedan med ett litet antal vilda smolt från Klarälven. Inga glasklara resultat är synliga men vi har 113 timmar film inspelad och nu återstår en djupare analys av fiskarnas beteende.

Glad sommar på er!

Smolt

Smolten – här en vild-fångad från Klarälven – mäts och vägs efter att de deltagit i experimentet. 

Fältarbetaren Daniel Nilsson berättar: Jag har nu jobbat ungefär en månad som fältarbetare i projektet “Vänerlaxens fria gång”. Den här delen av projektet är ett led i att få lax och öring att kunna ta sig från Vänern och till sina lekplatser mellan Ekshärad och Höljes. Man vill i framtiden även få laxen att leka uppströms Höljes. Problemet består i alla kraftverk på vägen upp, där det första är placerat i Forshaga ca 2 mil norr om Karlstad.

När fiskarna kommer till Forshaga så är det stopp. Det finns ingen laxtrappa som hjälper de förbi kraftverket. Här har Fortum fått ålagt sig att bygga en fiskfälla. den fungerar då så att lekfisk (fisk som vill uppströms för att leka) själva vandrar in i fällan. Där sorteras de, mäts och transporteras senare upp med tankbil till vatten varifrån de själva kan vandra vidare mot sina lekplatser högre upp i systemet. Vissa laxar kommer sen simma upp och leka medans det finns vissa som vänder neråt och fastnar mellan kraftverken. När laxen har lekt så övervintrar den uppe i systemet och vänder sedan neråt mot Vänern igen. Det gör även de “smolt” (laxyngel) som ska ner och äta sig stora i 2 eller flera år innan de sen ska upp och leka i sin tur. Problemet uppkommer vid nedströmsvandringen där de måste gå genom turbinerna (om det inte spillls vatten vid kraftverken) ner. Turbiner på 7 kraftverk. Det är inte många procent av fiskarna som överlever. Mycket på grund av detta och frikostigt fiske tidigare så har laxfångster gått från 30 000 lekfisk på 1800-talet till ca 500 st idag.

Projektet ”Vänerlaxens fria gång” tar alla dessa delar i anspråk och söker lösningen på problemen. Den delen jag är med på handlar om att effektivisera fällan i Forshaga, det är doktorand Anna Hagelin på KAU som sköter denna delen , och jag är då fältarbetare åt henne och hjälper till med att utföra praktiskt arbete i fält så hon kan sköta andra viktiga delar.

På kraftverket i Forshaga så har vi placerat ut 4 loggrar. En logger är en apparat som registrerar när en speciell sändare passerar eller kommer nära, sändare som vi sätter på lax. Sen gjorde vi en signalkarta i vattnet nedströms kraftverket. Detta för att se vilken väg laxen tar när den närmar sig kraftverket.

Jag och Anna har märkt 28 laxar som kom upp tidigt till fällan, tidigt lekvandrande fiskar som vill upp och leka. Dessa ska då studeras hur de beter sig när de släpps upp mot lekomårdena så tidigt. Anna som satt sändare på 100-tals fiskar utför då själva proceduren medans jag antecknar och hjälper till som en sjuksyster. De laxar vi märker är oftast mellan 70-90 cm så i mina ögon sett inga småfiskar.

Vi har även ett samarbete med en yrkesfiskare på Vänern. Han fiskar bland annat med ryssjor. Stora fångstburar som har långa ledarmar som leder in fisk i buren. I dessa fångas bland annat lax. Lax som vi sätter sändare på . Det har monterats loggrar i varje älvmynning i Klarälven så vi kan se när, och via vilken väg, de märkta laxarna från Vänern stiger upp i älven. När dessa så småningom kommer upp till Forshaga så pejlas de in till fällan. Detta görs både med hjälp av signalkartan och med handpejling.

ForshagaSignalkarta

Karta över området nedströms Forshaga kraftverk. De svarta markeringarna är då signalpunkter. Där har vi haft en sändare som registrerats av loggrarna. Allt för att utröna var laxen vill gå. Till slut så kommer den förhoppningsvis gå in i fällan.

radiomärkt lax

Här poserar Anna stolt med en laxhane som fått en radiosändare. Sändaren kan man se vid ryggfenan

radiomärkning på Vänern

Daniel Nilsson och yrkesfiskaren Måns Bagge på väg ut på Vänern. Märkränna i förgrunden.

/Daniel Nilsson, fältarbetare

Texten är, i något annorlunda utformning, även publicerad på bloggen Nesseman

Av fjolårets märkta vilda Klarälvslaxar kunde vi se att andelen fallbacks, de fiskar som vänder nedströms innan lek, var betydligt högre hos de tidiga individerna jämfört med de sena. För att ytterligare testa detta har i år ytterligare 28 tidiga Klarälvslaxar märkts med radiosändare innan upptransport förbi kraftverken. Vi följer nu fisken fram till lek för att se om leken verkar lyckosam eller om de vänder neröver.

Att fler vände om innan lek kan ha att göra med att de är mindre lekmogna och mer benägna att söka än de som går upp senare på säsongen. Tyvärr uteblir leken för de individer som passerar nedströms kraftverket i Edsforsen då det inte finns några lämpliga lekplatser nedan och ingen passageväg upp förbi kraftverket.

Utsättning av en radiomärkt lax i Klarälven:

Vi återkommer med resultat!

 

//Anna